Citatet: Skid Row

Whoha!
På andra sidan 40.
Fint så, nu är det bara resten kvar innan man får gå i pension, lägga fötterna på soffbordet och peta in näven i byxlinningen Al Bundy-style.
Eller, vänta nu.
Det kan ju egentligen börja med redan nu, eller hur?
Mumsigt..

Tänkte som vanligt bjuda på Citatet i samband med varannan söndag, och varför inte göra det med ett dubbelt aktuellt (för min del) sådant?
Skid Row är klara för Getaway Rock. Det ska faktiskt bli riktigt jäkla kul, det är ett sånt där band som jag dissade när jag var yngre för att jag tyckte inte de var tuffa nog (jo..jag vet.. doh!), men som jag har upptäckt i efterhand på nytt.
Jag menar... "Slave To the Grind", någon?
Ändå är det inte det som blir Citatet den här gången - trots känslan man ibland kan ha av att man ska löneslava hela livet.
Istället ska vi ta en låt från bandets självbetitlade skiva.
Nej. Inte "18 And Life".
Den handlar ju om att göra tiden för brottet, om man nu ska försvenska "don't do the crime if you can't do the time" snarare om att man fyller 18 och att ha hela livet framför sig.
Den påminner ändå om låten vi ska ha, i alla fall i tema.

"Youth Gone Wild".
Citatet lyder:

"They call us problem child
We spend our lives on trial
We walk an endless mile
We are the youth gone wild"
Skid Row "Youth Gone Wild" 

Jag kan kanske inte klassificeras som ungdom efter gårdagen, men... jag tycker faktiskt att jag kan identifiera mig lite med det där.
Inte att jag kommer hamna i fängelse, men att det ibland känns sådär.
Att jag är en rebell under kostymen.
Tatueringar och hårdrocksbloggar som hanteras parallellt med affärsmannaskap i vardagslivet.

"They call me problem dad
I spend my life in offices
I walk with tattooed legs
I am the 40-year old salesman gone wild".
Som jonglerar familjeliv, kontorstjänst och önskan att vara en rocker. Typ.
Men vet ni vad?

Det känns rätt bra.
Det känns som om jag passar i 40...!