Metalbloggens samarbetspartner:

söndag 15 juli 2012

Recension: Zombiekrig "Den Vänstra Stigens Ljus"

Thrash på svenska?
Visst. Zombiekrig stod med sin debut "Undantagstillstånd" för en alldeles lysande inmarsch på scenen, och tog i alla fall mig med storm. Det var udda, eget och jävligt bra - så pass att jag hade skivan som Veckans Tips och dessutom valde att spela en av låtarna på Hårdrockskväll 2011.
Förväntningar på den svåra uppföljaren?
Stora.
Bandet är detsamma på "Den Vänstra Stigens Ljus", och består även denna gång således av el Guapo på gitarr, Martin Petersson på bas, Kevin Weber på trummor och Axel Widén på sång, och denna gång har bandet valt att åka till Emeryville i Kalifornien samt Broken Radio Studios i San Fransisco för att sätta plattan, och om receptet förra gången vill anspela på utbrott av epidemier så utforskar man denna gång religionens skuggsida.
"Den Vänstra Stigens Ljus" innehåller 10 spår, och i den sammanställning som Loudfarmer gjort kan man hitta mer detaljer om sidans spontana tankar om spåren, samt en video som är lite "making of".
För egen del är jag ändå lite besviken.
Där föregångaren var starkare på flera spår så tycker jag att efterföljaren har mer av berg- och dalbanekänsla. Den är inte lika genomgende stark, även om de starka spåren är rktigt riktigt bra. Bäst tror man lätt att "Träl" är, med sitt geniala enkla och smittande riff, men det är egentligen fel. Efter ett tiotal lyssningar och bortom det så tar "Evigt Liv" över som den starkaste låten, en episk sak med en refräng att dö för, om ni ursäktar skämtet....
Däremellan finns det en del spår som funkar (inledande "Själamord", "Häng Dom Högt Över Stan" och "Stäng Av Dig Själv"), och dessutom lite av modellen... utfyllnad.
"Hatarna" och "Anklagaren" är det egentligen inget fel på på sås sätt, men det är inte låtarna man minns bandet för, och känns som om de snickrats ihop enligt en standardmall.
Bandet kan bättre, vill jag påstå!

Titelspåret är okej, och avslutningen "Så Tar Allt Slut" en rejäl stänkare.

Förstås lever bandet högt på Alex sång. Den är inlevelsefull, stark och bra, och harmoniserar väl med framförallt gitarrspelet.
Det är, på det hela taget, ett väl sammansatt gäng och en produktion som är snygg och bra.
Att man dessutom verkar ha mutat in lite av ett unikt koncept med sin punkinfluerade thrash på svenska samt ett djup i tankarna avseende lyriken är nog ännu en anledning till att man når framgång - detta hade, i ärlighetens namn, inte varit lika kul på engelska, och jag tror att man hade haft svårare att nå ut då.
Eller inte.
Med de höjdarlåtar man har att skjuta med så kanske det inte spelar någon roll, faktiskt.
Inte heller att inte alla spår är toppen.

Min gissning är att jag inte kommer att spela den här skivan i sin helhet om fem eller tio år, men att jag kommer att leva med de bästa spåren i spellistor för en väldigt lång tid. Sannolikt kommer jag att plocka fram debuten "Undantagstillstånd" om jag vill spela Zombiekrig från start till mål istället, och det är ju inte heller fel!

Bästa Spår: "Evigt Liv", följt av den mer omedelbara "Träl".

Zombiekrig "Den Vänstra Stigens Ljus" - 3

4 kommentarer:

  1. Måste säga att omslaget är grymt snyggt.

    SvaraRadera
  2. CrimsonAnna -> Ja. Riktigt grannt i all sin enkelhet!

    SvaraRadera
  3. Snyggt omslag ja. Men nja, jag håller mig nog till debuten.

    SvaraRadera
  4. Christofer -> Yes. Debuten är generellt starkare, men ändå.
    Bredbent ylande med händerna i luften: "ge mig evigt liv, gör mig till din avbild, gör mig osårbar...!" funkar också en söndagkväll! :-)

    SvaraRadera