Metalbloggens samarbetspartner:

måndag 16 april 2012

Veckans Citat: om Ronnie James Dio, R.I.P

Idag är det två år sedan Ronnie James Dio gick bort. Han var i mitt tycke världens bästa hårdrockssångare, och jag lyssnar intensivt på hans musik än idag. Klickar du på bilden ovan så kommer du till förra årets minneskrönika, och vill du läsa mer om varför just denna man har namngivit webzinet Werock.se så hittar du skribenternas minnestexter här.
Det är dock inte så vi ska minnas Ronnie idag.
Det ska vi istället göra genom en specialversion av Veckans Citat, där vi gör nedslag i flera av hans mer eller mindre kända medmusikers tankar och minnen av mannen.
Samtliga dessa guldkorn är hämtade från Sweden Rock Magazine #89, och gillar du just Dio så är det ett absolut köp. Det numret innehåller allt du behöver, och ger både historien ur ett objektivt och mångfacetterat sätt såväl som varma minnen och tankar.
Okej - då kör vi!

I samband med första Rainbowskivan spelade Craig Gruber bas. Det var skivan som skulle komma att definiera Rainbow, och citatet hämtar vi avseende Craigs minne när det gäller textförfattande och låten "Man On The Silver Mountain".

"Jag frågade Ronnie vad fan han sjöng om och han svarade "Bruce Payne och pengar". Bruce Payne var Ritchies manager som Ronnie inte alls gillade. Han pratade alltid om alla pengar som vi skulle tjäna och texten skildrar honom som en bakslug man på ett silverberg, uppbyggt av våra pengar, som han inte kan komma ner ifrån.
Bruce fattade aldrig piken."

Craig Gruber, Rainbow

...även nästa citat är från tiden med Rainbow. Det är keyboardisten Tony Carey som får äran denna gången, en man som alltås medverkade på en av de absolut bästa plattorna som Dio har sjungit på - "Rising". Även denna gång är det textförfattande vi tittar närmare på, och då i låten "Stargazer", men nu är det inte riiiiiktigt lika fina ord som yttras...

"No Sun In The Shadow Of The Wizard? Alltså, seriöst?
Ronnie hade många talanger, men att skriva texter var inte en av dem.
Det blev bara "Drakar & Demoner" av alltsammans."

Tony Carey, Rainbow

Från mindre kända namn till mycket känt namn. Tony Iommi, och förstås landar vi då i Black Sabbath-eran med skivorna "Heaven and Hell" och "Mob Rules". I detta fall den förstnämnda, och där Tony ska få beskriva känslan de hade avseende samarbetet med Ronnie.

"Ronnie och jag kunde slå oss ned i ett rum, börja skriva och veta att vi skulle komma ut därifrån med en ny låt. Vi var ett suveränt team, helt enkelt."
Tony Iommi, Black Sabbath


Nästa man till rakning är en man som spelade med Ronnie på slutet, trummisen Vinny Appice. Läser man allt han har sagt om Ronnie så är det tydligt att de var nästan som släkt - det finns lika delar kärlek och frustration i uttalandena. De man har närmast är ju också de man kan bli mest upprörd över. Här är det kärleken som lyser, och det berör mannens röst i samband med solodebuten.

"Han sjunger givetvis fenomenalt i alla låtar, men "Holy Diver" var hans baby."
Vinny Appice, Dio

Om föregående citat var kort så är det tvärtom med detta, som vi hämtar från "Last In Line"-tiden och keyboardisten Claude Schnell.

"På det området var Ronnie ett geni. En gång testade jag ljudet av marimba, ett xylofonliknande instrument. Ronnie ville genast veta vad det var, även om jag avfärdade det som ovidkommande. När vi sedan gjorde mittpartiet i "One Night In The City" sa Ronnie till mig "spela den där marimbagrejen över det här". Ensamt lät ljudet idiotiskt, men men på sitt magiska vis uppfattade Ronnie att det skulle passa perfekt just där och det gjorde det ta mig fan.
Det var samma ska med introt till "Egypt (The Chains Are On)".
Ronnie skrev det på min lilla synt. Jag trodde jag skulle få skämmas ihjäl över att spela det partiet. men... ljudet kommer från en barnleksak och ändå passar det in. Mer än så, utan det introt skulle låten ändå vara stark men inte lika stark."
Claude Schnell, Dio

Nu ska vi kolla in en svensk. Det är ju inte speciellt många svenskar som spelat med Ronnie genom åren, men det finns en. Jens Johansson, keyboard. Det var under soloeran, med plattan "Lock Up The Wolves" - en skiva som jag anser är gravt underskattad i katalogen.

