Kolla in bilden ovan. Det är David Coverdale anno 1980. Jävligt tuff bild, mitt inne i verkligheten. Live and kickin' on stage. På den tiden när Whitesnake och David Coverdale sjöng låtar med ena benet fast rotat i blues och blandade skamlösa (för den tiden) texter med en sexappeal som var få förunnat.
Det var attraktion by music.
Inte genom naken hud.
Och det är lite av vad detta inlägg kommer att handla om - skillnaden mellan sexigt och naket.
Anledningen är Tom S inlägg om Huntress, och att jag denna morgon lyssnade på nedanstående platta i bilen:
Från den tiden då just Whitesnake hade sväng på ett sätt som inte finns nu. David, du ska faktiskt - lite off topic - få ett gratisråd här och nu: släpp det där med att åka runt och göra bort dig när du försöker nå alla höga toner i sentida klassiker. Gör en turné som är mer avskalad och fokuserar på dina låtar från den här tiden istället. Låt oss höra låtar som "Child Of Babylon", "Lonely Days, Lonely Nights" och "Rock An' Roll Angels" istället, och återuppväck den tiden...
Men okej, det var ju inte det vi skulle prata om.
Istället skillnaden mellan det som Whitesnake gjorde då och vad Huntress gör nu.
Huntress?
Vilka fan är det, tänke du?
Jo, det är ett amerikanskt band som spelar heavy metal. Såhär ser de ut:
De har en framtoning som ganska tydligt visar att det är sångerskan som är ansiktet utåt. Hon heter Jill Janus, och verkar på de flesta bilder man söker fram på Google köra den kvinnliga motsvarigheten till Manowar och deras utstyrsel. Först ser man tuttar, sen ser man mage, och på en och annan bild har hon ett finger i munnen på ett sätt som antagligen ska vara förföriskt.
Det funkar sådär.
Ser faktiskt mest korkat ut, men jag tror att det funkar. De andra heter namn som Blake, Ian och Eric, men det kommer inte gemene hårdrockare att notera. Istället kommer Huntress att slå. Eller, Jill Janus kommer att slå. Och det gör mig lite ledsen att en sångerska som har sånt sjukt tryck i pipan (kolla in nedanstående video och säg emot...) inte kan komma igenom vår inskränkta lilla hårdrocksvärld utan att köra barbarian naked style.
Min fråga är nu - var det likadant för David Coverdale och Whitesnake once upon a time?
Och jag som är så förskräckt och gammal?
Jag tror inte det.
Jag tycker det är skillnad på naket och sexigt.
Och att en låt och ett band kan vara sexig utan att vara naket. Och att naket kan vara jävligt...osexigt.
Och där tycker jag att att Huntress hamnar.
I min värld.
Men inte i världen av heavy metal generellt. Tror jag.
Sist i dagens inlägg - en lite kul bild med ett stänk allvar i sig. Som också angränsar dagens tankar.
Detta är en bild från NFL-matchen mellan Green Bay Packers och Chicago Bears. Två riktiga antagonister, men det syns kanske inte. Bilden är ju fantastisk, och givetvis förföljs den med kommentarer som "fudge Packers" med tanke på namnet. Jag tycker den är är kul, men samtidigt belyser den lite av en sorglig likhet mellan sport och idrott.
Det är inte helt lätt att "komma ut" om man är homosexuel, även om det finns lite undantag.
Och det blir nog inte lättare av att den enklaste vägen till uppmärksamhet inom hårdrocken är att ta en storbystad lättklädd blondin som frontfigur...
Inlägg
Jag är kluven till hennes image. Samtidigt som jag hatar så pass tydliga imageband som Huntress tycker jag ändå detta gäng kommer undan med det. Varför? Jo, för att de har andra kvaliteter att backa upp nakenheten med till skillnad från andra band som försöker än hårdare och man ser tydligt att de inte har något förutom en naken kvinna utan talang.
