Örebros Millencolin är minst sagt veteraner. Sen starten -92/93 har man hunnit med 8 fullängdare, och det här är nummer 7 i raden. En platta där bandet står kvar vid sitt grundrecept smittsamma, trallvänliga pop-punklåtar med driv, men där man också hör ett inslag av mognad och djup som jag har fängslats av sen plattan kom 2005.
Jag tycker personligen att bandet lyckas fusionera sin passion och glöd med en kompetens och tajthet som är outstanding.
Dessutom är låtmaterialet fenomenalt bra!
Från inledande "Farewell My Hell" till avslutande "Hard Times" bjuds lyssnaren på starka sånger, snabba låtar och nästan melankoliska slingor.
Produktionen är väl balanserad, och Nikola sjunger otroligt bra. Bandet fick lite minihits med "Ray" och "Shut You Out", men egentligen hade de väl kunnat prångla ut fler singlar med det här materialet. "Birdie", "Novo", "Stalemate"... plocka valfri pärla bara.
Nå, Veckans Tips den här gången är ett stycke spelglädje som sätter ett riktigt glädjegrin på mina läppar. Låt det göra detsamma hos dig. Du hittar bandets MySpace här, och du kan förstås också ladda in plattan i Spotify. Rätt coolt omslag också, som sticker ut lite.
Enjoy!
Inlägg
Då har man röstat på kvartsfinalerna att sätta Abbath mot Yngwie Malmsteen är ren slakt. Immortal i all ära men Yngwie är en virtuos till min förvåning såg att det var några tondöva som röstat på stackars Abbath.
SvaraRaderaidag bjuder jag på ett udda inlägg som till viss del handlar om dig;)
SvaraRadera