Demorecension: Majestic Dimension

Sådärja!
Serien med demorecensioner som rullar på Metalbloggen har gjort ett gäng nedslag, och detta, mina vänner, är det bästa som kommit i vår väg så här långt.
Majestic Dimension bjuder på hårdrock med inslag av progressiva toner, och jag gissar att bandet har lyssnat inte så lite på exempelvis projektet med Russel Allen och Jorn Lande på sång, dvs Allen/Lande. Sången som (om jag nu förstår det rätt) är signerad gästsångaren Rick Altzi (och, i sista spåret Jake E) är visserligen inte riktigt on a par med de nämnda giganterna, men det är ändå imponerande bra för att vara på demostadiet - och det gäller helt klart även de musikaliska insatserna.
Gitarrerna hanteras av Robin Högdahl och Magnus Mild, medan basen trakteras av Björn Olmarker- vilket också utgör hela bandets normala sättning. Rätt ovanligt, och här ligger väl antagligen bandets omedelbara utmaning.
Det behövs ju liksom både trummor och sång om det ska bli något av det hela...

Nåväl, det om detta.

Själva demon består av 5 spår, där inledande "Prelude" är precis vad det verkar som - ett instrumentalt intro (när ska vi förresten få se ett outro som döps till postlude, eller att ett liknande intro får heta foreplay?). Därefter får man låtarna "Sea Of Betrayal", "End Of Forever", "Alone" och "Last Journey", samtliga med bra driv i sig, och ekon av nämnda Allen/Lande såväl som en svag ton av... Dream Theater? Bäst tycker jag att "Sea Of Betrayal" är, men alla fyra spåren har en helt egen identitet och fyller sin berättigade plats. Dessutom är sättet pianoinledningen övergår till ett riktigt riff i avslutande "Last Journey" riktigt snyggt!

Produktionen är bra, och ovanligt snygg för att vara en demo. För egen del hade jag vid första lyssningen inte tillgång till omslag eller liknande, och jag hade av någon anledning väntat mig någon form av metalcore när jag tryckte play. Det slutade förstås med en glad överraskning!

Majestic Dimension har alltså klämt ur sig en riktigt bra första demo, och som jag ser det ligger vägen öppen för kommande skivsläpp. Nu handlar det om att göra fler låtar, ytterligare en eller två demos för att hitta ett starkt material samyt, förstås, att hitta en permanent och fullständig sättning som kan ut och spela live! (bandet säger förresten att de inte hittat någon sångare som möter deras krav på kvalité, så besitter du en grym pipa och letar ett band kan du väl kontakta dem?)

Ja... just ja. MySpace så att du kan lyssna själv var det ju. Den finns här!

Mest i Spelaren - special edition

Idag är det onsdag - och det innebär i vanlig ordning att det är dags att uppdatera vad som rullar mest hos Rebellängeln.
Mest i Spelaren, alltså.
Men det är inte vilken uppdatering som helst - utan en riktig special edition.
Den senaste tiden har det nämligen spenderats otroligt mycket tid med lyssnande.
Varje dag, i stort sett, har avslutats med 1-3 timmars lyssning i sängen, med hörlurar.
Det som spelats är verkligen blandat. Ibland hela skivor, ibland enstaka låtar - i mitt i allt detta så har det ju varit en resa till Spanien också, där jag utlovat lite mer reflektioner över exempelvis den ingång jag valde till King Diamond.
Alltså - denna gång kan man säga att det är en special edition av Mest I Spelaren!

Först ut - den senaste veckan, det som står i högerkanten på bloggen.

Den har dominerats av de två plattor som väntade i postlådan när familjen kom hem - Red Hot Chili Peppers och Ghost Brigade. Bra skivor, båda, och det är bara att spetsa öronen och hålla ögonen på den här siten för recensioner. Till det ska adderas demos - det är bra tryck i inkorgen, närmast i pipen är Stonegriff och Majestic Dimension - samt blackmetalbandet Nine Covens (recension ska ske på Werock) och förra årets bästa giv High On Fire.

Låtar då? Vilka låtar har rullat?

En uppräkning säger... "You Lose" med Misery Index, "Castle Of The Devil" med Gates Of Slumber, "Blood To Walk" med King Diamond, men det har varit många andra låtar som loggat speltid också.

Nå, det om det. Nu - till anledningen till att detta kan kallas för en Special Edition. Spanienlyssningen, där fem plattor får lite mer text. Först ut - Demonaz.

"March Of The Norse" är en skiva som verkligen biter sig fast. Klassisk heavy metal med black metal-influenser av samma sort som exempelvis Bathory utforskade på "Hammerheart". Låtarna är svängiga, och detta känns faktiskt som ett givet Veckans Tips så småningom. Dessutom lockar det att skriva en Tvekamp mellan Demonaz och den här skivan...

Härnäst . två liveskivor som är helt olika. Wolves In The Throne Room är för mig en ny erfarenhet, men deras spelning från Roadburn är riktigt bra. 4 låtar men ändå dryga 50 minuters speltid, och detta är en skiva som nästan hypnotiserar lyssnaren. Är det så poesi låter?

Running Wild har ju numera kastat in handduken, men deras avskedspelning från Wacken 2009 finns förevigad. Det är ett band som inte längre är på sin topp, framförallt hörs det på sånginsatsen från bandets ledare Rock'n'Rolf. Deta är också motsatsen till Wolves In The Throne Room, typ, för här radas hitsen upp istället. Sjukt bra låtmaterial har de lyckats skrapa ihop under åren, något annat kan man inte säga - men är denna bättre än första liven bandet gav ut, "Ready For Boarding"? Nä, jag tycker ju inte det...

Mest lyssning i solstolen drog ovanstående skiva.

"Deadly Lullabyes Live" med King Diamond. Det är en enastående bra samling, med betoning på just samling. Ljudet är helt klart manipulerat för att bli så bra som möjligt (undrar hur mycket overdubs det är på den här skivan...?), men det ger å andra sidan en riktigt bra skiva. Den kommer att dyka upp i serien om Live-skivor du behöver så småningom, och för egen del kan jag konstatera att "Abigail"-spåren är otroligt bra, liksom att de låtar som hämtats från "The Puppetmaster" imponerar.

Mer King Diamond åt folket. Eller åtminstonde åt Rebellängeln!

Sist i genomgången är den här skivan.

Jeremy Irons & The Malibu Ratpack. Metal Bastard hävdar att det är årets bästa rockplatta, men han har fel. Det är en riktigt bra skiva, det är en skiva som jag gillar skarpt och absolut lägger i pipen för Veckans Tips - men det är inte årets bästa rockskiva!

Massor av musik i spelaren, alltså!