SvaraRaderaObjektifieringen här ligger i valet hos Jill och (jag tror) hennes vilja att föregå alla. Angela Gossow och Christina Scabbia utses till de hetaste brudarna i metal mot sin vilja. Sedan kan man diskutera huruvida en kvinna överhuvudtaget behöver göra det men det är en annan diskussion.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt. Jag fastnade för hennes röst, inte hennes tuttar och tycker det är lite tråkigt att hon behöver profilera sig så här. Å andra sidan är det inte sååå farligt. Det som stör mig mest är att ett mansband kommer undan med det medan det så fort en kvinna gör det då blir det hockeyfasoner på YouTube. Samma personer som dreglar över Jills kropp tycker Manowar är bögar. Det kanske inte är metalscenen som är sexistisk utan fansen?
Kul att du startar en diskussion iaf.
Jag håller med till stor del och detta trots att jag normalt inte har något direkt emot bystar i vilken form dom än må komma. :-)
SvaraRaderaMen när det blir stereotypt och bara för att, då blir det riktigt trist. Särskilt som du precis påpekar i detta fallet, hon har en pipa som mer än väl borde bära sig själv. Men metal historien är fullt av dessa klichéer, framför allt för kvinnorna, men även på generellt.
Tror att det många gånger går ihop med det lite teatraliska draget som ofta återfinns och i för stora doser blir det oftast mer löjligt än tufft. T en sådan sak som Corpsepaint. I början i små doser kunde det säkert vara lite kultigt, men nu får åtminstone jag lite pajasfeeling runt det hela.
Kan ha lite med ålder att göra också, när man var tonåring och såg Doro och Lee Aron i sina minimala läderfodral så gick pulsen upp lite extra och man kunde tänka sig att köpa en skiva bara för ett snyggt omslag. Nu känns det som om kvaliteten på innehållet väger tyngre. Så jag kan tänka mig att det handlar lite om vilken åldersgrupp man riktar sig till lite också.
Men Stereotypt är det. Tack för tipset om Huntress dock, det var riktigt bra och även om videon är full av plattityder så är det inte det värsta exempel jag sett.
Förvirrat? Det bjuder jag på.
...inlägget blev inte riktigt så skarpt som jag ville, jag var stressad i slutet och blev lite forcerad.
SvaraRaderaViktigt att påpeka är exempelvis att jag inte anser att Jill Janus är utnyttjad - hon verkar helt ha valt denna approach själv.
Dessutom menar jag "fansen" när jag skriver "i världen av heavy metal generellt", något som Tom så korrekt påpekar. Det är fansens sätt att ta till sig eller vända sig ifrån saker som är det intressanta. Jämförelsen med Manowar och deras framgång som Conankopior känns relevant.
Bra tanke av Spader Ess också - åldern. Vilka fans kan tänkas attraheras av den nakna huden?
Antagligen de yngre. Som jag själv gjorde en gång i tiden....!
...och ännu en sak jag missade var just det där med fansen och att det känns som en av de största anledningarna till att det är svårt att komma ut i rockvärlden. Utan att veta tror jag att lagkamraterna är större inskränkande faktor än fansen inom lagsportens värld - det är knappast bandkompisarna som hämmar en rockstjärna i samma utsträckning.
SvaraRaderaVid närmare eftertanke blev alltså detta inlägg mycket förvirrat och med missar. Ledsen för det, ni får ta det goda med det i stället. Som att det kan starta en diskussion. Och att HUNTRESS faktiskt låter rätt bra!
Sant att Metal världen har en onödigt rotad machoimage, som spiller över åt alla håll ibland.
RaderaDet borde dock kunna gå att råda bot på i vår upplysta tid, se bara på när Rob Halford kom ut, för min del blev jag varken förvånad eller upprörd och känner nog ingen som blev heller. Dock är det givetvis svårt i början, innan det kommit fram tillräckligt många som går i Bräschen.
Sedan kan man bli så trött på att så många hänger upp så stor vikt vid sexuell läggning. Någonstans vore det så mycket enklare om man siktade in sig på att marknadsföra bisexualitet som rådande norm i stället. Då hade man en gemensam grund, med tillägget att just nu svänger jag åt det här hållet...
Huntress är bra ovasett!
