Veckans Tips: SpiralArms "Freedom"

Ibland är det märkligt hur en del tips kommer för en. Det verkar gå en våg av amerikansk ny rock/hårdrock där antalet pärlor man kan gräva upp ser ut att vara många (Crobot, Carousel är bara två exempel), och i detta fall var det ett av dessa som ledde mig till SpiralArms (ja, det ska skrivas så, hopskrivet).
Scorpion Child lirade i Västerås, och i pressreleasen som gick ut så stod det en rad eller två om att man hade med sig detta band som förband.
Här får man ändå tacka en tjänst som Spotify, för enkelheten i att provlyssna på en platta man är nyfiken.
För min del gick skivan ett varv, sen la jag en beställning.
Fysiska exemplar regerar, trots Spotify.

Nå.
Detta är en riktigt bra skiva.
Den innehåller allt från ganska pang-på-rödbetan-svängig hårdrock som öppningsspåret "Dropping Like Flies" till fantastiskt skönt häng som ger Eagles-vibbar i "Exit 65".
Dessutom är bandet stundtals blytungt, och påminner i sådana stunder om en akt som Soundgarden. Lyss till "Blackmoon Morning", "Drugs & Alcohol" eller "Dealer" så förstår du nog vad jag menar. Eller den andra delen (efter finplocket) i den avslutande och episka titellåten "Freedom". 
Riktigt bra.

Bandet består av sex snubbar med långt hår och utsvängda jeans, och man presenterar sig på traditionellt sätt.
Tim Narducce hanterar "voxals, lead & rythm guitar", Brad Barth hanterar "keyboards", Cornbread (!) spelar "bass", Craig Locicero spelar "lead & rythm guitar", Ron Redeen "drums" och Anthony Traslavina "ryhm guitar".
Korrekt noterat, det är tre gitarrister, och kanske är det därifrån tyngden kommer. När hela bandet kastar sig in groovet och fläskar på så känns varenda en av de där strängarna...Skivan har förstås varit hyperaktuell i samband med mitt hemliga projekt.
Denna text skrivs i början av december 2013, och som läget är i skrivande stund så letar eder Rebellängel efter den sista åttonde pusselbiten.
Det är låtarna "Blackmoon Morning", "Exit 65" och "Drugs & Alcohol" som skulle kunna vara den. Tror inte att "Freedom" är det, eftersom jag bestämt mig för att avsluta min hårdrockskvällsskiva med ett annat spår, och jag anser att "Freedom" verkligen passar bäst som avrundning.
Hur det gick vet vi ju, när du läser det här.
Oavsett kan man konstatera en sak: SpiralArms "Freedom" är en svettigt bra platta, och du bör kolla den omedelbart om du inte redan har koll på dem!

Veckans Tips: Crobot "Legend Of The Space Born Killer"

Som så många gånger förr var det Stones på Tune Of The Day som tipsade mig om god musik. Denna gång hamnade han i Pennsylvania, med gruppen Crobot (som tagit sitt namn från en varelse som är till hälften fågel, til hälften "bot"...), och det som serverades var titelspåret på bandets hemmafixade platta "The Legend Of The Space Borne Killer".
Jag spelade den på telefonen ett halvt varv, sen var det bara att kolla var man kunde köpa skivan. Det här var i början av 2013, och det slutade med att jag fick köpa skivan direkt från bandet.
Men sen gick tiden.
Och gick.
Och till slut, när vi var inne i maj, så inser jag att det här funkar inte. Det kommer ingen platta.
Kontaktade Chris Bishop, tillika bandets  gitarrist och backupsångare, och det visade sig att skivan skickats för evigheter sen men försvunnit i posten - och en uyppgiven Chris berättade att det hänt dem ett flertal gånger förr.
Jag köpte skivan igen, och sa att de kunde behålla pengarna och använda dem till något bra som att sprida sin musik, exempelvis (skivan kostade $10, så det var ju ingen förmögenhet...). Svaret var att de blev oerhört tacksamma, och mina nya "dirty-faced brothers" skickade som tack för det ett knippe outgivna låtar som inte finns med på skivan.
Trevligt!

Nå. Till själva skivan då...
Musiken som serveras är bluesbaserad hårdrock. Den minner mig personligen en hel del om Rival Sons, så vet du ungefär hur du kan orientera dig. Skivan är en sån där som knappt behöver spelas för att den ska sitta, utan den fäster tag i dig i stort sett med en gång. Låtarna är av lättuggad art, med ett vansinnigt sväng som central funktion. Allra bäst är det ungefär i mitten av plattan, då man spelar "Dirty Faced Brethren" och "Homeward Bound", två finfina pärlor.
Produktionen är också påfallande bra för att vara en skiva som inte har "storbolag" bakom sig, och egentligen är det bara en sak som förvånar: att bandet inte är större.
Det borde de vara, i ärlighetens namn.
Crobot frontas av Brendan Yeagley, och hans röst är en del av gruppens styrka. Den är spänstig och passande - men hela bandet gör en sådan insats att det bara är en tidsfråga innan de slår stort (eller, de kanske de redan gjort när du läser detta, det skrivs trots allt i början av juni 2013...).

Trots att jag har med skivan i mitt hemliga projekt, med skivor som jag hållit på under 2013 för att eventuellt kunna avtäcka under Hårdrockskvällen 2014, så har jag konstaterat två saker.
Det ena är att jag tipsar folk om den, visserligen folk som inte ingår i Hårdrockssamfundet, men ändå. 
Det andra att jag antagligen inte kommer att spela någon låt från plattan den där kvällen i januari, helt enkelt eftersom det var just Stones som tipsade om den och han är med under kvällen. Det beror verkligen inte på att skivan inte är stark (tvärtom, den är riktigt riktigt bra), utan helt enkelt på att det då inte blir mycket till överraskning. I alla fall inte för honom...

Så. Du hittar skivan på Spotify så du kan vara med och bära fram bandet till framgång.
Gör det.
Du kommer inte att ångra dig!

Hårdrockskväll 2014!

Idag smäller det!
ÅRETS BÄSTA KVÄLL!

Under hela året har jag samlat, tisslat och tasslat, och ikväll får man chansen att avtäcka allt. Dessutom kanske det bästa av allt - att upptäcka ny (eller gammal) musik man inte visste var så bra som bara musik kan vara!

För min del har jag en skiva med blott och bart smygisar.
Som jag hoppas kunna ge de andra en del nya uppslag.
Det betyder också att jag har valt bort en del låtar, med akter som jag i ett svagt ögonblick till en eller annan av Hårdrockssamfundets medlemmar råkat yppa något om.
Med den logiken faller ex följande bort:

• Black Pyramid
• Solstafir
• Dead Lord
• Life
• Soreption
• Crobot

Tunga namn, men visst finns det pärlor kvar.
Ojojoj... 

Nå, imorgon kommer jag att avtäcka alla mina val.
Det blir ett automatgenererat och förskrivet inlägg, och jag det kommer också en spellista på Spotify så du kan hänga med själv. Där kommer du bland annat att få upptäcka den bästa svenska doom-upptäckten jag gjort sen... Candlemass, samt den mest spelade skivan av alla under hela detta år från min sida - progressiv döds som inte återfinns på någon av årets listor.
47 minuter ungefär, ren spelglädje.

Vill du frossa i alla kommande Veckans Tips som ändå inte klarade att ta sig till de sista 8 spåren så har jag skapat en spellista på Spotify. Hårdrockskväll 2014, Alternativen.
Här finns mycket godsaker...!

Till dess: Glad Hårdrockskväll!