Recension: Crowbar "Symmetry In Black"

Först och kanske mest uppenbart: det är i stort sett omöjligt att inte förälska sig i trumljudet och den svängiga blysvarta stenhårda öppningen på Crowbars "Symmetry In Black", då låten "Walk With Knowledge Wisely" brakar igång.
Herrejösses, det är bara att kapitulera omedelbart!
Det är värt att i samband med detta repetera min mycket korta relation med New Orleans-bandet, den där kompisen Per envisats med att jag nog skulle gilla dem men jag hade fått för mig att det var en helt annan sorts musik, typ hardcore, och dissade bandet. (det slutade med en deal, att jag verkligen gav förra given "Sever The Wicked Hand" en rejäl chans och recension mot att han medverkade i 3 Röster om skivan - och förutom att man kan sakna just 3 Röster så kan man konstatera att det var en win-win eftersom jag verkligen fastnade för bandet).
Men.
Tänk om det första jag hört med dem var just öppningsspåret "Walk With Knowledge Wisely".
Frågan är om jag inte gått helt bananas då...

Nå.
Kirk Windstein (sång, gitarr)  leder sina mannar Matthew Brunson (gitarr), Jeff Golden (bas) och Tommy Buckley (trummor) genom mörker och elände i sin doomaktiga hårdrock på resten av skivan också, och under i stort sett hela resan sitter jag med ett brett flin av glädje på läpparna. Anledningen är i huvudsak det fullständigt lysande fundamentet som bas och trumspel utgör. Det är, för att använda ett amerikansk uttryck, rock solid.
Svänger, men med sådan tyngd och självklarhet att det är rent löjligt.
Allra bäst funkar det för mig i låtarna som är av mellantempomodell.
"Teach The Blind To See", "A Wealth Of Empathy" och "The Foreboding", till exempel.
De lite slöare låtarna, där bandet drar ner på tempot, blir stundtals bra (som i "Amaranthine" och det som kanske kan sägas vara titelspåret "Symmetry In White"), men ibland blir det lite väl segt. Och när tempot istället dras upp så tappar de mig. 
Det är lite "när myrorna klappar takten, till min lilla kråksång", om man ska dra en barnviseparallell.
Sen slutar liksom de. Barnviseparallellerna.
Som du märker på låttitlarna är det i övrigt rätt seriöst anslag på texter och teman. På Encyclopaedia Metallum anges det som "Lyrics Theme: personal struggles, life hardships".
Stämmer bra det.
Och om det ligger i linje med vad du är ute efter så ska du kolla in skivan, helt klart. Gillar du dessutom bandet sen förr så kan det vara värt att veta att "Symmetry In Black" känns som en tvillingskiva till "Sever The Wicked Hand" - de är egentligen likvärdiga såväl i kvalitet som i snitt, tycker jag.
Denna gång heter de bästa spåren "Teach The Blind To See" och, med tanke på hur den här recensionen är upplagd, givetvis också öppningsspåret "Walk With Knowledge Wisely".
Betyget är dessutom en solid fyra i mina ögon, det är liksom inte mycket att bråka om.
Det knäcker, helt enkelt!

Du har skivan på Spotify så du kan prova. 
Ett bra tips: skruva upp volymen. Rejält. Och se till att du inte har en massa lösa föremål runt dig när skivan brakar igång...det kan gå vilt till! 

Crowbar "Symmetry In Black" - 4