"En kväll gick Ronie och jag ut själva.
Jag drack Jägermeister tills jag spydde genom näsan. Vad värre var försökte Ronnie dricka lika mycket, trots att han var mindre.
Han låg i sängen i två dagar efteråt utan att kunna röra sig. Schemat var ganska tajt och vi hade bara tre veckors studiotid för hela plattan.
Jag fick skulden för de där två förspillda dagarna.
Det hjälpte inte att jag sa vadå, det var Ronnie som drog med mig ut"
Jens Johansson, Dio

Vem fasen är snubben ovan då? Bandana, det går ju inte ihop med Dio?
Nä. Det kan man nog säga.
Detta är Tracy Grijalva, gitarrist under de där skivorna som inte riktigt var Dio. "Strange Highways" (som ju faktiskt är jävligt bra egentligen) och floppen "Angry Machines". Citatet kommer från den förstnämnda, och det handlar om det annorlunda sättet som Ronnie sjöng på vid denna tid.

"Att musiken var så arg så tror jag fick honom att ta i ännu hårdare.
Han var lika suverän vad han än sjöng, men själv gillade jag honom allra mest när han pressade sig till låta ännu mer förbannad. Det lät så bra att jag ville klippa till honom."
Tracy Grijalva, Dio

Det sista sista citate vi ska fånga är från killen på bilden ovan. Det är Craig Goldy, en snubbe som faktiskt lirade gitarr på plattorna "Dream Evil", "Magica" och "Master Of The Moon" och ändå räknas som en parantes i Dios gitarristhistoria (i alla fall av undertecknad). Intressant är dock att det var på väg att komma en "Magica II" om man får tro vad han säger, och förutom förstasingeln "Electra" från den så verkar det finnas substans i just detta. Får vi höra nytt eller halvfärdigt material från Ronnie, trots att han inte finns bland oss längre? Vem vet, förutom Wendy Dio....

"Ronnie och jag hann skriva en del innan han dog, före en annan turné som jag hade inbokad. Då hade Ronnie just lämnat sjukhuset med en hoppfull diagnos och när Wendy frågade vad han ville göra sa han "skriva med Craig".
När jag kom hem från turnén var Ronnie på sjukhuset igen och den här gången kom han aldrig tillbaka."
Craig Goldy, Dio

Fan, jag saknar Ronnie rejält, fast jag kan njuta av hans musik varenda dag och jag aldrig kände honom personligen. Märkligt det där. Som en tonåring som förälskar sig en jävla affisch, typ.
Nå, det blir till att hylla honom denna Dio-day.
Konstant spelning av Rainbow, Black Sabbath, Dio.
The world is full of Kings and Queens. Who blind your Eyes and Steal your Dreams.
It's Heaven And Hell!

9 kommentarer:

  1. Stor man i liten förpackning.

    SvaraRadera
  2. Lite taskigt av dig att ta död på Dio en månad innan han dog dock.

    Hyvens inlägg dock, har aldrig riktigt analyserat rådande okunskap inom textförfattning, men nu när du påpekar det är jag både glad över att ha blivit påmind och ändå lite ledsen.

    SvaraRadera
  3. Emelie - ja, vad fan?
    Vad håller jag på med??

    Det är ju APRIL nu. Inte maj?
    Självmål. Big time.
    Och nu skäms jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget att skämmas över! Jag stavade Mercyful Fate med i för några dagarsedan. Din blogg är ändå bra nog för att hamna i favoritmappen för återkommande läsning.

      Radera
    2. Tackar ödmjukast gör det!!

      Radera
  4. Intressant läsning och underbara citat, var tvungen att lyssna på dom där låtarna som keyboardisten Claude Schnell tog upp.

    SvaraRadera
  5. Dio min Dio. Jag har inget att tillägga. Killen var en gigant! jag älskar det han gjorde.

    SvaraRadera
  6. Antar du frågade mig där?
    Ja, det gjorde det... Facinerande.

    Tänkte också på en annan sak, lyssnar man på och kollar på texten till "The Eyes" undrar jag om han också var smått paranoid eller vart i helvete fick han insperation till denna text??

    Någon som vet?
    Vill veta!!

    SvaraRadera