Vinn Torsdagstraven!

Det var ett tag sen - men nu är det dags, och det är inte vilken trave som helst som väntar den som är snabbast.
Det är en fin trave bestående av både ett stycke dystopisk läsning (Metro 2033), samt nya upptäckter i form av en knippe demoplattor som recenserats här på bloggen. Eller vad sägs om:

Hypertension (den vita skivan i högen där)
Cain (svart sak)
Black Creed (röd)
Lancer (med det fina kamerablänket, i mitten - där du även får en bonusintervju!)
Watchworks (mörk sak till höger)
Carl Lindquist (uppe i högra hörnet härifrån sett)
In Dispute (den grå med lite rinnande blod på)

Bra va?
Sopm vanligt gäller det att vara snabb. Först med rätt svar på nedanstående fråga vinner. Och det gäller att svara med en kommentar i detta inlägg!

Frågan då?
Jo, jag läser ju boken om Yngwie Malmsteen just nu, den av Anders Tengner, och frågan har med det att göra. Vad hette bandet som Yngwie gick med i när han först flyttade till Staterna, det med Ron Keel på sång?

Demorecension: Watchworks "Knocking Men Off The Walls In China"

Göteborgsbandet Watchworks är aktuella med sin andra demo, "Knocking Men Off The Walls In China" (plus i kanten för en sån titel, förstås!), och den landade i brevlådan hemma för en tid sen.
Varför då?
Jo, förstås för att den första demon fick sig en dust av undertecknad!
Bandet är fortfarande samma personer. Dale Whitaker på trummor, Mattias Gunnarsson på gura, Peter Jacobsson på bas och Roy Ekelund på sång, och det verkar som om bandet har fått en liten kreativ skjuts av den förra demon, samt reaktionerna på den.
Resan till demo nummer två är ganska snabbt gjord, och det både hörs och känns att bandet har fått upp farten (det första meddelande som möter dig om du kollar in på bandets MySpace är till exempel "We're number 1 on the ReverbNation Metal charts for Gothenburg, SE. Fuck Yeah, we did it, and we have all of you to thank!”.
Musikaliskt så har bandet tagit ett stegb framåt på i stort sett alla punkter.
Det spelas bra (framförallt är jag förtjust i herr Whitakers trumspel, som bjuder på både sväng och en rejäl dos jazzdriv), och både låtarna i sig och bandet som helhet har mer karaktär och en tydligare egen identitet än på första given.
Dessutom ska det där jazziga och lite stökiga elementet nämnas.
Jag tycker nämligen att det är ganska tydligt att det har utvecklats från förra given, och jag gillar det. Det känns lite som om Switch Opens ger sig på att spela Göteborgsdöds, men skapar just en egen identitet för bandet. Och det funkar!
Inledande titelspåret och avslutande "Frames" är goda exempel på hur man kan kombinera röj med just en känsla av jazz.
I "WM3" återfinner vi ett mycket udda solo som ger hela låten en skön vinkel. Det solot är på väg att falla igenom precis hela tiden, balanserar på kanten till att vara för ostigt folkmusiksinspirerat och ur fas med resten av låten - men lyckas precis hålla sig rätt, och blir istället det bestående minnet från låten. "Treeman" är med tidigare nämnda "Frames" mina favoriter, och skivan kompletteras med mittenspåret "To Mars And Back".
5 spår in alles, och det är en bra rikning bandet har lagt ut för sig.
Nu väntar ytterligare hårt jobb, förstås. Turnerande, spelningar, rep, jakt på skivbolag... och mitt tips från första skivan kvarstår: gör en demo till. Gigga järnet. Säkra ett kontrakt.
Sen.
När Watchworks släpper lös debutalstret, det riktiga, om något år så kan vi alla säga att att vi visste det. Att de skulle bli en snackis och var på gång med något riktigt bra!

Igen - låtar på MySpace. Kolla in! 

Vinn Torsdagstraven - Demofest!

Tjohoo!

Torsdag, och världens chans att vinna värsta grejen. En redig trave skivor, och inte vilka som helst. Nej, denna gång snackar vi demofest, med möjligheten att verkligen få koll på vad som händer i undergroundscenen. Spöa dina rockerpoolare genom att få blykoll - här och nu.

Hela klabbet går till en enda lycklig tjej eller kille, och det du får är...

Myrkvedr

A Hero Divine

Cain

Guile

Headsic

Watchworks

Stonegriff

Conspiracy Theory

Inte illa, eller hur? Namnen ovan är dessutom länkar till respektive demorecension, så du kan läsa in dig lite om du nu undrar. Läs inte för länge bara, för du måste som vanligt vara blixtsnabb för att vinna Torsdagstraven.

Denna gång är det inte ens en fråga du behöver svara på.

Du behöver bara göra följande:

1) Bli först med att kommentera detta inlägg, och säg att du vill ha packet

2) Skicka din postadress till chief-rebel-angel@hotmail.com

Lätt som en plätt, eller hur? Så vad väntar du på? Kör!

Demorecension: Watchworks

Göteborg, home of the brave, land of the rough. Göteborgssoundets hemvist, och vad det verkar en grogrund för hård musik som spridit sig över hela världen.
Kanske är Watchworks nästa export från 031-området?
Klart är i alla fall att bandet besitter alla verktyg som behövs, och trots att man bara varit igång ganska precis ett år så har man tagit sig en bra bit på vägen.
Trummisen Dale Whitaker och gitarristen Mattias Gunnarsson startade bandet, och delar en förkärlek för tung musik med komplexa och lite invecklade takter. Under årets gång har basisten Peter Jacobsson och sångaren Roy Ekelund kompletterat och fullbordat bandet, och till slut står vi här med den första demon i händerna.
5 spår totalt, och med en musikalisk inriktning som minner undertecknad snarare om amerikanske förebilder än om grannarna i Göteborg - något som är passande.
Personligen tänker jag mer än en gång på Lamb Of God under minda lyssningar, och det är dessutom i de svängiga och lite grooviga partierna som jag tycker att bandet kommer mest till sin rätt.

Naturligtvis är det dessutom ett plus att man inleder demon med en låt benämnd "Highland Park". Då ligger man liksom rätt bra till hos undertecknad... Låten i sig är dessutom bra, och bjuder efter ca 2,5 minut på ett skönt avbrott och utbrott i ett bra svängigt parti. Bäst av alla låtar är dock "American Dream" som får mig att nicka av glädje.

Där har bandet hittat sin guldåder.

De svagaste spåren är avslutande "Wounds" och finurligt döpta "Yes, You Can't" som inte riktigt faller undertecknad på läppen, och kanske är det resultatet av att bandet trots allt bara varit i farten under ett års tid?

Med lite mer spelningar under bältet, fler timmar i replokalen (även om jag verkligen får känslan av att man inte är arbetsskygga eller fuskar med arbetet) och mer låtar att välja på så kommer slutresultatet att bli riktigt bra för Watchworks.

Ska vi säga... två demos till, med en ständigt stigande formkurva - och sen en riktigt bra debutplatta?

Någonstans där är vi nog, skulle jag tro. Även om detta är riktigt bra för att vara första demon!

Bandet avslutar sitt utskick med texten "Watchworks är redo att erövra världen - men är världen redo för dem?"

Svaret är förstås JA.

Världen är alltid redo för lovande band!

Sugen på att lyssna nu?

Bandets MySpace finns här!