3 Röster om Machine Head

Whoa!
Konsertkväll ikväll!
Alltid lika bra, och dessutom kan man ju fråga sig om det finns bättre sätt att fira det än med ett riktigt bra blogginlägg som jag inte skrivit själv?
Nä. Knappast.
Mindre tjafs alltså, mera text av andra, och då pratar vi givetvis om 3 Röster - denna gång med synnerligen ilskna Machine Head i fokus.
Senaste skivan "Unto The Locust" sopade hem en betygsfemma hos undertecknad, och är helt klart med i räcet om toppplaceringarna för årets topplista...
...men är Rebellängeln galen, eller finns det substans i detta betyg?
Det ska vi kolla in. NU!

R2: Kollar genom lite sms-historik med Rebellängen och The Woan dagarna efter Machine Head släppt Unto the locust och minns att jag var besviken. Jag tror det var mest för att det inte fanns nån Clenching the fist of dissent eller nån Halo med på plattan... Två låtar jag fullkomligt älskar. Men efter några veckor med flera lyssningar har jag insett att det finns flera fantastiska spår även på Unto the locust, för att nämna ett par: Darkness Wthin och Locust, ja jävlar ja... Dessutom tycker jag att detta är en av de jämnaste plattor MH släppt. Tar mig en till klunk rött och sätter på Locust!

Betyg: 5/5

Tom S: Att följa upp en sådan monumental skiva som ”The Blackening” är inte den lättaste av uppgifter, i synnerhet inte när plattan fått epitetet århundradets thrashalbum. Hur gör man då? Jo, man låter Rob Flynn ta lektioner i klassisk sång och gitarr och går mot det emotionella hållet istället. Trots att pressen på bandet i alla avseenden varit stort, lyckades de fenomenalt att hålla thrashfanan högt på ”Unto The Locust”. Det är ett gediget stycke metal där signumet inte bara ligger på de episka introspåren bandet blivit kända för, utan även på en låt som ”Darkness Within”. Puritanerna har slammat bandet för att göra en power ballad men i mitt tycke är det skivans höjdpunkt. Enda svagheten är det avslutande spåret ”Who We Are” som inte riktigt håller samma höga klass som övriga.

Betyg: 4/5

JonteRoyal: Förväntningar uppskruvade till elva! MACHINE HEAD skrattar åt pressen, sträcker upp ett långfinger åt säkerhetsföreskrifterna och startar på ett nytt kapitel i boken som började med "Through The Ashes Of Empire". På Who We Are är de nära att köra i diket men klarar sig med en hårsmån - och det är den enda invändningen som går att hitta på skivan. This Is The End är brutal in absurdum, I Am Hell bygger vidare på det episka anslaget som sattes av föregångaren och Be Here And Know är en rent bländande hårdrocksdänga.

Att de sedan lyckats knåpa ihop en sådan fulländad komposition som Darkness Within gör det omöjligt att dela ut något annat än full pott (när vi talar om en fem-gradig skala vill säga).

Betyg: 5/5

Okej. Två femmor, en fyra i betyg. Snittet på 4,66 alltså, svindlande högt, och läser man dessutom JonteRoyals recension på Werock så slår det liksom an mot en... detta är en väldigt väldigt stark platta.
Starkast i år?
Kanske. Då får hålla dig knappa två månader till innan du får det facit...
Men vi börjar med kvällens spelning. Machine Head, i Stockholm.
Det blir något det!