Veckans Tips: Borealis "Fall From Grace"

...när redaktör Martin plockade upp en skiva från 2011 och recenserade den fast halva 2013 var gånget så insåg jag direkt att det var något som måste kollas - speciellt som musiken angavs till, för Martins del relativt ovanliga, melodic/power metal. Extra mycket insåg jag det när jag såg det generiska och ganska intetsägande photoshoppade omslaget och sen läste namnet.
Borealis.
Nä.. allvarligt?
Blev fästingbiten, fick borealis?
Drick hälsoyoughurt med miljarder goda borealisbakterier?
Visst, det kommer från norrskensnamnet, men det låter inte klockrent häröver.
Nå.
Bandet är från Kanada, och man ska verkligen inte döma ett band med kasst namn från just det landet - Killer Dwarf är ju ett lysande exempel på där just fantastisk musik kombineras med ett i det närmaste skrattretande namn.
För så är det förstås här, det är musiken som är grejen.
Otroligt snyggt producerad hårdrock som har två tydliga kännetecken.
Det ena är att melodin och låten står i centrum. Samtliga 9 låtar på plattan känns som om de skulle kunna stå som singlar.
Det andra är sången.
Frontmannen Matt Marinelli hanterar såväl gitarr som stämband, och dte är som vokalist jag tycker han glänser mest. Hans röst klarar att förmedla såväl känsla i balladen "Watch The World Collapse" som rivit och lite smutsigt hårdrockstryck i flera andra spår.
Det är inte utan att man tänker en del på Russel Allen (Symphony X och Allen-Lande) och det är förstås ett väldigt gott betyg.

Låtarna då. 
Bäst är inledningen. De tre första spåren heter "Finest Home", "Words I Failed To Say" samt "Fall From Grace" och är alla tre skolboksexempel på hur man levererar musik som undertecknad blir kär i. Allra bäst är mittspåret av dessa tre. Det är den låt jag efter ett tio-femtontal varv med plattan tänker mig som den låt jag ska plocka till Hårdrockskväll 2014. Dessa tio-femtontal varv har också gjorts i en enda lång cirkulärandning, mer eller mindre, utan att ge tid och plats för speciellt mycket annan musik.
Det säger en del.
Men det är också så att skivan egentligen, om man ska vara riktigt kritisk och leta fel, inte riktigt har det där enorma djupet. Efter tio varv på raken förmår den inte överraska mig som en del andra skivor klarat...men, som sagt, då letar jag verkligen fel.
Annars är Borealis här för att stanna när det gäller speltid för min del.

Välkommen in bland de andra fansen. Spotify här, så ska du se att du också snart ser bortom allt annat för att fascineras och bländas av själva musiken!