Alice Porter "Million Dollar Babies"

Julen står för dörren, och det innebär för undertecknad att det faktiskt kan hända att jag dricker en porter. Verkligen inte vanligt, men ibland händer det - speciellt runt jul, av någon anledning. Det gör att denna bild är helt perfekt för ett inlägg, och som en del i serien där eder Rebellängel gör mer eller mindre skumma kopplingar mellan olika sorters öl och musik. Det är namnet som är kopplingen, och om vi haft både en och två märkliga och långsökta sådana tidigare så är detta en ganska uppenbar sån. Brew Dogs Alice Porter kopplas enkelt ihop med Alice Cooper, och jag har då valt den enda skivan jag har: "Milllion Dollar Babies". Det finns nämligen, för min del, en stor likhet mellan just Alice Cooper och porter. 
Det är väldigt sällan det hamnar i min väg.
Likt många andra 70-talister så fick jag min egentliga introduktion till Cooper i samband med den revival han hade här i Sverige med "Man Behind The Mask" och "Poison"...musik som egentligen inte är så jäkla bra, faktiskt. Om jag ska vara ärlig. Och dessutom väl musik som är en bit från rötterna, minst sagt.
Det som serveras på "Million Dollar Babies" är något helt annat, och varje gång jag lyssnar på skivan så tänker jag på Pers ord om att varje gång han hört en bra låt i en gammal skräckfilm så har det varit en gammal Cooperlåt.
Inte osannolikt, faktiskt!
Nå, skivan jag har är en dubbelutgåva. Den vanliga plattan på en skiva, extramaterial på den andra, och visst är det en klassiker som lika gärna hade kunnat få sin stund i solen i Remastersserien...om nu inte den just lagts ner då.
Här finns ändå ett knippe starka låtar som "Hello Hooray", "Elected", skivans starkaste spår "No More Mr Nice Guy" och "Generation Landslide".
Bra så, även om jag som sagt inte lyssnar på plattan så ofta - precis som med porteröl så är det sällan jag känner för det...och med det lämnar vi skivan och fokuserar på Brew Dogs skapelse. Tappad på 6,2% så är detta en rätt bra porter tycker jag. Den minner om jul, och i min näsa och gom dansar russin, choklad och rätt mycket socker.

Kollar man otroligt noga på bilden så får man en liten saga. Det är förstås baksidan av flaskan, och där finns lite andra smaknötter, men egentligen behöver man inte fundera så mycket. Det är en porter, det smakar som en porter ska även om bryggeriet valt undertiteln "renaissance baltic porter".
Det smakar jul för mig.
Det smakar sällan spisad dryck likväl som sällan spisad musik!