Sommarskivan: Dimmu Borgir "In Sorte Diaboli"

Ahhhhhh!
Premiär för serien Sommarskivan, och vi börjar med ett aningens oväntat kort, gissar jag. Dimmu Borgirs "In Sorte Diaboli" från 2007 är nog inte den typen av lättlyssnad och somrig musik som de flesta förknippar med årstiden, men för mig kommer den alltid att klinga på ett speciellt sätt som påminner mig om sol, lättdrucken lageröl och solkrämskladdiga handdukar.
Anledningen till detta är helt enkelt att detta var det soundtrack som spelades när jag och kopmisen Robert åkte på en resa till Mallis det aktuella året.
Hans musiksmak är klassisk hårdrock, och lite oväntat blev faktiskt Saxons "Inner Sanctum" den skiva vi lyssnade mest på när vi softade på balkongen. Den skiva som gick i mina lurar när jag var själv var dock denna, och det som verkligen fick mig fast var det otroligt maffiga introt (lyssna själv!) innan "The Serpentine Offering" brakar igång.
När man har den skivan på jävulskt hög volym så låter det tydligen, om jag ska döma av solsängsgrannarnas miner och blickar, rent av som en kulspruta har avlöst ett Sagan om Ringen-intro!

Hur som helst, skivan är bra tycker jag. Den blandar Dimmu Borgirs dåtid och nutid, kan man konstatera såhär i efterhand när senaste verket "Abrahadabra" har tagit de steg det har tagit.

Dessutom är det en svart historia som passar utmärkt att överraska med så här i början av serien Sommarskivan. Jag ska nog minsann återuppleva de där dagarna själv idag, Midsommardagen och allt!