skip to main |
skip to sidebar
Nordvis är ett intressant förlag för musik. Man skrapar fram udda alster från den svenska myllan och lyfter fram som en kulturell välgärning. I år har Stilla samt Grift kommit min väg, samt den platta du ser till vänster.
Lustre "Wonder".
Den här gången presenterar man en skiva som består av 4 låtar och ändå runt 40 minuter musik - som konstant är svävande och flytande.
Huvudmannen Nachtzeit har med Lustre sedan tidigare skivor som "A Gift Of Glory" och "They Awoke To The Scent Of Spring" bakom sig, men för mig är det första gången jag stiftar bekantskap med den här esoteriska musiken.
Promoinformationen beskriver det som en utforskande resa i black metal-världens undervegetation och sinne, där syftet snarast är att sammanlänka de fyra spåren till en helhet än att presentera en port till onda krafter.
Resan går inåt, in i dig.
Musiken bygger på elektroniska element. Det är en synthslinga som står i centrum medan bakgrundsmusiken syftar till att bygga stämningen, och det går alltid väldigt långsamt.
Det har, i mina öron, väldigt lite med black metal att göra över huvud taget, och den enda beröringspunkten är väl kanske sinnesstämningen man vill framkalla.
Meditativ, eftertänksam.
Skivans fyra spår heter "Moonlit Meadows", "Green Worlds", "A Summer Night" och "Petrichor", och det saknas i stort sett sång på hela skivan. Man får ett väsande i korta strofer ibland, men på det hela innebär denna avsaknad av tydligare strukturer att jag faktiskt har svårt att skilja låtarna åt.
De flyter ihop för min del, speciellt när jag gör något annat samtidigt som jag lyssnar på skivan, så som att läsa en bok eller skriva för bloggen. Det är egentligen bara en enda gång jag har lyckats fästa uppmärksamheten på musiken hela skivan, och en enda gång jag lyckats få enheterna att verkligen fogas samman för att ta med mig på resan.
Det var på hemfärden norrut, på väg till min morfars begravning, och det säger kanske en del om skivan.
Inte för att den är mörk, kanske snarare tvärtom, men för att den kräver en hel del om du som lyssnare som orka fokusera hela tiden.
Personligen tycker jag att det faktiskt händer en aning för lite för att det ska vara intressant, och det avspeglar sig i betyget. Musik som lätt omvandlas till bakgrundsmusik om inte exceptionella omständigheter råder funkar inte i längden för min del, trots att jag kan se, förstå och till viss del applådera vad man vill åstadkomma.
Bästa Spår är "A Summer Night", där det stundtals river till med lite snabbare tempo på trummorna, och det är väl den låt jag tycker sticker ut mest.
Du hittar en trailer på Nordvis soundcloud, samt bandet Lustre på Spotify (inte just "Wonder", i alla fall inte ännu så länge) så du kan se om detta är något för dig.
Lustre "Wonder" - 2
Promomaterialet säger såhär om Stilla "Till Stilla Falla": A
carefully and passionately written album with a touch that reminds of
great elder Scandinavian acts such as Kvist, Isvind, Tulus among others
but not without a strong identity of its own. “Till Stilla Falla” proves
once and for all that it is still possible to capture the spirit
reminiscent to the eerie old northbound magic that this kind of music
invoked in the past - which is something very seldom seen these days.
With transcendental riffing, immense keyboards, stargazing bass lines
& and ghastly vocals STILLA will bring you back to the mystifying
days of when “Black Metal” was imbued with the mysteries of the
northern nature! Intressant, eller hur?
Lägger man dessutom till det faktumet att bandet vill säga sig fortsätta i de spår som plöjts upp av akter som Dodheimsgard och Old Mans Child så innebär det förstås en platta som lämpar sig alldeles utmärkt för kalla, mörka och snöiga vinterkvällar. Omslaget fångar på ett fint sätt den musik som serveras, och kanske främst stämningen som är närvarande på den sex låtar långa skivan.
Personligen tycker jag om plattan. Den har en skevhet som skaver och gnager på nerverna och gör att den passerar lite utanför min normala norm för black metal. Första passet med plattan var snarast obekväm - första spåret "Tidlösa Vindar" har både ett driv och ett riff som beskrivs bäst som just skevt, och sången är stundtals mer pratad än skriken.
