Metalbloggens samarbetspartner:

lördag 17 december 2011

Recension: Nightwish "Imaginaerum"

Mitt förhållande till Finlands största (?) musikexport Nightwish är märkligt. Vid upptäckten av bandet - skivan "Century Child" från 2002 - gick jag fullkomligt i brand över bandets egna sound. Tarja Turunens röst träffade mig fullständigt i hjärtat, och just den skivan blev en skiva som ständigt var min följeslagare.
Vid den efterföljande "Once" från 2004 hade det hänt mycket i mitt liv, och den skivan kom jag att spela i bilen på väg mot mycket jobbiga personliga möten (mer om det här, ifall du nu är intresserad), och efter att jag kommit ur min mörka period så var Nightwish (och främst då skivan "Once") en sån där platta jag helst inte lyssnade på. Vid den tid när Tarja ersatts av Anette Olzon i samband med "Dark Passion Play" från 2008 så var jag på ännu en plats i mitt liv, en harmonisk plats som av någon anledning innebar att jag fann mig ganska likgiltig över Nightwish musik. Bandet som följt mig upp på vågen och ner i dalen betydde... ingenting, och var rätt trista då.
Var hamnar vi nu då, med 2011 års "Imaginaerum" färsk på skivdiskarna?
Svaret håller jag lite på, låt oss först titta lite själva alstret.
Det engelska uttrycket "less is more" verkar inte vara något för det här gänget. Detta är en skiva där produktion osar pengar, och överlag är detta en skiva som låter både fantastisk och dyr. Bandet backas upp av symfoniska inslag med stråkar, horn och slagverk som ger en riktigt maffig rymd och ljudbild.
Låtarna är, precis som förväntat, i samma anda.
Episka i sitt anslag, i alla fall för det mesta.
Inledande gitarrplockballaden med folktoner, "Taikatalvi" med finsk sång av basisten Marko Hietala har jag hört en enda gång - sen hoppat över. Skittråkig, rent av. Sen följer klassisk Nightwish i form av "Storytime" och "Ghost River". Man känner igen det.
Överlag ska det dock visa sig att skivan är fruktansvärt ojämn.
Bästa spåret "I Want My Tears Back" har en hög nivå och drivs av en irländskt minnande slinga, medan låtar som "Slow, Love, Slow" med sin jazzfeeling och slöa "Turn Loose The Mermaids" är låtar man gärna hoppar förbi.
Märkligt.
Långa tredelade "Song Of Myself" innehåller både bra riff och pratsång av absolut värsta sorten.
"Last Ride Of The Day" är ganska banal och egentligen inte en av bandets bättre låtar sett till tidigare repertoar, men står ändå ut lite i denna samling av brokiga låtar.
Framförandet är generellt klanderfritt, oavsett om det handlar om snabba eller känsliga partier, och det enda invändning jag kan ha mot det är kanske att Anette ibland har lite skumma uttal i sin engelska. Det är en petitess i sammanhanget, trots allt pratar vi ju om ett band från Finland (även om ju just hon är från Sverige), så det känns inte helt fel ändå...

"Imaginaerum" är, om jag förstår det rätt, både tänkt att vara film och skiva, och jag gissar att framförandet live (bandet kommer till Göteborg och Scandinavium i vår) kommer att hänga ihop på ett teatraliskt sätt. Och kanske är det så det är tänkt att man ska ta del av detta, kanske blir kasten mellan bra och dåligt mindre påtagliga då? Inbakade i showen?
Det visar sig nämligen att Nightwish 2011 inte riktigt faller mig i smaken.
Kvar är känslan av att vi vuxit från varandra, och jag orkar inte riktigt med känslan av new age och fantasiland. Därtill är låtmaterialet inte tillräckligt starkt, och jag undrar hur detta kommer att tas emot av bandets riktiga fans. Det känns som en av de svagare skivorna i bandets diskografi, totalt sett.

Bästa Spår: "I Want My Tears Back"

Nightwish "Imaginaerum" - 2

21 kommentarer:

  1. har även jag ett väldigt kluvet förhållande till Nightwish (och många andra band i samma genre). Samtidigt som jag tycker att dom är fantasktisk duktiga i mångt och mycket så blir jag lite trött på det översvulstiga anslaget. Det blir för polerat och påklistrat på något sätt.

