Recension: Vreid "V"

Norska Vreid har hunnit med ett gäng plattor, tydligen. Fem, för att vara exakt - i alla fall om man ska tro bandets hemsida, men inte har jag lagt märke till dem innan. Lite konstigt egentligen eftersom de ligger på Indie Recordings och är ett norskt band som spelar extrem metal med progressiva inslag - något som annars borde dra till sig min uppmärksamhet på samma sätt som blod i vattnet lockar en haj.

Nå, bättre sent än aldrig, och man får tacka Kim för videon till förstasingeln från albumet "V" som väckte uppmärksamheten. Att den efterföljande recensionen på Werock sen var mer eller mindre lyrisk stillade ju inte direkt min nyfikenhet - snarare tvärtom!

Nu, ett tag senare så har skivan rullat hos Rebellängeln i otaliga varv, och det är dags att sätta pränt på mina egna tankar.

Skivan inleder lite trevande, och de första tre minuterna av öppningsspåret "Arche" är visserligen en uppvisning i gott musikantskap, men samtidigt känns det för mig som om bandet håller tillbaka lite. Som om de hellre vill spela bra än med full känsla och satsning. Det ändras dock vid ganska precis treminutersstrecket, då alla hämningar släpps direkt efter breaket. Då öser bandet på, och efter det har jag alltid känslan av att hela plattan öppnar upp sig. Visst, samma riff återkommer senare i låten på samma sätt som i inledningen, men då känns det som om bandet är i "zonen" på ett annat sätt. Kanske är det min bara för min del som det händer, men det spelar ju mindre roll.

Effekten är hur som helst bra, och efter att bandet valt att ösa in sin själv i sitt kunnande så lyfter plattan, tycker jag.

"The Blood Eagle" och "Wolverine Bastards" bjuder sen på bra black metal med säregna inslag, och som Kim nämnde i sin recension så är paralleller till ex Enslaved inte alls fel - även om jag tycker att Vreids musik är enklare och rakare. Mer tillgänglig, kanske, utan att lägga några värderingar i det ordet.

Singeln "The Sound Of the River" är plattans bästa spår, med en riktigt bra hållbarhet. Den fastnat faktiskt rätt fort (jag har nynnat den för mig själv i samband med att jag skrivit på ett upphandlingssvar hela veckan som varit), men klarar ändå att fortsätta locka efter många spelningar. Långa "Fire On The Mountain" och "The Others & The Look" är bra och bjuder på intressanta vändningar, även om jag ibland kan lessna på "pratmomenten".

Avslutningen på skivan är också mycket bra, då "Welcome To The Asylum" och "Then We Die" innehåller både episka partier och mer klassiskt black metal-rens.

In alles en mycket bra skiva som faller mig gott i smaken och som gör mig nyfiken på bandets backkatalog!

Vreid är uppenbart byggt på något mer än bara bra låtar också. Musikantskapet är bra, produktionen är mycket bra, och jag ser framför mig att fans av ex Satyricon senare alster - dvs enklare och välbalanserad och producerad black metal - borde kunna gilla detta, även om det inte är direkt samma raka black'n'roll.

Plattan finns tyvärr inte på Spotify ännu, men de gamla skivorna ligger där så den dyker nog upp vad det lider!

Bästa Spår: "The Sound Of The River", men det finns flera bra låtar.

Betyget blir en fyra. Solid sådan, deta är nog årets bästa platta så här långt!

Vreid "V" - 4