Stockholmsbandet Circle Of Chaos har skickat mig sin andra giv "Twoheaded Serpent" för recension, och en sån sak är nästan alltid extra intressant.
Det är inte en skiva jag själv köpt eller valt att recensera, och jag har heller ingen större erfarenhet eller kunskap om bandet sen tidigare (debuten "Black Oblivion" kom 2010, och denna uppföljare är egentligen inte en fullängdare utan 5 spår långt och således kanske mer av en EP).
Det innebär ett par intressanta saker när det gäller recensioner (du kan läsa krönikan om våndan över att skriva en rättvis och bra recension här).
1) Det finns inga förutfattade meningar eller förväntningar som spökar när det gäller bedömningen.
2) Om jag själv köper en platta så vill jag förstås lägga mina surt förvärvade slantar på en skiva jag på förhand tror är bra. Eftersom denna skickats till mig kan det verkligen bra precis vad som helst när det gäller kvalitet.
Eller.
Det där sista är lite av en lögn.
Skivan är nämligen producerad av Mike Wead (bland annat inblandad i den här pärlan!), och det innebär iofs att det inte kan vara hur dåligt som helst. Men ändå - ni fattar grejen.
Detta är, för mig, helt jungfruelig mark, och antagligen en skiva jag knappast skulle plockat upp av egen kraft.
Konstigt nog.
Bandet (bestående av Allan Lundholm och HG Hogström på gitarr, Staffan Lundholm på trummor, Thomas Jonsson på bas och Julian Loaiza på sång) levererar nämligen ett redigt knippe modern metall som har sina rötter i melodi. Den egna beskrivningen lyder "The chaos horde from Stockholm, Sweden, delivers five brand new songs; aggressive metal with pounding grooves, memorable melodies, hypnotic rytms, progressive elements and a professional touch..." Jag gissar att influenserna stavas The Haunted, Lamb Of God och liknande, möjligtvis även snäppet hårdare namn, så i teorin borde jag kunna snappa upp detta.
Det blir nog så även i praktiken.
"Twoheaded Serpent" är nämligen en giv med mycket hög lägstanivå, och en synnerligen stabil låtleverans.
Bäst är tredjespåret "Vicious Circle", men egentligen är det det faktum att ingen låt faller ur ramen som imponerar mest. Det är kompakt, i brist på ett bättre ord, och egentligen är en av mina största invändningar att jag inte får mer än dessa fem spår!
Betyget då?
Jo, en stabil trea med lite mersmak.
Jag tycker kanske att det spretar för lite för ett högre betyg, och hade gärna sett mer variation på resterande spår som kompletterar en hel skiva. För min del blir det ofta så att jag minns vissa riff när jag lyssnar på skivan nu, snarare än hela låtar (andra spåret "Unholy Rite" är ett bra exempel på det, inledningsriffet är briljant och svänger farligt mycket, men resterande del av låten är så kompakt att det där riffet nästan går förlorat i helheten).
Helt klart finns det dock kvalitet i detta gäng.
Detta är bra!
Circle Of Chaos "Twoheaded Serpent" - 3
Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar