Ibland känns det som om jag är lite orättvis mot norrmannen Jorn Lande. Jag var skeptisk till hans hyllning till Ronnie James Dio, jag lyckades utse hans senaste studioalbum med egna gruppen Jorn till det fulaste omslaget det året, och var inte speciellt positiv i recension av plattan "Spirit Black" heller.
han har visserligen fått förekomma som Veckans Tips två gånger, men aldrig under egen flagg. Då har det varit antingen Allen/Lande, eller som frontman i Masterplan.
Det är, med andra ord, lätt att tro att jag faktiskt nte gillar karl'n speciellt mycket.
Inget kunde vara mer fel.
Jag anser att han är en av de bästa hårdrockssångarna vi har i livet, och jag spelar gladeligen mycket av hans musik, hårdrock ur den klassiska skolan.
Det kan alltså vara läge att låta honom få stå lite i rampljuset, under eget namn.
"The Duke" är Jorns överlägset bästa giv, och en av anledningarna är att här är låtarna både bra och samstämmiga med hans röst. Inledande "We Brought The Angels Down" är en bra öppnare, men tillhör trots det albumets svagare spår.
Det blir genast bättre i efterföljande "Blacksong" och "Stormcrow", två riktiga höjdare som behållit sin plats i livesetet sen de kom på denna platta. Hela skivan är sen tung, svängig och jävligt bra hårdrock för oss som gillar akter som Dio och Whitesnake.
Och det är ju inte fel.
Lyssna också på sången. Riktigt bra.
Öppna Spotify och lyssna på plattan själv vettja!
Sitter just nu och lyssnar på det du skriver om ;)
SvaraRadera...och din känsla? Bra, eller hur? :)
SvaraRadera