skip to main |
skip to sidebar
Jajamen, vi närmar oss jul - och som vanligt är det Werock som bjuder på julklappstips!
Undertecknad har 4 recensioner, Fredrik och Martin bidrar med varsin (Witherscape och Solstafir) så för dig som letar bra gåvor finns det redigt fin läsning att bita i.
För egen del innebär de fyra plattorna en väldig spännvidd.
Soen är bättre på sin uppföljare "Tellurian" än vad debuten var, tycker jag nog, och Whitesnake får mig att minnas de gamla goda åren (ja, -84, för att vara exakt...).
Winterfylleth fortsätter vara en fantastisk black metal-vän, och går från klarhet till klarhet medan nya norska Maahlas överraskar med bra dödsthrash.
Idel höga betyg, oftast 8 av 10 - och väl värda detta.
Bara att klicka sig in på Werock och läsa!
...efter att ha försökt komma norrut på Getaway Rock i typ tre år så är det äntligen dags nu. Mot tåget, kompisen Per och ett par dagar av hårdrock. Det ska bli riktigt härligt, även om vardagslogistiken inte tillåter mig att närvara vid hela festivalen (missar faktiskt hela lördagen) så är det i stort sett det enda musikarrangemang jag kommer närvara på under sommaren... och vilket program sen!
Spelschemat ser löjligt bra ut, vill jag påstå, och fet är för min del väldigt lite krockar.
Torsdagen innebär att jag får se The Haunted, Possessed, Kreator, Vader, Steel Panther, Arch Enemy, delar av Volbeat eftersom jag sen går till Kadavar samt sist men inte minst: Opeth. Fin dag, men fredagen blir ännu mer spännande.
Vad sägs om min tanke här: Napalm Death, Mantar (jäklar vilken pepp jag har för det giget!), Black Star Riders, Solstafir, lite av Heaven Shall Burn, Slayer och sist men för min del mest emotsedda: Gorgoroth.
Jäklar!
Vill du följa vad som händer så kommer en del rapporter att komma upp successivt och efter bästa förmåga på Werock.se, samt en del kommentarer på Metalbloggens facebooksida.
Näst sist: Fortsätt skicka in era reflektioner och texter till 5-årsjubileet! Ett par fyra -fem texter har kommit in, men det behövs fler tycker jag.
Sist...en ledtråd för det som komma skall, och ett sätt för er som ska på Getaway att kanske känna igen undertecknad. Titta noga...
Så.
Ses vi Gävle?
Bandsläpp av Getaway Rock i veckan, och nu börjar jag känna mig riktigt peppad.
Jag måste säga att det inte vore så dumt om man faktiskt höll sig i den här nivån av storlek på bokningarna, alltså att ett band som exempelvis Volbeat får vara affischnamn.
Inte för att jag älskar Volbeat - de funkar, framförallt live och på en festival - utan för att det känns precis lagom. Det är inte Iron Maiden eller Metallica som drar dit tiotusentals fans som ska trängas, utan den här nivån ger ju chansen att faktiskt komma i närheten som åskådare och få se något.
Och kvalitén på banden känns ju väldigt spännande...
Opeth. Kommentarer överflödiga, har sett dem väldigt många gånger och eftersom de körde lite chugga-chugga igen senast så blir det bra att se dem på festivalen.
Dimmu Borgir kommer kanske med nytt snart, vill jag ha för mig. Men förra given var ju strålande, och bandets symfoniska black metal faller mig på läppen live också.
Steel Panther, Arch Enemy, Airbourne är såna där band som jag ska se om det faller sig, men som jag inte kommer att springa benen av mig för. Finns fler sådana längre ner i listan också, såklart.
Kreator och Death Angel ska jag däremot se. De levererar live, liksom The Haunted och Heaven Shall Burn. Watain blir bra efter förra given, och att få se hur materialet från "The Wild Hunt" smälter ihop med äldre låtar, och Skid Row har jag inte sett förr - men vill verkligen kolla in live. De har ju en minst sagt spännande låtlista att plocka ur.
Men.
För mig var de två stora släppen två band som fick liten stil på affischen.
Kadavar (senaste given "Abra Kadavar" fortsätter växa och har blivit lite av ett monster..) och Sólstafir, där "Svartir Sandar" är en sån där som jag inte kan vara utan.
Chansen att se dem live, och att de kanske inte är de stora dragplåstren så man faktiskt kan komma i närheten av scenen, får mig faktiskt att dregla lite!
Dessutom ska jag ta en öl eller två ikväll, efter lång vit period.
Det får mig också att dregla lite.
Ska vara välja passande musik till det.
Kan bli The Devil's Blood för att hedra Selim som verkar ha gått bort i veckan, eller kanske just Kadavar för att bygga på peppen.
Vi får se.
Hur som helst känns det fantastiskt bra att det är lördag... eller hur?
Kan bli gangsterfilm ikväll också.
