Årets Bästa, Del 1 - Musiken

Det är dags nu!
Summering av Årets Bästa Musik, i alla dess former. Del 2, den som täcker allt annat än musik, kommer senare. Imorgon kanske, eller än senare beroende på tid, men strunta i det nu.
Detta inlägg är det musiken som står i fokus.
 ---------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Livespelning: In Flames, Debaser Slussen

Årets trend måste vara att de spelningar jag kommit iväg på har varit magiskt bra. 
Allra bäst får jag väl ändå säga att In Flames var, den lilla spelningen på Debaser Slussen.
Att få uppleva detta stora band på denna lilla scen var spektakulärt, vill jag påstå - men det är verkligen inte den enda spelningen av toppklass.
De här var väl närmast runners-up:

Baroness (också på Debaser Slussen) och Mastodon (Annexet) var magiska upplevelser även de.
Bra setlistor, bra framföranden, bra kvällar. 
Ska man säga något om Årets sämsta trend är det möjligtvis mini oförmåga att se flera av årets ruggigt spännande konserter detta år. När Opeth var i stan var jag insnöad (!) fast jag hade biljett, men främst har bytet av jobb tagit mycket kraft både dagtid och kvällstid så jag har helt enkelt inte orkat med det. Får bli ändring på det, känner att jag saknar att få springa på spelningar, främst mindre sådana på klubbnivå...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Black Metal: Winterfylleth "The Threnody Of Triumph"

Inte helt enkelt, faktiskt, speciellt som även Marduk har levererat tungt i år...men till slut vill jag nog ge priset till britterna Winterfylleth. Det är episkt, storslaget och inte helt enkelt att ta till sig, men för den som ger det tid är det en svidande vacker och fin resa. 
För övrigt har jag då inte hört Mgla "With Hearts Towards None", en skiva som i stort sett alla jag litar på när det gäller musiksmak har hyllat, så vem vet? Det kanske är så att Årets Bästa Black Metal är en skiva jag inte hört än...!

---------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Bok (Musik): Anders Tengner "Yngwie J Malmsteen - Så som I Himmelen, Så Ock På Jorden"

Det var i slutänden inte mycket att fundera över, tycker jag.
Den här boken är bra, och jag slukade den. Rätt okej recension också, så här i efterhand.
Det enda som är synd är förstås att Yngwie Malmsteen själv inte medverkar i boken, men man kan väl inte få allt. Även om "more is more", enligt huvudpersonen själv...

---------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Rock: Graveyard "Lights Out"

Till slut blev det en duell om vilken rockplatta som är bäst i år, och det var två svenska band som gjorde upp om segern. Witchcraft "Legend" fictk se sig slagen mot slutet, då Graveyards tredje skiva är en sån som vinner i längden. Överlag har det väl varit ett rätt bra rock'n'roll-år med akter som Royal Thunder, Jess And The Ancient Ones och Captain Crimson som loggat mycket speltid, men det går förstås inte att jämföra med det magiska förra året.
Ändå. Graveyard har med "Lights Out" gjort en värdig uppföljare till "Hisingen Blues", och trots att den inte är lika magisk så är det ett bra och intressant kapitel i bandets saga.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
 Årets Snyggaste Omslag: Enslaved "RIITIIR

Faktiskt, i år är det inte många omslag som slagit mig med häpnad.
En del är rätt stora besvikelser faktiskt (ett axplock nämner Accept, Grand Magus och Graveyard som några exempel), men är det något som verkligen sticker ut är det väl detta. Enslaveds omslag är läckert, växer med tiden och ser liksom ut som musiken låter!
Ändå... jag tycker inte att Musikåret 2012 går till historien som det som levererat snyggast omslag. Jag vill ändå nämna två till, som ser bra ut och motsvarar den musik som serveras.

Det är alltså Alcest vackra suggestiva historia samt Dying Fetus mindre pretentiösa sak. Båda är bra, nbåda är snygga och båda är goda representanter för den musik som serveras på plattan!

