Metalbloggens samarbetspartner:

fredag 29 april 2011

Producent - diplomat eller ljudingenjör?

Jag läste att Metallica ska jobba med Rick Rubin igen.
Inte så konstigt egentligen, läser man vad många av de banden som jobbat med herr Rubin säger så är hans främsta attribut som producent att han har en förmåga att få band att hålla sams och dra åt rätt kreativa håll.
Han verkar inte lägga sig i ljudbilden speciellt mycket - om alls. Slayer är ett av de band som jobbat mest med Rick Rubin och som enligt flera intervjuer rattar sitt eget ljud, men har producenten som rådgivare och bollplank. Bra så, om nu bandet klarar av just den ljudmässiga delen själva.
Just Metallica har ju en del tveksamma plattor i bagaget (jo, jag tänker på bland annat "S:t Anger"...), så de kanske skulle behöva en fingerfärdig assistent eller hjälp med mixning och mastring av någon med fingertopskänsla för det där.
Andy Sneap är väl hetast inom metalscenen, tillsammans med våra svenska talanger Peter Tägtgren och Dan Swanö.
Vill man ha någon som klarar både den diplomatiska rollen och den att mejsla ut en snygg ljudbild så faller väl valet på Brendan O'Brien, Steven Wilson eller kanske en sån som Jens Bogren, om vi ska framhålla ännu ett svenskt namn.

Det hela är ändå intressant, och det får det att klia lite i fingrarna för att skriva klart del 4 i serien om ljudkrönikor som jag publicerat för Werock. Den handlar nämligen om just producentens och studions roll, och tar upp en del spännande lyssningsexempel. Inte alls omöjligt att fredagskvällen slutar med en god whisky framför datorn, samtidigt som jag pillar klart med den.
Till dess kan du ju alltid roa dig med att läsa de tidigare delarna.
Del ett handlar om grundläggande teknik och "Det här med ljud", medan del två är mer inriktad på hur vi hårdrockare lyssnar på musiken i dagens mediasamhälle - och vilka krav det ställer på produktionen.
Den heter "Hårdrock och HiFi" och innehåller något fler lyssningsexempel - men inte lika många som del tre. Den heter nämligen "Djävulen finns i Detaljerna" och fokuserar på just detaljer i olika skivor. Och visst, här dyker bland annat både Slayer och Metallica upp som ett exempel...

Nå, man kan julätt tro att det bara är Metallica som gått på plumpar ljudmässigt.
Så är det inte.
Låt oss ta några andra exempel där stora akter åstadkommit något som med bästa vilja kan kallas tveksamt...




Yngwie Malmsteen är en gudabenådad gitarrist (tvåa i bloggens omröstning om vem som är världens bästa hårdrocksgitarrist). Därom råder ingen tvekan. Han kan dessutom konsten att skriva låtar - men att sätta ljud, det är inte hans starkaste sida. "Trilogy" är en stark skiva låtmässigt och en riktigt dålig skiva ljudmässigt. Synd...


----------------------------------------------------------------------------

Black Sabbath är ett annat band som inte direkt gjort sig kända som HiFi-entusiastens bästa vän. De har flera tveksamma produktioner i bagaget, och allra värst är nog "Born Again". Återigen innehåller skivan starka låtar, ett fulsnyggt omslag - och en ljudproduktion som stinker!

-----------------------------------------------------------------------------



Iron Maiden. Hur många skivor som helst, de flesta med riktigt bra ljud - men det finns undantag. 2006 års "A Matter Of Life And Death" är rent av skräp om man jämför med den avvägda och rena ljudbild som bandets resterande plattor bjuder på. För mig har det inneburit att skivan spelas exakt... inga gånger numera. Jag väljer andra Maidenplattor.



------------------------------------------------------------------------



För övrigt är det fredag. Sånt gillar man ju. Och jag möter den med en annan skiva i högtalarna. "Headless Cross" från Black Sabbath. Världens bästa black metal som inte är black metal, så att säga!

3 kommentarer:

  1. Rick Rubin ska producera Metallica. där sjönk förväntningarna till botten nivå. Ljudet på Death Magnetic är så jävla dåligt och låtarna är för långa och repetiva samt tråkiga. Ingen kan med god min ställa Death Magnetic jämte Metallicas 5 första album. Det känns som Metallica behöver en producent som är närvarande och engagerar sig i låtarrangemangen och ljudet som Bob Rock på svarta skivan innan fiaskot St.Anger.
    Yngwies Trilogy är helt ok ljud om du jämför med "The War To End All Wars" vilket är helt olyssningsbar och Steve Harris produktion på X-Factor och Virtual XI är ett skämt har du hört "The Angel and The Gambler"? vad tycks om den fina synten i den låten. Att klåparen Kevin Shirley får producera skivor är ju skandal killen är fullkomligt värdelös.Som det kanske märks har jag eldat upp mig rejält hatar dåliga produktioner. Nu ska jag ta och lugna ner mig och fortsätta min fredagkväll..

    SvaraRadera
  2. Hahaha...vilka sköna sågningar!
    I just Metallicas fall är de väl mer ute en producent som inte är för jobbig ( vilket egentligen är vad de kanske behöver) och håller med sådär lagom mycket.
    För övrigt har jag varken hört Yngwieplattan eller de två Maidenskivorna mer än sporadiskt. Verkar ju inte som om jag missat nåt...

    SvaraRadera
  3. Yngwies skiva A war to end all wars... En polare med skivbutik bad skivbolaget att skicka de riktiga versionerna av skivan, eftersom att han hade fått någon råmix.

    Gissa vad? 8) Det är en av världens mest illalåtande skivor. Men låtarna är bra.

    SvaraRadera