Här återfinns rätt många av årets favoriter, och på något sätt är det nog härifrån jag kommer. Alltså, det var här det en gång i tiden började för mig, så det är klart att jag har en speciellt svag punkt för denna typ av musik...
Såhär ser toppen av startfältet ut i år, tycker jag!
Baroness "Yellow And Green"
Jänkarna valde att ta ett steg bort från metalfåran och in mot rock'n'roll-spåret. Bra, tycker jag, och det som egentligen är både förbannelsen och välsignelsen är att det är en dubbelskiva. Alla låtar är inte suveräna (den gula är bättre än den gröna, tycker jag), men samtidigt ger det lång hållbarhet eftersom det finns mycket att upptäcka.
En skiva som växt på mig sen den kom.
Black Country Communion "Afterglow"
Grym produktivitet på det gänget. GRYM! Detta är tredje skivan på lika många år, och till det kan man addera en dubbellive. Och det roliga med allt är att det är bra. Recensionen är på gång på denna site, skulle tro att det blir julläsning.
Grand Magus "The Hunt"
Nej, det är inte samma Magus som jag fått förr, men det är fortfarande riktigt bra.
Klassisk heavy metal, varken mer eller mindre.
Huntress "Spell Eater"
Hon sjunger fan helt makalöst bra, Jill Janus, som frontar detta amerikanska band.
Bra låtar, bra produktion, bra skiva.
Känslan är väl kanske att jag inte kommer dra den hela vägen till årets topplista, men det är givetvis en skiva du bör ha koll på. Tycker jag.
Kadavar "S/t"
Det där, mina vänner, kan man kalla en debut.
Från Tyskland, och med ett sound som hämtat i direkt nedstigande led från urfäderna Black Sabbath. Från en trio. Kadavar blir väldigt spännande att följa genom livet, och kanske räcker det redan nu till en listplacering.
Kill Devil Hill "S/t"
den här skivan var bra när den ko, och har inte tappat ett smack sen dess.
Bra besättning förstås, men det som verkligen gör att det är bra är låtmaterialet.
Jag gillar det. Skarpt!
Soen "Cognitive"
Jaja, folk säger att det liknar Tool.
Jag säger att jag struntar i det, och att det är en av årets bästa skivor.
Den har loggat rejält med speltid, och jag kommer att ha med den på Topp 10. Var exakt, det är däremot mer osäkert...
The Sword "Apocryphon"
Jag var faktiskt lite besviken på dem. Tyckte denna den fjärde plattan var svag och ganska blek, speciellt i jämförelse med vad man tidigare åstadkommit.
Men se - man kan ändra sig.
Jag tycker att detta är en skiva som verkligen tagit sig, och kanske kom vändningen när jag satt hos tatueraren ett par timmar här i höstas, och denna gick på repeat. Det är ju bra!
Kort och koncist idag, men så blir det. Imorgon - mera extrema tongångar!
Inlägg
En hel del bra på den listan. Och jag kan hålla med om att en hel del av dem är sådana som växer efter hand, vilket gör att på ett långre perspektiv kan dom ses som riktiga höjdare.
SvaraRaderaAlltså, den där jäkla Soen-skivan. Den är ju bra. Men varför lyssnar jag aldrig på den?
SvaraRadera