Necrophobic.
Svensk superelit när det gäller svärtad dödsmetall, och ett av Veckans Tips. dessutom en av de första plattor som den här bloggen recenserade, efter att ha haft den som konstant följeslagare i hörlurarna under otaliga träningspass. Recensionen var ganska enkel, och betyget hamnade på en trygg och stabil 4:a.
Såhär i efterhand måste jag tyvärr erkänna att jag inte lyssnat lika mycket på den här plattan som jag borde. Den är helt enkelt jävligt bra, men det har inte blivit av. Det beror delvis på att jag valt föregångaren "Hrimthursum" när jag spelat Necrophobic, men även på att det varit mer musik än tid, helt enkelt. Och det är ju synd, för herrejävlar, vilken pärla det här är!
När jag nu spelar plattan så måste jag säga att den åldras med värdighet.
Detta är bra.
Det är kanske inte en fullpoängare, men det är baske mig inte långt därifrån.
Ljudet är briljant, produktionen känns lagom påkostad utan att tappa känsla, låtarna är bra och ruggigt jämna - det finns inga dalar alls på plattan!
betygsfyran får väl stå kvar såhär i efterhand också, men... grymt stärkt, Nära nära en femma!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar