Det är sjunde given för ockultisterna i Electric Wizard, men mitt första möte med bandet.Det är, i motsats till förra veckans tips, jävligt icke-glättigt.
"Black Masses" är en blytung ångvält som kvaddar allt motstånd - så även mitt.
Initialt gillade jag nämligen inte detta alls.
Ljudbilden lämnar, minst sagt, mycket att önska. Produktionen är så rå och tung att jag först inte la märke till styrkorna som finns - låtskrivandet, den hypnotiska effekten och just den krossande tyngden.
Som tur är så kom jag på bättre tankar, helt enkelt därför något i detta lockade mig tillbaka om och om igen.
Trots min initiala tvekan.
Lite som att titta på en trafikolycka, typ. Svårt att låta bli, helt enkelt.
Rise Above Records släppte denna skiva 2010, och hela bildspråket skriker film om satanism, tillverkad på 70-talet. Nakna kvinnokroppar, dödskallar och svarta ljus pryder boken, och hela CD-skivan i sig är en bild av en naken kvinna - underifrån, försedd med dödskalle.
Bisarrt, och antagligen precis vad ledstjärnan Justin Oborn (gitarr och sång) är ute efter. Han har sällskap av Elisabeth Buckingham på gitarr, Shaun Rutter på trummor och Tas Danasoglou på necrobas (jo, det står så...).
Låtarna då?
Jo, det finns en anledning till Tom S hade denna skiva som runner-up bland dem som fortfarande håller ett år senare, och för egen del var det mer eller mindre självklart att detta skulle bli skivan som representerade kategorin "Sämsta Produktion" på Hårdrockskväll 2012.
Det är just låtarna.
Jag valde mellan "Night Child" eftersom den börjar så fantastiskt uselt ur ett produktions- och ljudperspektiv (Allvarligt talat, vad ÄR DET DÄR i början av låten? Ska det vara skrämmande? Läskigt? Kul? Går inte att avgöra!), och att när låten brakar igång så fläskar man på så inåt helskotta med bas och dessutom har en lysande refräng och inledande titelspåret.
Annars är skivan ganska jämn, oavsett om det är fängslande riff som i "Black Mass" eller svängigt som fan i "Patterns Of Evil".
Det är helheten som är grejen. Det du ser på omslaget - det är musiken också.
Jävligt bra, för att hitta rätt uttryck!
Spotify här. Ha hög volym, detta behöver kännas och upplevas!
Inlägg
det är ljudet av kyrkklockor hör du väl
SvaraRaderaFy fan vad denna skiva är bra. Just produktionen är så jävla fantastisk. Önskar att fler band tänkte så här. Jag har inte gett den här skivan tillräckligt mycket speltid men kul att du hittat hem!
SvaraRaderaGrym platta på alla sätt och vis. Nästan lika bra som Witchcult Today.
SvaraRaderaAnonym -> Jojo, men allt det andra? Vad är det? :-)
SvaraRaderaTom S -> Yes. Bra skiva. Bra fredagsslyssning. Go for it!
Gnagelram -> Okej. Då är det bara att beställa den då..! :-)
Jag tycker så klart att detta är deras kristna skiva. Det betyder dock inte att det inte är bra för det är det. Men den känns rätt kristen.
SvaraRaderaJarno -> Möjligt du har rätt, förstås. För min del är det som sagt första dejten med dem. Fast knappast sista...så, vilken av deras plattor är din rekommendation som nästa/bästa pusselbit?
SvaraRaderaDopethrone!!!!!!!!!!!! :)
SvaraRaderaSedan Witchcult Today och We Live.
"Vinum Sabbathi" och "Funeralopolis" från Dopethrone är två grymma bitar. Första gången du lyssnar på "Funeralopolis" så skall du ha högre volym än vad du någonsin tidigare haft på stereon. Fittifan vilket gott basljud! :)
Nä, ta Let us pray före We Live då den har monsterlåten "Master of Alchemy"!
SvaraRaderawitchcult today är benhård.
SvaraRaderabevis? okej: http://www.youtube.com/watch?v=EvR0uv458QQ
deras bästa platta
Jarno & Pål -> Härliga tips. Engagerade. Och välkommen Pål!
SvaraRadera