Remasters: Nevermore "Enemies Of Reality"

Den här bloggen har ju en hel serie om remastrade skivor som du verkligen behöver i skivhyllan. Oftast är det äldre alster, klassiska, som fått en fräschare ljudbild och matats med extragodis för att säljas på nytt, men det finns undantag.

Dagens Remaster är en sådan.

Seattles Nevermore är nämligen ett band med alldeles egna definitioner av perfektion.

Så pass att deras "Enemies Of Reality" som släpptes 2003 inte fick mer än 2 år på nacken innan bandet helt enkelt bestämde sig för att ljudbilden inte dög, och underkände det arbete som Eddie Schreyer hade gjort till förmån för en ny mastring av en viss Andy Sneap.

2 år, i modern tid. Det är ingenting, och det gör den här skivan till något rätt så ovanligt i serien.

Så, är det bara därför du behöver den här skivan då?

Nä, förstås inte.

Den råkar ju också vara sprängfylld med bandets rätt egna progressiva thrash (eller vad man nu ska kalla det...), och några av deras främsta kompositioner återfinns på den här given. Halvballaderna "Tomorrow Turned Into Yesterday" samt "Who Decides" är goda exempel på där Warrel Dane får glänsa med sin sångröst och där den där speciella Nevermorekänslan av att vara större än livet infinner sig, men för min del är plattans guldkorn Jeff Loomis gitarrspel och dominans i spår som "I, Voyager", det inledande titelspåret samt avslutande "Seed Awakening" (som på ett snyggt sätt sluter an lyrikmässigt till den inledande titeln "Enemies Of Reality" genom att ha en uppepad textrad som lyder ungefär "there is no stronger drug than reality").

Extramaterialet som fins med är ett gäng videospår, med videoclipen till "Enemies Of Reality" och "I, Voyager", likväl som en livetagning från Wacken av den förstnämnda låten, men i ärlighetens namn kollar jag aldrig på dem. Det behövs liksom inte när resten av skivan är så bra.

Ljudet blev dessutom riktigt bra när det rattades av Andy Sneap, så jag kan inte säga att de gjorde fel när de valde att göra om allt!

Det är hårt, det är hittigt, det är hållbart och invecklat men ändå direkt. Det är, kort sagt, Nevermore. Kolla in!