skip to main |
skip to sidebar
2013 års bästa rock'n'roll-platta.
I skrivande stund (och det är i mitten av oktober, inte samma som läsande stund som alltså - om saker går som planerat - är i mitten av maj) är Carousel "Jewelers Daughter" en intensivt spelad skiva, och jag är helt bombsäker på att den representeras/representerades på Hårdrockskväll 2014.
Jag upptäckte bandet eftersom de medverkade på en sån där gratisskiva som medföljer en tidning, i detta fall ett specialnummer av Classic Rock som fokuserade på amerikanska rock'n'roll-band. Dragplåstren var akter som Scorpion Child, Vista Chino, Clutch med flera. Först på skivan låg dock titelspåret från detta bands debut, och det var verkligen inte mycket att fundera på efter att ha hört låten.
Bara att beställa hem plattan, omedelbart - och se på fasen.
Det här visar sig vara en sån där bekantskap där precis alla låtar är riktigt bra och fyller ett syfte!
Allra bäst - och de jag väljer på som representanter inför Hårdrockskvällen när detta skrivs - är just titelspåret (som inleder också själva plattan) samt "Long Time", "Light Of Day" och avslutande "Penance", men som sagt...hela skivan är bra.
Faktiskt så bra att jag tycker det är den bästa rock'n'roll-given under 2013.
Det är precis lagom polerat för att ge en skön ljudbiold med bra sväng, men ändå så pass ruffigt att det inte känns för snällt.
Hela ljudbilden liknar bandfotot som finns på insidan av min TeePee Records digipack, lagom ruffigt men inte för stökigt.
Bandet är från Pittsburgh, och vill man veta en del mer om dem och plattan ("de" är i detta fall Chris "Twiz" Tritschler på gitarr, Dave Wheeler på gitarr/sång, Jim Wilson på bas och Jake Leger på trummor) så rekommenderas denna artikel/intervju från Pittsburg Post-Gazette.
Jag tror ändå att det är just det inledande titelspåret som en gång fångade mig som är det första du ska lyssna på. Drivet i den låten är inte att leka med...!
Carousel "Jewelers Daughter" på Spotify, så du kan fastna för bandet du med.
Du vill ju inte missa vad som var förra årets bästa rock-platta!
Måndagmorgon, och i helgen har det varit månadsskifte.
Det betyder att nya recensioner är publicerade på Werock, även om jag själv denna gång inte bidragit med en enda rad. Jag hade för avsikt att inkomma med skrift om Jake E Lee's återkomst till hårdrockscenen med sit nya Red Dragon Cartel, men vardagen hann ifatt mig och fångade mig i ett järngrepp. Får åtgärda det i nästa skede.
Istället kan vi konstatera att Behemoth tar hem BiblioteKarins första maxpoängare, 10 poäng, i betyget för nya "The Satanist". Fantastiskt!
Vilken start på skivåret!
Dessutom har vi nya skribenten Christofer som debuterar med Iced Earth, och pålitlige Fredrik som lånar Vista Chino ett öra.
Som om det inte vore nog så kan man konstatera att omröstningen om Bästa Svenska Debut år 2013 är avslutad, och att den extremt jämna kampen mellan Bloodlit ("Dead On")och System Annihilated ("Furor")har vunnits av... System Annihilated!
GRATTIS!
Nu startar vi veckan. Imorgon ska jag försöka få upp lite bilder från spelningen med Alcest och Hexvessel från förra veckan. Till dess får du hålla tillgodo med lite klassiska snögubbar..!
Lördag, och jag tänkte i det här inlägget utforska mitt förhållande med Queens Of The Stone Age.
Eller, rättare sagt, mitt icke-förhållande med bandet.
För så är det, för att vara en rocker som gillar musik av hög kvalitet och med sväng så är mitt förhållande och mina relationer med just dessa jänkare klart undermåligt.
Jag äger en platta, lite sådär pliktskyldigt. Den här:
"Songs For The Deaf" innehåller en del hits, och jag gissar att det är därför jag en gång i tiden köpte den. Låtar som "No One Knows", "First It Giveth" och "Go With The Flow" är förstås svåra att förneka, men annars känns skivan ojämn i mina öron. Rätt mycket svaga kort, och kanske är det därför jag aldrig blivit eld och lågor över bandet?
Att jag har en känsla av att det kommer en hel del skräp också, förutom de fina låtarna?
Eller så funkar inte stilen med mig bara.
Jag är ju, i ärlighetens namn, inte överförtjust i akter som Fu Manchu, Kyuss eller Vista Chino heller. Ska det vara öken ska det vara "Blind In Texas"-videon med W.A.S.P. eller omslaget till Motörheads "Ace Of Spades".
Om man ska raljera.
Ändå så kan jag ju inte förneka att Queens Of The Stone Age har gjort en hel del bra låtar, och det för oss in på nästa del av mitt resonemang.
Samlingsskivor.
Jag gillar egentligen inte dem.
Skulle helst vilja ha hela diskografin av alla band jag gillar, men i vissa fall så har det blivit samlingsplattor. Antagligen fler än vad jag skulle vilja erkänna, i alla fall om man ska döma av alla jag hittat när jag rotat runt i skivhyllan i samband med serien "Record Madness", men ändå.
ZZ Top är ett sån band.
De lämpar sig utmärkt för att representeras med en samlingsplatta.
Queen ett annat (som dessutom är ganska aktuellt just nu hemma, jag har nämligen tagit till just Queen i min kamp att influera mina barn att gilla rock..ett fegt och ganska lågt knep - vem kan värja sig mot "We Will Rock You"? - men det är sån jag är...).
Och kanske är det för mig så också med Queens Of The Stone Age.
Frågan då, kära läsare, blir följande:
I dagens digitala ålder, vem av er sätter samman den spellistan (för jag inser att jag är en dinosaurie som köper skivor fysiskt) till mig?
Jag kräver enbart att de tre nämnda spåren från "Songs For The Deaf" ska finnas med, i övrigt ser jag fram mot vilka givna låtar ni enas om, och vilka jokrar som passar i spellistan.
För visst kan vi enas om att det är en konstart i sig att sätta samman den perfekta spellistan/samlingsskivan/blandkassetten, och att det ska göras av en insatt person som tar tid på sig för att komponera ihop det på rätt sätt?
Inlägg
