...Mötley Crüe är ju knappast okända för någon rocker. De galna sleazekungarna gjorde sig ett namn med sina vansinniga upptåg och sina urspårade turnéer. Denna livetagning - som också finns på DVD - är alltså perfekt döpt. "Carnival Of Sins". Det sammanfattar vad bandet har åtsadkommit under åren.Själv har jag en lite kluven inställning till Mötley.
Jag gillar dem, absolut, och deras bästa låtar är jävligt bra. De pressade ur sig ett par riktiga klassiker (kolla in exempelvis "Dr Feelgood" och "Shout At The Devil"), och en samlingsplatta med dessa jänkare sätter fingret på hur hög nivå de har hållit.
Ändå älskar jag inte bandet, då jag alltid ändå tyckt att de ibland haft en lite skämtsam inställning till musiken, i alla fall när jag var i tonåren och ville att det skulle vara allvarligt. Viktigt det, för en pretentiös yngling som inte riktigt klarade balansgången mellan glädje och hån i något så viktigt som hårdrock.
Det har nog satt lite prägel på min inställning.
Innan dess, när jag var riktigt liten, så fick jag av någon anledning stå upp för att Mötley Crüe (av alla band!) INTE var djävulsdyrkare.
Det var plattan "Theatre Of Pain" som jag hade med mig i skolan. -85. Jag gick alltså i trean.
Och denna rosa skapelse med sånger om att röka på toaletten hade ju - gubevars! chocken! - ett pentagram i pannan på en av teatermaskerna!!
INTE OKEJ på Bureskolan, denna hemvist för Hem- och Skola, denna religösa högborg. Stället där Jocke som kom ny från Stockholm fick gå och träffa rektorn eftersom han nu bar en t-shirt med Iron Maiden på. Allvarligt brott.
Allvarligt talat... "Theatre Of Pain"? Djävulsdyrkande?
Helt otroligt egentligen, men man kanske inte ska bli förvånad.
En annan skiva som fick en släng av sleven var Slade "The Amazing Kamikaze Syndrom". Jag frågade min lärare vad det betydde, men han visste inte. Det automatiska svaret: "Det är nog en referens till något med djävulen".
Kvalitet i undervisningen? Jodå, så att...
Men.. vänta nu. Detta spårade visst iväg.
Det skulle handla om en skiva du verkligen behöver i din hylla. En liveplatta. Och där är "Carnival Of Sins Live" helt självskriven. Mötley Crüe är ett band som verkligen kommer till sin rätt live, och på den här skivan drar man låtar från hela paletten.
Spårlistan är, faktiskt, rent av otäckt bra - och det gäller oavsett om du håller de gamla öärhängena som "Looks That Kill", "Too Young To Fall In Love" och "Red Hot" eller om du vill höra bandets andra sida i form av låtar som "If I Die Tomorrow" eller en coverlåt som "Anarchy In The U.K".
Du kan nog nästan nämna vilken låt som helst med Mötley Crüe - den finns här.
Och givetvis är det den klassiska sättningen som står på scen.
Mikk Mars.
Nikki Sixx.
Tommy Lee.
Vince Neil.
Ett knippe djävulsdyrkare enligt mina gamla lärare.
Ett knippe livsälskande, dekadenta gubbar som fortfarande sparkar stjärt på scen enligt Rebellängeln.
Klart du måste ha "Carnival Of Sins Live" i din hylla!
Inlägg
nu är du ute och cycklar alla bra låtar är inte me den på denna live :)inget från mötley crue skivan som ja håller högst med john conrabi på sång
SvaraRaderaHur kan man inte ÄLSKA Mötley Crue??! Har inte kollat inte detta album, men det är väl för att jag redan har alla de andra, så ett samlingsalbum känns inte så intressant. De bästa låtarna finns ju på de två första skivorna, så jag skulle rekommendera dem till ngn som var nyfiken på deras musik.
SvaraRaderaHur som helst: jag har bytt blogg. Finns numera här: http://petraulrikacharlotte.blogspot.se/
Charlotte -> Nja, detta är ju en liveskiva, så jag tycker nog att den har sitt existensberättigande ändå. Även om du har alla plattor.
SvaraRaderaSka kolla in nya bloggen.
Freddy -> Du har fel. Alltså, det är inget fel på bandet med herr Corabi vid micken, men det är inte Mötley för mig... :)
för mej är det mötley bästa stund :)
SvaraRadera