SvaraRaderaMycket bra inlägg ocks åså klart samt en intressant fråga. :)
Det finns otroligt mycket homofobi i metalscenen. Jag dissade ju nyligen Hysterica för att vara ett östrogenets Manowar (http://gaffa.se/recension/57425) för att göra precis samma sak men det är mest för att Hysterica fastnar i alla plattityder som existerar. Det blir otroligt genomskinligt.
SvaraRaderaReflekterar inte någon över att musikvideon är en tribute till fantasy genren? Jill Janus kläder är ju nästan direkt hämtade ur Vampiriella.
SvaraRaderaHuntress är hur grymma som helst och håller ett helt album rebellen lyssna här och beställ!
http://www.youtube.com/watch?v=aXzhzH2TkKQ
På min blog kan man läsa mer info om Huntress och vältra sig i andra nya band med begåvade och talangfulla kvinnliga medlemmar som t.e.x The Agonist,Frantic Amber,Kobra and the Lotus, Battle Beast m.m.
Seance -> Såklart är det fantasy som är ledstjärnan, men jag tycker väl att det hade kunnat göras lite mindre naket och utstuderat - just eftersom HUNTRESS och Jill Janus tycks besitta tillräcklig kvalitet ändå.
SvaraRaderaSamtidigt kanske det var likadant förr i tiden.
ALICE COOPER, KISS, WASP är ju alla akter som använt "chocktaktik" för att slå. HUNTRESS kanske har samma plan - vad vet jag om det?
Vad det än är så fungerar deras taktik hur många band har tio kommentarer på din blog innan debutalbumet släppts!
SvaraRaderaShit, vilken diskussion du fick igång.
SvaraRaderaHuntress verkar grymma (enbart baserad på den låten). Deras image lämnar jag därhän och hoppar in i den generella diskussionen.
Metalscenen, enligt min erfarenhet, har en del att ta i tu med vad gäller machoideal och homofobi. Homofobi och sexism tenderar allt som oftast att gå hand i hand och båda dessa företeelser har jag stött på lite väl ofta bland fans när jag varit på konsert. Jag tycker det blir otroligt mycket "omklädningsrums-beteende" bland metalfolket - även om jag tycker att det blivit bättre.
Som gammal fotbollsspelare (eller, jag slutade ju vid 15, men ändå) så ser jag likheter med kulturen där. När Anton Hysén blev jag genuint glad - äntligen någon som vågar sticka hål på den där jag homogena grytan som frodas inom fotbollen. Det skulle ta mig fan krävas en Hysén :)
Sen tycker jag du kritiserar ditt inlägg lite väl mycket i dina kommentarer. Det var bra och tankvärt och framförallt är det precis såna saker som kan ändra inställningar och fördomar. Du älskar metal, precis som vi andra. Samtidigt stör vi oss på machoideal och homofobi som frodas i leden och det vi då kan göra är att, precis som du gör i ditt inlägg, säga ifrån och kritisera de elementen.
Så bra skrivet, helt enkelt.
Seance -> Visst funkar det. Uppenbarligen.
SvaraRaderaJonteRoyal -> Kul med denna diskussion, och välbehövligt. Även jag som hockeyspelare måste säga att det finns likheter med "omklädningsrummet". Det jag kanske mest kritiserar med inlägget är egentligen inte innehållet och tanken, utan att jag strax efter publicering hade flera saker som jag kände att jag inte fick fram så tydligt, eller helt enkelt glömde. Alltså - forcerat. Därav ursäkten, att detta viktiga och ganska intressanta ämne inte blev så väl presenterat och belyst som jag hade ambitionen att göra.
Ett möte i verkliga livet, i det riktiga jobbet, var helt enkelt tvunget att ha förtur till min tid när det skrevs.
Men. Det om det. Det saknas ju inte reaktioner på det hela!
Visst kan detta vara en tribute till fantasy-genren men hela Conan-konceptet med storbystade lättklädda kvinnor som ska räddas av Arnie-karaktärer går mig förbi. Hursom CRA.
SvaraRaderaDiskussionen fortsätter på min blogg ifall någon orkar =)