Close Up Classics: Flotsam And Jetsam samt Dismember

Kanske har du koll på det, kanske inte - men det är ett bra initiativ som är väl värt att lyftas fram.
Close-Up Magazines nya serie "100 Klassiker", där man plockar fram en skiva som verkligen får hamna i fokus. Det är en alldeles ny serie, och redan efter två skivor är jag alldeles spänd av förväntan över vilka skivor som kan tänkas avtäckas i serien. Dessutom tänker jag mig att jag ska följa upp lite på den här bloggen, och ge egna tankar om skivorna. De jag inte har - de skaffar jag!
Formatet i tidningen är dels en första bild, med den torra faktan i form av producenter och medverkande i bandet, och sen en rätt kul intervju med en eller flera ur bandet.
Du måste alltså köpa tidningen och kolla in artiklarna.

Nå.
Först ut - Flotsam And Jetsam och deras "No Place For Disgrace".
En skiva som jag faktiskt inte har någon som helst relation till.
Så jag köpte den. Den som heter "No Place For Discrace 2014".
Det är ju lite som det är det där, med nyinspelningar av skivor.
Jag kan förstå att en grupp ett par decennier senare vill göra en ny version av något som var en genombrottsskiva. Man har blivit bättre instrumentalister och produktionen kan kanske göras mycket vassare - men.. kan man någonsin uppnå det där stadiet av total fokusering och hunger som en gång i tiden gjorde skivan till just ett genombrott?
Jag har mina dubier.

 I detta fall kan jag varken säga bu eller bä eftersom jag ju då inte har eller har hört urspungsinspelningen. 
Jag gillar dock plattan.
Det är hederlig och rak thrash, med bra känsla för melodier. Låtarna är starka, riffen snygga.
Ett spår som "Escape From Within" känns faktiskt väldigt fulländat, det är en potentiell hit, och texterna är överlag oväntat genomtänkta och snygga (lyssna på ex titelspåret eller "Dreams Of Death"). Valet att göra en cover på Elton Johns gamla örhänge "Saturday Night's Alright (For Fighting)" är rätt kul också, och på det hela taget tycker jag att det var både en bra och kul skiva att börja serien med.
Dels för möjligheten att ställa den gamla skivan mot den nyinspelade, och dels för att det är en bra skiva som kanske ändå inte är helt uppenbar som "klassiker". Eller så är jag helt tappad. Sannolikt, faktiskt...
Nå.
Nu har jag den, och den kommer att logga speltid. Bra platta!

Nummer två ut i serien är den här:

Dismember "Like An Everflowing Stream" från -91 är förstås en skiva som är väntad i en sådan här serie från Close-Up Magazine, och det är inte mycket att bråka om.
Döm då av min förvåning att....den saknades i min skivhylla?
Jag har den elektroniskt (hur jag fått den? Ingen aning...kopia från någon? hemladdad när jag lekte med sånt ett litet tag? promo? Vete faen...) sedan tidigare, och det där var det ju bara att åtgärda.
Inhandlad och klar nu. En version med lite extraspår förutom de 8 topplåtar som ingår i ursprungsskivan.

Nummer 99 i nedräkningen är en uppvisning i dödsmetall.
Det är förstås Tomas Skogsberg och Sunlight Studio som varit med och påverkat ljudbilden. Den spelar roll för den här skivan, dels för att det daterar den och dels för att det förstås är tal om en klassiker tagen ur den Stockholmsdödska myllan.
Bandet i sig var i skottgluggen i samband med stämningen i England då tullen upptäckt baksidan med de nedblodade ynglingarna och att en av låtarna heter "Skin Her Alive" (läs mycket mer omdet i samband med intervjun i tidningen), men personligen tycker jag att det är tre saker som är extra bra på skivan. Eller, kanske två, eftersom det liksom går ihop.
Den första är att den här skivan känns elak, och det går ihop med nummer två som är körerna och när bandet ibland pratar lite. 
Jag brukar inte gilla prat, men "from dream to dream we have always been like an everflowing stream" som inleder sista spåret "In Death's Sleep" är fantastiskt. Dessutom lyfter en låt som "And So Is Life" (som tillsammans med "Dismembered" nog är de två bästa låtarna) till extra nivåer av elakhet med körandet/mässandet.
Den andra saken som är bra är känslan för melodi.
Det skrivs en del om det i intervjun det med, men vilken kombination det blir med bisvärmsriff och stundtals melodi!

Bra skiva, och nu fick jag fylla ett hål i hyllan som jag knappt visste att jag hade. Som jag inte trodde att jag hade. Fint så!

Nästa nummer får vi en ny klassiker.
Det kan verkligen bli vad som helst, och man kan ju fundera på hur ens egna lista skulle se ut.
Lista 100 klassiker från 100 och ner till 1..!