AC/DC har medverkat tidigare i serien om nödvändiga liveskivor. Då var det med första sångaren Bon Scott vid micken, men ska man vara ärlig så bör det finnas en dokumentation av bandets prestation på scen även med Brian Jonsson som vokalist.
Något går egentligen inte för sig.
Dags att kolla in den skiva som jag tycker är självskriven - dubbelutgåvan "AC/DC Live".
Som omslaget utlovar är detta nämligen bandet i full frihet på scenen, komplett med långa gitarrsolon signerade Angus Young och ringande klockor i låten "Hells Bells". Det är uppblåsbara gigantiska kvinnor på scen när bandet river av "Whole Lotta Rosie" och det är framförallt klassiska hårdrockslåtar stapplade på en sån hög att det ramlar riff huller om buller.
"Shoot To thrill", "Back In Black", "The Jack", "Dirty Deeds Done Dirt Cheap" och "High Voltage" trängs med "T.N.T", "Let There Be Rock", "Highway To Hell" och "For Those About To Rock" (världens bästa avslutslåt på en koncert?). Mitt i röran lägger sig underskattade låtar som "Who Made Who", "Sin City", "That's the Way I Wanna Rock'n'Roll" och "You Shook Me All Night Long" i och åstadkommer en lång, svettig total succékväll.
Detta är AC/DC i högform.
Detta är AC/DC som vi vill ha dem, och den här skivan kan väl egentligen sägas vara en form av "best of" av bandets karriär.
Nä, här finns inte låtar från de senaste alstren eftersom skivan är från 1992, men... allvarligt talat - vad ska du med dem till om man man jämför med de låtar som finns med på den här pärlan?
De skulle ju inte ha platsat även om de fanns redan då!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar