Imorgon bär det av till Spanien med familjen. Härligt.
Och vad kan väl passa bättre som laddning är lite musik?
Precis.
Jag har under de senaste veckorna kört in Black Sabbath i barnens musikaliska lektioner, närmare bestämt har vi tuggat igenom plattorna som har Tony Martin på sång.
Och, visst är det ganska märkligt att när man tänker på Black Sabbath så är det Ozzy Osbourne eller Ronnie James Dio som gäller?
Även om Tony Martin faktiskt presterat 5 plattor med gänget, och således har sjungit på fler skivor än exempelvis Ronnie? Själv har jag till och med ställt Ozzy och Dio mot varandra i en Tvekamp, men ändå måste jag säga att jag nästan glömmer Tony Martin.
Och då ska man veta att en av de mest spelade skivorna i min iPod är "Headless Cross"!
Häng med på en kort genomgång av skivorna, sortera enligt det subjektiva begreppet kvalitet...
Bandets svagaste stund var nog -95. Då kom "Forbidden", och trots att den är betydligt bättre än vad man först tror så står den sig lite slätt jämfört med de andra skivorna. Den känns, diffust beskrivet, som svårast av dem.
Trots att "I Won't Cry For You" och "Rusty Angels" är fina stunder.
---------------------------
Näst sämst - men otroligt bra. På den nivån är vi.
Då hamnar man på "The Eternal Idol" från 1987.
KJävlar vilken sångardebut han gör, Tony M. Stänkare som "The Shining", "Born To Lose", "Lost Forever" och "Hard Life To Love" är inget som går av för hackor.
UNderskattat skiva, helt klart!
--------------------------"Cross Purposes" från -94 kändes nästan som en eftergift till något avtal bandet hade med Tony Martin, men det här är en skiva som verkligen växer om man ger den chansen.
Lite odirekt i sin approach, men med luriga låtar som växer fast.
Igen, bra sång av Tony.
Jag gillar låtar som "I Witness", ""Cardinal Sin", "The Hand That Rocks The Cradle", men skivans mening finns i de tunga, lite doomaktiga spåren. "Virtual Death", till exempel.
Jävligt bra, och ganska snyggt omslag.
------------.."TYR" från 1990 har varit med i serien Veckans Tips, och detta är en fenomenal skiva.
Snygg, bra hårdrock med bra sång och bra låtar som "Anno Mundi", "The Law Maker", "Sabbath Stones", "Jerusalem" och "Heaven In Black".
Orkar inte skriva mer om den, du får kolla in Veckans Tipsartikeln istället.
Kort sagt nöjer vi oss med att konstatera att detta tillhör grundkursen i melodisk hårdrock!
-----------------------------
Bäst av alla?"Headless Cross".
Detta är så vanvettigt bra att det är rent av larvigt. Kanske ett av Black Sabbaths bästa album någosin!
Inte ett enda svagt spår, alla låtar med egen bärkraft och med toppbetyg.
Skivan lider av ett ganska svagt ljud tyvärr, och är det något man kan önska sig för framtiden så är det väl att denna klassiker från -89 får en ansiktslyftning och återutges...
Vill du ha mer läsning om just Tony Martin så kollar du in intervjun med killen här, även om den är rätt gammal.
Dessutom kan vi undvika att fundera på hur han sjöng i sitt gästföreträdande med Candlemass när de firade 20 år.
Han sjöng "Witches", och jag minns det som riktigt dåligt, speciellt med den konkurrensen han hade den dagen...
Icket desto mindre- Tony Martin borde hedras. Han får hjälpa familjen Rebellängeln family att packa!
Inlägg
Sabbath är Ozzy för mig. Utan att gå in i en utdragen diskussion som pågått sedan urminnes tider ville jag mest säga att just Headless Cross var riktigt bra. Det var nog med den skivan som jag tror jag fick upp ögonen för bandet.
SvaraRadera