-------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Döds: Black Breath "Sentenced To LIfe"

 Tja, i slutänden inte mycket att bråka om.
Den här plattan är ett sånt riffparty att det är rent av löjligt, och jag kan knappt räkna antalet kilometer jag har flåsat runt i löpspåren med denna som sällskap i hörlurarna.
Är det någon som kan utmana på riktigt så är det väl tidigare nämnda Dying Fetus, men det är ändå att dra det lite långt. Detta är fantastiskt bra!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Största Besvikelse: Abigail Williams "Becoming"

Ååhhhh....jag gillade "In The Absence Of Light", jänkarnas förra platta. Bra produktion, bra låtar, bra leverans - så årets fars "Becoming" är inget annat än Årets Största Besvikelse. Vad fan har de gjort, på ren svenska?
Helt meningslöst. Helt inte bra, kan man säga, även om man ju i ärlighetens namn måste klättra till lite höjder innan man kan komma i fråga för en sådan här utmärkelse. Inga förväntningar, inga besvikelser. Synd bara på något så lovande...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Konstigaste: This Gift Is A Curse "I, Guilt Bearer" 

Tja, vad ska man säga?
Det här är liksom bra, men så udda att man får huvudvärk.
Intensivt, egensinnigt, aggressivt och jävligt märkligt.
Utmanare skulle väl vara Storm Corrosion, men det är ändå som söndagsskolan i jämförelse med en trafikolycka. Man vet att man inte ska, men kan liksom inte låta bli att titta...

---------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Demo: Hypertension "Envenomed By Vipers"

 Ruggigt kul!
Som gamla Venom och Slayer, och förstår jag det rätt så är bröderna Låsgård på väg att få släppa en riktig debut med Hypertension under kommande 2013. Minns var ni läst om dem först (ja, om det var här, annars kan ni glömma det blixtfort!).
Hypertension kommer nämligen att hyllas storligen om de håller kursen...

---------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Thrash: Kreator "Phantom Antichrist"

Ja, du läste rätt. Det är inte Testament som sparkat ur sig årets bästa thrashalbum, det är tyska veteranerna Kreator! (eller, egentligen, man kan nog kanske hävda att det är norska trion Nekromantheon, men jag vet faktiskt inte om det är ren thrash, så... ja... vi gör så här istället!).
Mille Petrozza med mannar verkar ha hittat en formtopp mot slutet, och visar verkligen var skåpet ska stå. Snyggt! 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Liveskiva: God Seed "Live At Wacken"

Ärligt talat - i år har jag verkligen inte skämt bort mig med liveskivor. Brukar ju inhandla en hel del, men nya skivor har det inte blivit av. Jag har köpt upp mig på ett knippe gamla istället, och varken Saxon eller AC/DC har hamnat i inköpskorgen, t ex. En som däremot har recenserats till och med är ju God Seed "Live At Wacken", som visserligen färstes på tejp för ett knippe år sen, men som ändå släppts i år. Den tar årets utmärkelse, även om jag villigt erkänner att jag ställt upp ett minst sagt svagt startfält i år... 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Trend: Debuterna!

  Jag tar bara två exempel, men det finns fler.
Debuterna i år har, enligt mig, varit helt makalösa.
Det ger värme i hjärtat och hopp till en hårdrockare som närmar sig de 40 och sedan länge får raka skallen för att dölja den kala fläcken att dte kommer så mycket ny musik som är så högkvalitativ. Underbart! Ne Obliviscaris och Soen spelar helt olika typer av musik, men gemensamt med dem är att debuten är så otroligt väl genomarbetad att det känns som om banden varit igång hur länge som helst!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa/Tuffaste Avskedsplatta: Candlemass "Psalms For The Dead"

 Sist men verkligen inte minst i årets kavalkad av den bästa musiken är avskedet. Visst, det skulle ha kunnat vara Woods Of Ypres med sin femte och absolut sista platta, men för mig bleknar det ändå mot betydelsen av att Candlemass aviserat att nu är dte slut med ny musik.
Visserligen spelar man live, men inga fler plattor ska göras enligt Edling - och jag tror honom. Han känns som att när han bestämmer sig så blir det så, och det är helt overkligt för mig.
Det bandet har liksom varit lite av mitt husband i sällskapskretsen. Under uppväxten and beyond. Man får vara glad att "Psalms For The Dead" är så pass bra att det nu blir en värdig svanesång, samtidigt som det känns så onödigt att lägga ner när man kan leverera så bra. 
Tack.
Tack för en underbar tid tillsammans!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej, det var allt för detta år.
Givetvis skulle det kunna fortsätta i en evighet, men det får bli punkt här. Ska försöka sammanfatta det som INTE har med miusik att göra istället (fast jag lovar inte när det kan ske, det tar rätt långt tid att skriva de här inläggen, och jag softar lite såhär i mellandagarna...).
Vad tycker du själv?
Vad har varit bäst - och hur står sig Musikåret 2012 mot exempelvis 2101 eller 2011?