Metalbloggens samarbetspartner:

Visar inlägg med etikett Storm Corrosion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Storm Corrosion. Visa alla inlägg

tisdag 12 juni 2012

Recension: Storm Corrosion "S/t"

Mörkt, suggestivt, rätt vrickat och...sövande?
Helt klart är detta en upplevelse som inte riktigt följer den uppsprungna fåran jag brukar använda när det gäller musik.
Mikael Åkerfeldt & Steven Wilsons samarbete Storm Corrosion är minst sagt en udda fågel.
6 låtar med en total speltid på dryga 45 minuter bjuder på ett brett spann av musik, samtidigt som det är smalt som fasen.
Konstigt beskrivning?
Jo.
Men såhär tänker jag.
Hela skivan är lågmäld och tillbakalutad. Det finns inga distade gitarrer eller skrammel, det finns däremot ett anslag av folkvisa, gamla 70-talsvinyler och låtstrukturer som kräver tid för att veckla ut sig i sin helhet. Ändå är det variation mellan spåren.
Inledande "Drag Ropes" är stundtals prick hur konstig som helst (öppna YouTube och kolla videon!), men det funkar ändå. Efterföljande titelspåret är däremot fin folkmusik i stort sett utan inslag av "ljudsamling" (ja, i stort sett, det finns lite konstigheter här med, som partiet runt 8 minuter in i låten...).
"Lock Howl" är den mest renodlade rocklåten men saknar i stort sett sång istället, och avslutande "Ljudet Innan" är så fin, så fin. Svidande vackra gitarrer som min äldsta son fullständigt förälskat sig i, så till den grad att han vill sitta kvar i bilen och lyssna på låten efter att vi parkerat.
Däremellan finns även "Hag" och "Happy", där jag stundtals undrar om herrarna mest försökt packa in märkliga ljudfenomen i en låt.

Känslan av att min musiksmak inte är tillräckligt sofistikerad för en skiva "Storm Corrosion" ligger som en blöt filt över hela upplevelsen, och ändå finns här passager som träffar mig helt rätt.
Som gör att jag vill lyssna om och om igen på dem, även om de blandas med passager som jag inte fattar ett smack av.
Som kanske kräver att man är ett musikaliskt geni, som Åkerfeldt/Wilson.

Med sig på skivan har de Gavin Harrison på trummor och Ben Castle på "woodwinds", men det råder liksom aldrig någon tvekan om att detta är ett projekt där de två huvudmännen har bestämt sig för att testa gränser och leka med musik.
Lyssna själv, på Spotify.
Det som ändå är lite kul är att skivan är otroligt avslappnande, och riktigt skön i sin helhet.
Det är en bra paus från den stundtals hektiska värld som hårdrocken innebär, musikaliskt.
Och som sådan finns ett syfte att ha den, även för oss som lyssnare - och även om jag inte fattar allt på plattan så kommer jag att lyssna på den med jämna mellanrum.
Det är ju gott nog för en skiva, och ett kvalitetsbetyg i sig.
Att man återvänder till den.
Det avspeglar sig i betyget också, och jag tycker nog att det är en ganska klockren trea totalt sett.

Bästa Spår: Får bli avslutande "Ljudet Innan". Mycket vacker sång, som främst utmanas av inledande "Drag Ropes" och "Storm Corrosion".

Storm Corrosion "S/t" - 3

tisdag 8 maj 2012

Maj/Juni 2012 - Ahhhhhhhh.... Overload!!!

Okej, kan vi vara överens om en sak?
Maj och juni 2012 kommer antagligen att gå till historien som en av de musikintensivaste perioderna någonsin. Så mycket fantastisk musik som släpps nu är rent av kriminellt, och det är inte helt lätt att hinna med i svängarna direkt...

Sen tidigare denna period försöker jag assimilera Paradise Lost, Soen, Accept, High On Fire, Black Breath, Alcest, Odyssey, Lakei, Unleashed och Van Halen in i min skivsamling, och det finns inlagda beställningar på Huntress och Moonspell. Fint så, det räcker långt till många timmars fantastisk lyssning och en hel del recensioner.
Sen landar nya Close-Up i lådan, och då slås man av hur galet mycket bra musik som jag antingen just missat, eller som ligger runt hörnet.
Kolla in "måste-köpa"-listan...








Ni fattar va?
Det kommer att kosta stål. Det kommer att kosta blod. Det kommer att bli bra.
Sound Pollution och Record Heaven - here I come!

Ska vi avsluta det - och sparka igång lördagen - med lite video?
Låt oss. Grand Magus och Kreator, måhända?



...inte illa, eller hur? Nu saknas det väl bara att man upptäcker en ny kärlek mitt i alltihop. Musikaliskt, då, vill säga. På det privata planet känns den delen helt klar sen tidigare...