Sommarskivan: Slayer "Seasons In The Abyss"

Slayer har redan varit med en gång i serien om skivor som har en speciell betydelse för mig avseende sommarminnen – men då rörde sig om en nostalgisk tid som fick mig att minnas ungdomens dagar.
Nu är det annorlunda.
Nu rör det sig om bandets i mina öron bästa skiva ”Seasons In The Abyss”, och en platta som gör sig helt perfekt att sola och dricka öl till.
Ja, man kan säga att det är kraftigt inspirerat av den pågående Spanienresan, även om barnen nog ser till att antalet minuter som är lugna på stranden eller vid poolen kan räknas på ena handens fingrar. Det spelar mindre roll – det är inte synd om mig alls. Och bara den där känslan av hur det är att ha lyxen att dricka en iskall svalkande öl (gärna av spansk eller mexikansk modell, där syftet är att släcka törsten snarare än att ge en gastronomisk stjärnupplevelse) samtidigt som man blundar och har Tom Arayas ilskna skrik i hörlurar, nära nära.
Riktigt bra.
Så bra att jag absolut tycker att detta är bandets finaste stund.
Det kanske inte är samma rens och ilska som på exempelvis ”Reign In Blood”, men det är ett mognare band som lyckas kombinera elakheten med helt fantastiska låtar. ”War Ensemble”, ”Spirit In Black”, ”Blood Red”, ”Hallowed Point” och ”Expandable Youth” låter oss faktiskt bara toucha de riktiga tungviktarna. ”Dead Skin Mask” och titelspåret ”Seasons In The Abyss” är helt enkelt den vackraste Slayerpoesi man kan tänka sig! Adderar man sedan lite underskattade spår som ”Born Of Fire” och ”Skeletons Of Society” så inser ni att detta, mina vänner, detta är en skiva man vill ska rulla om och om igen i hörlurarna när man har semester. Solen steker, ölen svalkar – och Slayer dominerar.
Precis som det ska vara!