Recension: Arch Enemy "Khaos Legions"

Svenska Arch Enemy har två mediala trumfkort i sin lek.

De frontas av Angela Gossow, en kvinna vars growl skrämmer de flesta fullvuxna karlar och som utgör ett unikum inom denna typ av musik.

De leds av legendariska gitarristen Mike Amott (ja, och hans bror Chris också, inte att förglömma) med ett förflutet i Carcass och en fingerfärdighet som slår det mesta.

Till detta ska läggas ett tajt band och en förmåga att skriva och framföra bra melodiska dödsmetalldängor och det borde ge ett band som återfinns högt på min lista över akter jag diggar.

Så har, av någon anledning, inte varit fallet.

Arch Enemys tidigare alster har för mig varit god underhållning för stunden (bland annat funkar det mycket fint att ha i lurarna vid motion), men det har aldrig fastnat på riktigt.

I alla fall inte så att dte har lämnat några bestående men.

Sprillans nya "Khaos Legions" kan dock vara plattan som ändrar på det - för detta är, i mina öron, det bästa och mest genomarbetade som bandet har släppt ifrån sig.

Den mängd tvära vändningar, ruggiga gitarrdueller och sköna riff som gänget har lyckats klämma in på skivan lyfter ett bra låtmaterial en extra nivå.

Inledande instrumentala "Khaos Overture" öppnar skivan på ett makligt och ganska snyggt sätt innan bandet lyckas balansera precis på rätt sida av "nörd/cool-strecket" med den talade rösten som förkunnar att detta är "the Khaos Legions". Sen kastas man in i "Yesterday Is Dead And Gone" och "Bloodstained Cross" - två låtar som fungerar alldeles utmärkt som försmak för vad som komma skall.

...och det som komma skall är bandets två bästa spår.

"Under Black Flags We March" och "No Gods, No Masters" är två klockrena hits, helt enkelt.

Allsångsvänliga, liksom, och man kan inte mer än att konstatera att In Flames får jobba för att spöa dessa två pärlor när de släpper sin platta snart...!

Skivan fortsätter sedan med en hög nivå, och även om låtar som "City Of The Dead", Through The Eyes Of A Raven" och "Cult Of Chaos" inte når riktigt lika högt som mina två favoritspår så är ändå känslan att detta är den klart jämnaste skivan som i alla fall jag har hört med bandet.

Dessutom är tajmingen på texterna och temat helt oklanderlig, med tanke på alla uppror inom arabvärlden bland annat.

Dessutom är det värt att nämna det där med gitarrspelet en gång till.

Det är ju något extraordinärt, och på den här skivan så gillar jag alla delar i det. Solona, växelspelet, riffandet, ljudmixen.. riktigt riktigt bra!

Nå, den här skivan är som sagt solid, och den kommer antagligen att logga en hel del spelningar hos undertecknad - kanske framförallt i löpspåret.

Bästa Spår får bli dött lopp mellan tidigare nämnda "Under Black Flags We March" och "No Gods, No Masters". Båda är riktigt bra, och kommer helt klart hamna i en hel del av mina spellistor...

Betyget då?

Klockren fyra, tycker jag.

Vad tycker du själv? Skivan finns på Spotify så du kan lyssna. Här!

Arch Enemy "Khaos Legions" - 4