Recension: Tellusian "Collision"

..."Collision" med Malmöitiska Tellusian är för undertecknad en smått märkligt skiva. Den landade som promoinbjudan i feburari (!), och det har uppenbarligen tagit mig stora delar av våren att komma fram till vad fanken det ska stå i denna recension - om jag nu kan anses vara färdig. Oaktat så får det liksom räcka med väntan nu.
Och visst, det tog ett tag från inbjudan till dess att jag verkligen började lyssna på skivan, men det är faktiskt inte huvudanledningen till tidsfördröjningen.
Det är istället det faktumet att bandets musik knappast påminner om speciellt mycket annat, och jag tycker inte att det är  alldeles enkelt att få huvudet runt resultatet.
En lekmannabeskrivning skulle kanske lyda progressiv grindcore (!), men då missar man att det finns en allvarsam ton av humor i alltihop, om ni kan få de motsägelserna att gå ihop.
Kanske låter det såhär om Napalm Death och Bob Hund bestämde sig för att ha fyllefest i en gemensam replokal och spela in resultatet?
En sak är dock helt klar: det blir aldrig enahanda eller ointressant över de 10 spåren, och det tycker jag är ett kvalitetsbetyg i sig när det gäller grindcore.
Werockkollega Martin laddade på med en betygsåtta i sin recension, och närapå en reserverad plats på årsbästalistan, men jag har nog inte kommit lika långt i min kärlek till plattan - trots det långa tiden av lyssnande. I alla fall inte än, jag kan konstatera att över dessa månader har jag med jämna mellanrum återvänt för att låta den snurra 1-4 varv, och för varje sådant återbesök så faller det på plats mer och mer.
Det är väldigt troligt att du kommer att få läsa mer om skivan i samband med Veckans Tips vad det lider, men det är en annan fråga.

Så. "Collision". Hur är den då?
Varierad.
Från inledande träffsäkra riffandet i passande öppningsspåret "Rivalry" (för övrigt med väldigt härlig ljudbild), till det läckra basspelet (signerat Robert Fuchs) som ligger som en åtta runt hela "Wolf In Sheeps Medecine" till stränggnidandet i "Idiotens Dilemma", komplett med black metal-vibbar, så innehåller skivan så många snygga detaljer att det är nästan löjligt. Det gäller dock att hänga med i vändningarna, för man kastas mellan rens och tungriff på att ibland nästan halsbrytande sätt.
Bandet är resoluta, och jag gillar hela insatsen. Gitarristen John Rönnerblad gör ett vackert jobb att som ensam strängbändare lyckas befinna sig lite överallt med sina riff, och tidigare nämnda Robert Fuchs utgör med sitt basspel tillsammans med trummisen Erik Hall ett jäkla bra fundament för dessa utsvävningar. Sångaren Henrik Ivarsson kompletterar och kanske kanske är det i hans verbala uttryck som jag fångar upp lite av den där galenskapen?
En kant som sticker ut?
Med andra ord - Tellusian "Collision" är en galen skapelse som bygger på genuin kvalitet.
Faktiskt. 
Och trots att det ju är grindcore, som jag kanske inte har som absolut favoritgenre, så håller det mig intresserad hela tiden...även om det nu har tagit mig dessa månader att faktiskt komma fram till det.
Undrar hur det slutar om ett par månader till?

Du hittar skivan på Spotify, och det enda tips jag kan ge är väl att du ska ge det just tid. Ja, och att kanske börja med "Rivalry" eller "Idiotens Dilemma" som jag nog tycker är de bästa (och mest lättillgängliga?) spåren. Roligast döpta är kanske "The Saw Collector" eller "In The Wake Of Circuses And parades", men det är ju en annan femma.
Betyget då?
För min del - tre. Med mersmak. Så får vi se om jag vill göra avbön senare och höja det...

Tellusian "Collision" - 3

Werockrecensioner: Conan och the Martin-madness

Okej.
Månadsskiftet har varit, första kvartalet är stängt (och jag tycker det är relativt få skivor som verkligen skakat om min värld än så länge på skivåret 2014, det är egentligen bara Behemoth "The Satanist" som jag just nu ser som svår att peta bort från en kommande topplista över året, även om jag också gillar Grand Magus "Triumph And Power") och Werock levererar nya recensioner.
Eller.
Martin går fullkomligt bananas på Werock, och vräker ur sig helt galet många recensioner.
Eller vad sägs om bidragen från karl'ns penna denna månad:

Tellusian "Collision"
Nausea "Condemned To The System"
Lacuna Coil "Broken Crown Halo"
The Oath "S/t"
Ageless Oblivion "Penthos"

Inte illa pinkat måste jag säga, speciellt som om han egentligen är pappaledig. Erfarenheten säger mig att ordet "ledig" egentligen inte har något med det hela att göra, så att klämma ur sig den mängden är strongt jobbat!

Själv bidrar jag denna gång med en skiva, återigen.
Det är "caveman doom" från Conan och deras "Blood Eagle". En trevlig bekantskap som verkligen får tänderna att skallra av tyngden.
Riffen mullrar fram, vältrar sig i stridslarm, och det går för det mesta sakta sakta.
Men - det är bra.
Det är dessutom en sån där skiva som jag tycker växer hela tiden, och det finns anledning att misstänka att det betyg som delas ut (7 av 10) kommer att få revideras med tiden.

Alltså.
Årsbästalistan, den korta, så här långt av de skivor som recenserats av undertecknad (och då struntar jag i de plattor som inte har en chans):
1) Behemoth "The Satanist"
2) Grand Magus "Triumph And Power"
3) Conan "Blood Eagle"

Imorgon eller torsdag kommer dock ännu ett bidrag.... stay tuned!