Recension: One Inch Giant "Malva"

Göteborgsbandet One Inch Giant göra debut med egenproducerade "Malva", en korsning mellan EP och fullängdare. 6 spår som enligt bandets egen utsago har sin inspiration i akter som Black Sabbath, Mastodon, Kyuss och Alice In Chains.

Bandet består av Gabriel Lugo Mendez på gitarr, Filip Åstrand på sång, Axel Berglund på bas och Gabriel Ek på trummor, och "Malva" är en skiva som står fast rotad med fötterna i en organisk ljudmylla.

Det luktar faktsikt mest av 70-talsSabbath snarare än modern stonerrock tycker jag, och det kommer fram olika mycket på skivan.

De sex låtar som finns är ganska lika till karaktären, och det kommer att visa sig är lite av akilleshälen för bandet.

Trots att det "bara" är sex låtar av relativ normallängd så tycker jag nämligen att "Malva" känns aningen för lång och lite monoton.

Det är förstås verkligen inte ett bra tecken, och jag tror att det beror på att variationen är något för liten. Kanske beror det på att sångaren Filip Åstrand har ett ganska likartat sätt att sjunga oavsett hur musiken flödar, eller så är det helt enkelt så låtarna är skrivna.

Det blir som mest intressant i detaljer, när bandet går in i en höjning eller en brygga innan refräng, men tyvärr varar det inte hela låtar.

Bäst är "Fur Of The Lord", där man lyckats hitta ett riktigt varaktigt och bra sväng, och den låten i sig är för mig skivans absoluta behållning.

Och ljudbilden.

Skivan är mastrad av Peter In De Betou, och på det hela taget har bandet tillsammans med honom skruvat fram en riktigt behaglig och passande murrig ljudbild.

Av övriga låtar kan sägas att jag trölttnar fort på inledande "Ripe And Bold", medan "Train Of LIes" faller mig bättre på läppen. "Feed The Fire" och "Treasures That Betray" är relativt slätstrukna men ändå okej, och de sticker inte ut vare sig negativt eller postivt. "Echoed In The Night" känns som det mest udda spåret i samlingen, och bygger på bombastiska riff som är intressant på ett sätt man hade önskat mer av.

I alla i kombination med bandets övriga uppställning.

Du hittar bandets hemsida och kan lyssna själv här, dessutom tycker jag att du ska kolla in både Tune Of The Day samt Henriks recension på Werock av just "Malva".

Till sist ska bandet One Inch Giant ha en extra tumme upp för att de är jävligt trevliga. Ödmjuka, lätta att ha att göra med, och det är verkligen en fröjd att lägga märke till en sån sak. Cudos!

Det gör också att jag egentligen vill sätta ett högre betyg än två - som det till slut landar på. Jag hoppas innerligt att jag får äta upp det betyget vad det lider, och att gänget täpper till truten på mig. Antingen genom att skivan växer till ett monster, eller att de kommer med en uppföljare som är det bästa jag hört!

Bästa Spår: "Fur Of The Lord"

One Inch Giant "Malva" - 2