Långa "Aldrig Döden Minnas", "Hinsides Dagen" och avslutande titelspåret utgör de stora byggblocken på den här skivan, de klockar alla in på strax under eller runt tio minuter och runt dem finns tre lite kortare spår.Det är de kortare spåren som faller mig bäst i smaken, främst "Askormen" men även "Allt Är Åter" är bra black metal med både starka traditioner och en egen identitet.
Bandet har väl antagligen samma känsla, då man lagt en video på YouTube av just "Askormen", vilket är det du får av bandet i lyssningsväg så länge. Plattan finns i skrivande stund inte på Spotify, men släpps i början av mars så det kanske löser sig med tiden.
Du märker ju ganska fort på denna text om detta kan vara din typ av musik, och om du nu vill utforska Stilla närmare så är mitt tips att ge skivan lite tid.
Det är inte en slit-och-släng produkt som passar som bakgrundsbrus, i alla fall inte i mina öron. Den behöver lite tid och uppmärksamhet för att fästa, och det leder oss in i tankarna avseende betyg.
Jag kommer att landa ut denna recension med betyget 3, men jag är inte säker på att detta står fast över tiden. Jag har en känsla av att skivan kommer att fortsätta växa, och att det finns anledning att återkomma till den med ett reviderat betyg när mer tid förflutit.
Oavsett så är det en trevlig ny bekantskap som klingar lite gammalt - igen, lite som omslaget.
Bästa spåret är som sagt "Askormen", men en av skivans riktiga styrkor är ändå helheten. Att materialet faller på plats på ett naturligt sätt.
Stilla - "Till Stilla Falla" - 3
Kolla in bilden.
Sådär hemlig känner jag mig just nu, eftersom denna veckan sett starten på ett litet projekt i all hemlighet.
Eller, ja.. så hemligt är det kanske inte eftersom jag berättar att det finns just nu, men innehållet är mystiskt - och det tar lång tid innan det avslöjas.
Jag planerar nämligen att nästa Hårdrockskväll, Trettondagsafton 2014 gå all in på att presentera ny musik.
Och, mina vänner, det där ska göras så att det blir lite spännande även för mig.
Det betyder att jag nu har startat att skriva Veckans Tips för början av 2014 (!) och schemalägga dem när jag hittar en skiva som jag nog kan tänka mig att plocka en låt från när det drar ihop sig, och i övrigt hålla skivan hemlig under resten av året 2013.
Det roliga här är att jag kommer skriva inlägget, schemalägga det och sen glömma det till dess att det publiceras. Det blir alltså lite lucköppning för mig med då, och väldigt spännande att se om det jag tänker nu under året håller hela vägen till Hårdrockskväll 2014.
än så länge har jag samlat på mig 4 plattor.
En finsk grupp, en jänkarsammansättning och två svenska.
Har bara börjat skrivandet dock, så alla är inte planerade.
Det betyder ju också att Metalbloggen finns kvar i början av 2014, i alla fall i form av Veckans Tips.
Ett sådär lagom hemligt projekt att pyssla med i bakgrunden.
I förgrunden finns lite annan läsning för dig som letar sådan.
Werock har laddat på med två recensioner mitt i månaden.
Martin förvånas över Alpha Tiger, och Karin uttrycker besvikelse över Hatriot.
Annars är nog mitt bästa tips den här intervjun. Terrortory!
Varför det då?
Jo:
Ikväll. I hufvudstaden.
Jag tänkte gå, men vabruari ställer till det. Lillkillen är sjuk, hustrun ärä sjuk och resultatet har varit ett knippe vaknätter i veckan och en knäckt Rebellängel.
Du borde gå dock.
Verkligen.
Bandet har nämligen låtit rykta om avtäckandet av nytt material....
Annars kan jag berätta att jag lyssnar på den här skivan en del just nu:
Black metal på svenska från Stilla.
låter lite som omslaget ser ut, och tanken är väl att jag ska kunna klämma ur mig en recension av "Till Stilla Falla" vad det lider.
Du som vill gissa vilka skivor som ligger i "hemliga högen" kan alltså stryka just Stilla. Den är härmed outad...
Trevlig lördag på er!
Inlägg
