Metalbloggens samarbetspartner:

söndag 30 september 2012

Remasters: Black Sabbath "Sabotage"

Black Sabbath har förstås släppt i stort sett alla sina tidiga plattor remastrade.
Ja, du behöver dem allihop.
Nej, de har inte alla förekommit i denna serien. Det går ju liksom inte, det blir kanske inte så kul att läsa 10 inlägg i rad med samma band. Typ.
Alltså blir det till att plocka ut lite av godbitarna när det är dags att skärskåda en skiva eller två ur deras serie. Sedan tidigare har du fått "Heaven And Hell", "Sabbath Bloody Sabbath" och "Born Again", tre rätt olika skivor av detta band.
Denna gång är det dags för plattan med det kanske fulaste bandfotot genom tiderna på framsidan, döpt efter alla problem i samband med inspelningen: "Sabotage", utgiven 1975.
Fronten lockar med Bill Ward i sin hustrus trikåer (!), Tony Iommi i sin ständiga mustasch (som han odlade tidigt eftersom han har ett kraftigt ärr på överläppen, och det fick honom att bli offer för spott och spe när han var yngre) och Ozzy Osbourne i sin kaftan. Geezer Butler har dagen till ära iklätt sig midjehöga vita brallor och kofta, och hela gänget har sina hemmasnickrade kors på sig.
Otroligt fult.
Och inte blir det bättre av att baksidan av skivan pryds av bandets ryggar, när de står med ansiktena mot spegeln istället.
Tur då att musiken står på en annan nivå.
Vi startar med "Hole In The Sky", och detta är nästan huvudanledningen till att det blev just den här plattan som fick bli belyst i Remastersserien.
Detta är nämligen en låt som jag och mina två grabbar har dansat och spelat luftgitarr till hemmavid, och det inte bara en gång.
Lördagmornar, på rätt så jävla väcka-grannarna-hög volym.
Sjukt sväng i den låten, faktiskt!

Sen får man ju ett fint pärlband. "Symptom Of The Universe", "Megalomania", "Am I Going Insane" till exempel. Grymt bra. Lägg till det klassiska oljud som "Supertzar" och underskattade "Thrill Of It All". Och "The Writ", döpt efter alla stämningar som bandets managers hade för sig vid den här tiden.
Fint så.
Helt klart tillräckligt för att man ska kunna beskåda det fantastiskt fula omslaget samtidigt som man över på luftgitarr. En anledning så god som någon att ha denna remastrade pärla i skivhyllan!

2 kommentarer: