Det fanns en tid när Sveriges ungdomar fick sin musikaliska information via källor som tidningen Okej eller TV-programmet Baggen (med Kia Berg va, som hade Whale tillsammans med Henrik Schyffert av alla människor, om jag inte minns helt galet?). Det fanns en tid när David Coverdale sjöng bäst i världen, och hans bäbis Whitesnake var en bluesrockande, svängande rockande best. Vi skriver 1980 när den här liveskivan släpps, och nu pratar vi omedelbar klassiker.
Tagningen från "Ain't No Love In The Heart Of The City" är ett sånt där tillfälle som definierar ett band, och enbart den är egentligen värd hela pengen för den här skivan. För säkerhets skull så fyller dock bandet på med "lite" mer valuta för pengarna.
Vad sägs om spår som "Love Hunter" (med ett lååångt jam, den är i denna version hela 11 minuter lång), "Some On", "Sweet Talker", "Ready And Willing", "Trouble" eller "Mistreated"?
Det är, kort sagt, inte många spår från bandets senare del av karriären som behandlas här.
Det här är en helt annan grej.
Det här är en fullständig klassiker för oss som gillar lite mer bluesbaserad hårdrock, helt olik den förra skivan som bandet hade med i serien.
Själv har jag lyxat till det och skaffat plattan i remastrad version dessutom, så ljudet är riktigt bra. Och så har jag ju en riktig sweet spot för herr Coverdale...
Tack för tipset. Riktig skön söndagslyssning med Ain`t no love...
SvaraRaderaMina favoritskivor med Whitesnake är Slide It In (US Mix), 1987 och Slip of the Tongue. Fy fan vad grymma skivor kan verkligen rekommendera Whitesnake : Slide it in 1984 2-CD (Digi/Rem),1987 CD+DVD (digi/rem) och Slip of the tongue 1989 CD+DVD (digi/Rem). John Sykes och Steve Vai rules på dessa album.
SvaraRaderaSeance - grymma plattor. Whitesnake står generellt HÖGT i kurs hos mig!
SvaraRadera