The Haunted senaste alster "Unseen" har verkligen varit föremål för diskussion bland rockers under året.
Bandet har valt att gå sin egna väg, och släpper en skiva med material som de själva vill.
Inga kompromisser för att fansen som vill ha samma skiva om och om igen ska få sitt.
Ingen mer framstressad platta för att skivbolaget ska få sitt (som de uttalat att det var med förra given "Versus", ett faktum som verkligen belyser vilken sjukt hög lägstanivå detta band håller).
Bara The Haunted som visar vilken riktning de vill gå.
Redan vid recensionen så såg jag fram emot att återkomma till den här skivan för att se hur den mognat - eller falnat. Då delades en 4:a ut, och den starkaste invändningen jag hade var att detta var riktigt bra men inte riktigt kändes som The Haunted. Det är nästan ett nytt band.
Den åsikten finns kvar, men inte så stark.
Alltså, visst kan jag sakna det där ursinnet när jag lyssnar på "Unseen", men mest tänker jag att detta är jävligt bra.
Det har verkligen mognat.
Kanske var det jag som inte vågade tänka tillräckligt fritt förrut, men nu tror jag att den här skivan kommer att stå ut från resten av bandets katalog som en fyrbåk. Det är skivan när bandet vågade förnya sig själv totalt, och det är en väldigt hållbar platta.
Många spelningar har det blivit!
Live antar jag att detta material kommer att fungera väl och även lyfta de tidigare mer aggressiva låtarna till högre höjder (kontraster kan som bekant göra underverk), och om jag nu hade satt betyg är frågan om jag hållit mig till "enbart" en fyra.
Antagligen.
Men en stark sådan.
Fortsätter plattan att växa i den här takten så känns den som en mycket stark kandidat till en bra placering på årsbästalistan så småningom.
Så länge man vågar släppa ramarna man är van vid när det gäller The Haunted, alltså.
Men det är ju min eventuella svaghet som lyssnare, snarare än bandets svaghet avseende insats....
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar