Remasters: Death "Individual Thought Patterns"

Hur avslutar man en serie om remastrade skivor på en blogg som denna?
En serie som rullat mer än tre år, som slagit ned på klassiker inom de flesta genrer som hårdrocken har att erbjuda?
Det är inte en alldeles lätt fråga att besvara, och efter en hel del funderingar och tankemöda så kom beslutet en morgon.
Det gör man inte genom en av de upenbara klassikerna från någon av de största akterna i hårdrockens mittfåra.
Det gör man genom en av de största akterna på ena kanten, en akt som inte längre finns, som frontades av en ikon som inte längre är i livet, och med en akt som naturligtvis bär det mycket passande namnet Death!
Jänkarna medverkade så sent som i våras med "Human", och denna gång ska vi kolla in "Individual Thought Patterns", en fullmatad dubbelskiva i remastrat format.
Naturligtvis får man ursprungsskivan på den ena disken, i all sin mäktighet och hållbarhet (här snackar vi relativt komplicerad men ändå fullständigt enkel och briljant dödsmetall som inte känns daterad till -93 när skivan egentligen kom).
Naturligtvis finns ruggiga låtar här, så som "Overactive Imagination", "Jealousy" och "The Philosopher".
Naturligtvis kan man höra influenserna som går genom åren (lyssna till exempel först på "Out Of Touch" med Death innan du slänger på en platta med Gojira så kommer du antagligen att reagera över likheten i låtkonstrukturen).
Naturligtvis finns bländande musikaliska insatser. Chuck Schuldiner, R.I.P, hanterar både sång och gitarr på ett imponerande sätt. Gene Hoglan - som numera trummar för Testament - utgör tillsammans med Steve DiGiorgio ett av de bästa rytmsegmenten som kan höras (och ljudbilden är underbar här, speciellt DiGiorgios bas är en njutning). Andy LaRocque hanterar andragitarren.

Räcker sedan inte det så kan vi mata på med en tjock, extrautrustad booklet, en andra skiva som bjuder på bandet live i Tyskland -93 (10 låtar med helt okej ljudbild) samt en studiouttagning av "The Excorcist", cover av Possessed. Och ett avslutande citat som lyder "Destined, fated, meant to be - when you're not looking but your eyes are open nonetheless".

Detta är en av de snyggaste remasterplattor jag äger, och ett värdigt sätt att döda serien. I alla fall för nu, som bekant är det helt ovanligt att de döda reser sig från sina gravar när vi pratar metal.
Till den dagen sker så får du istället gotta ner dig i de gamla texterna som finns i arkivet.