Lite sugen på det, på samma sätt som jag var sugen på en ubåtsfilm för ett par månader sen. Märkligt, det bara kommer på mig lite sådär ibland, suget efter en ganska smalt specificerad genre på film.
Eller så såg jag bara den här tidigare i veckan...
Hur som helst... lördag.
Vilken känsla!
Jo, okej då.
Islänningarna Sólstafir är inte direkt någon enormt okänd akt, en väl förborgad hemlighet som jag lyckats hålla hemlig för hela bekantskapskretsen eller en obskyr akt som ingen hört talas om.
Ur den aspekten kanske det inte är det bästa av val att hålla i hemliga klubben med musik som jag funderar på att ha med i Hårdrockskväll 2014 och hålla i mörkret fram till dess, (och kanske var det därför just den här skivan var närapå hopplös att gömma undan i samband med Record Madness på bokstaven S, jag vet inte hur många gånger jag hade med den, sen tog bort den, hade med den, sen tog bort den...) men...
...bandets black'n'pop är så rasande fin och vacker att det är svårt att inte vilja ha mer av den. Det påminner mig stundtals om Alcest, såväl i det känslomässiga uttrycket som att musiken ligger i en form av korsning av black metal, pop, shoegazing och rock.
Inledningen på dubbelplattan "Svartir Sandar" är magisk. "Ljós I Stormi" (betyder på engelska Lights In A Storm, om man ska tro Wikipedia) startar sådär som en båt som sakta glider fram genom dimman, sakta framträdande när den kommer närmare och börjar få konturer innan den är så nära att den sparkar igång.
Då träffar det så jäkla rakt i hjärtat.
Sen fortsätter det sådär.
Skivan är helt fantastiskt disponerad, med en perfekt avvägning mellan utbrott och vila, mellan dimma och klarsynthet, mellan ljus och mörker. "Fjara" (Ebb, på engelska), "Þín orð" (Your Words, fortsatt på engelska), "Æra" (Honour, igen på engelska) är alla bra exempel på detta, men egentligen är skivan just en skiva. Ett album, uppdelat på två diskar och med en växtkraft som är nästan skrämmande stark.
Jag fick skivan i mina händer och öron i februari 2013, och redan efter dryga tre veckor skrev jag den här texten.
Då hade skivan rullat mer eller mindre konstant, vid alla tillfällen jag haft.
Musiken kombinerat med det isländska språket - som är sådär att man nästan tror att man förstår, och att man tycker sig kunna ana vad som sjungs... men aldrig riktigt greppar det till fullo - ger en undflyende produkt som inte är helt lätt att tillgodogöra sig, men ständigt lockar och förför med nya lager av upptäckter för varje varv den snurrar.
Oerhört vackert.
Och bra.
Tidigare skivor i mitt hemliga projekt har varit av karaktären att jag relativt enkelt varit i stånd att peka på en eller kanske två spår som är högaktuella för spelning på Hårdrockskvällen.
Så är inte Sólstafir "Svartir Sandar".
Jag har mycket svårt att peka på något spår som unikt starkt och lämpligt, och om jag nu valde att ta med bandet (detta skrivs alltså nästan ett år i förväg, så när texten publiceras blir det i stort sett lika överraskande för mig som för er som läser) så ska det bli väldigt intressant att se vilket spår som till slut valdes.
Plattan på Spotify här. Ge den tid...
Idag smäller det!
ÅRETS BÄSTA KVÄLL!
Under hela året har jag samlat, tisslat och tasslat, och ikväll får man chansen att avtäcka allt. Dessutom kanske det bästa av allt - att upptäcka ny (eller gammal) musik man inte visste var så bra som bara musik kan vara!
För min del har jag en skiva med blott och bart smygisar.
Som jag hoppas kunna ge de andra en del nya uppslag.
Det betyder också att jag har valt bort en del låtar, med akter som jag i ett svagt ögonblick till en eller annan av Hårdrockssamfundets medlemmar råkat yppa något om.
Med den logiken faller ex följande bort:
- Black Pyramid
- Solstafir
- Dead Lord
- Life
- Soreption
- Crobot
Tunga namn, men visst finns det pärlor kvar.
Ojojoj...
Nå, imorgon kommer jag att avtäcka alla mina val.
Det blir ett automatgenererat och förskrivet inlägg, och jag det kommer också en spellista på Spotify så du kan hänga med själv. Där kommer du bland annat att få upptäcka den bästa svenska doom-upptäckten jag gjort sen... Candlemass, samt den mest spelade skivan av alla under hela detta år från min sida - progressiv döds som inte återfinns på någon av årets listor.
47 minuter ungefär, ren spelglädje.
Vill du frossa i alla kommande Veckans Tips som ändå inte klarade att ta sig till de sista 8 spåren så har jag skapat en spellista på Spotify. Hårdrockskväll 2014, Alternativen.
Här finns mycket godsaker...!
Till dess: Glad Hårdrockskväll!
.JPG)
Inlägg