    SvaraRadera
  2. ja anser att nightwish utan tarja är helt ointressant.dem gör inget bra nu förtiden tyvärr

    SvaraRadera
  3. Så intressant-jag tycker att Nightwish musikaliskt går helt åt rätt håll och älskar det svulstiska (tyska påbrået ;) )

    http://metalanna.blogspot.com/2011/12/nightwish-imaginaerum.html

    Mina tankar om saken-en topp-lista på spåret. "Turn loose the mermaids" ligger högt:)

    SvaraRadera
  4. Jag hörde storytime på radion och tycker att det lät schlager och orkar inte ens bemöda mig att lyssna på resten. Century child var bra sen gick det utför och blev tråkigt

    SvaraRadera
  5. @mange: jag trodde samma sak när jag hörde "Storytime" men den är inte särskilt representativ för albumet i sin helhet.

    SvaraRadera
  6. ...vad kul med så mycket reaktioner och kommentarer på en skivrecension.
    Brukar inte vara så, uppenbarligen berör Nightwish en hel del!

    SvaraRadera
  7. "Storytime" är säkert en utmärkt låt - om man gillar ABBA, långa stycken känns den stulen rakt av. Men vi får väl lita till CrimsonAnna och ge resten av plattan en chans iaf :)

    SvaraRadera
  8. Nightwish är väl mer för ungdomen och något- precis som du skriver - man växer ifrån på äldre dagar?

    SvaraRadera
  9. Tom S -> Kanske sant, men bara tanken på att jag växt ifrån något känns ju lite läskig. Det får 40-årsdagen - som ändå är knappa 2,5 år bort - att kännas nära förestående.
    Den dagen ska jag sluta lyssna på hårdrock och gå på konserter.

    INTE!!! :-D

    SvaraRadera
  10. Jag är så konsertrött att jag inte vill gå på gig alls. Men det är mest för att det varit mycket i år.

    Jag har växt ifrån mycket av det jag lyssnade på tidigare. Ett typexempel är Children Of Bodom, Six Feet Under och Cradle Of Filth. Men min smak har istället förfinats ;)

    SvaraRadera
  11. Ingen fara Rebel, Fyllde nyss 45 och rocken går inte över. Dock mognar smaken en del i och med att den breddas tror jag...

    SvaraRadera
  12. Tycker som alltid att vissa låtar mognar efterhand, och så även i detta fall, jag saknar the crowe, slow love och de andra när jag inte hör dem igen och igen... de har ett nytt anslag och där har de växt... kanske är det skribenterna ovan som inte växt, utan vill ha allt som det var, med Tarja och allt. Är man ute efter något nytt är detta just det och inte särskilt schlagermässigt, om än bombastiskt och rockigt.

    SvaraRadera
  13. Anonym -> Visst brukar musik ofta växa med tiden. Att återvända til en skiva som fått vila ett tag är ibland en rent omtumlande upplevelse eftersom skivan i sig är mycket bättre än vad man minns.
    I detta fall tycker jag helt enkelt inte att Nightwish 2012 (ja, eller slutet 2011 om man ska vara krass) faller mig på läppen!

    SvaraRadera
  14. En bra recension, håller dock inte helt och hållet med. Tycker skivan mognar som fan med tiden. Men jag föredrar Xandrias nya neverworlds end. Gillar man gamla nightwish med Tarja skall du absolut inskaffa den cdn.
    Rock on !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skivan började dålig, blev grym!

      Radera
  15. Achilles -> Tackar. Och tack för både dina tankar och tipset... får kolla in Neverworld Ends!

    SvaraRadera
  16. Det verkar som att just skribenterna i tidningar och sådant som skriver de här artiklarna inte är Nightwish-fans, i så fall bara Tarja-fans. De flesta Nightwish-fans tycker att det här albumet är strålande! (förutom de som bara gillar tiden med Tarja).
    En sak jag reagerade på var att han som skrev detta säger att skivan är otroligt ojämn. Den är inte otroligt ojämn, den är otroligt varierande, och det är något väldigt bra. Det är något som bara de bästa kan göra. Det är mycket bättre med en varierande skiva än en skiva som är så lik så att man tröttnar. Den här skivan är grym!

    SvaraRadera
  17. Grymt, sa grisen?

    Om recensioner kan man säga mycket, och med olika smak blir det roliga diskussioner.
    Om recensenter verkar gilla "bara Tarja" så finns det nog en hel del anonyma, enögda fans som bara sväljer allt Nightwish gör också, oavsett om det egentligen är bra eller ej...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske finns det en del enögda fans som sväljer bra som dåligt, frågan är om Nightwish har några sådana fans. Det vet man ju inte, eftersom att Nightwish aldrig har släppt något dåligt hittills.

      Radera
  18. Anonym -> Hahaha! Ja, det var ju ett uttalande som antingen var fantastiskt ironiskt (och kul!), eller det yttersta beviset på mitt påstående (och fortfarande kul!)....

    SvaraRadera