Recension: Behemoth Live på Klubben, 19/11

Polska besten Behemoth delar kväll med Devil Driver, Scar Symmetry och Arsis i vad som kallas för Neckbrakers Ball, men låt er inte luras av det - det är helt självklart att det är just Behemoth som är huvudnumret för kvällen.

Klubben är packad och publiken rejält uppvärmd när scenen byggs om inför det som komma skall, och bara scenbygget skvallrar om att detta kommer att bli en upplevelse. När bandet sedan öppnar med "Ov Fire And The Void" från senaste plattan "Evangelion" så är det också starten på en grym spelning.

Bandet är snortajt, ljudet och ljussättningen är perfekt och från min plats uppe på balkongen så tar jag del av allt på första parkett. Som vanligt förundras man över att polackerna kan vara så hungriga, trots sitt vansinnigt hårda turnérande, men det är ju bara att tacka och ta emot. Det är koreograferat, genomtänkt och 100% show, en fest för både öga och öra.

Setlistan innebär att spelningen börjar med "Ov Fire And The Void", "Demigod" och "Shemhaforash", för att sedan ge oss "Conquer All", "Lam" ,"As Above, So Below och "Slaves Shall Serve", och eftersom det här är fullblodsproffs som har spelat mycket tillsammans så bjuds vi på riktigt bra versioner.

Behemoth är ikväll precis som jag vill ha dem - tunga, hårda, samspelta och med en glöd som få band klarar av att matcha.

Spelningen fortsätter sedan med en vass version av "At The Left Hand Ov God" och "Alas, Lord Is Upon Me" som jag personligen hade kunnat stryka när bandet har så begränsad speltid - 60 minuter är alldeles för lite med den låtskatt den här dödsmaskinen sitter på.

Vi får till exempel inte "Daimonos" från senaste given, en låt som jag personligen helst sett som öppnare - den känns ju nästan specialskriven för det ändamålet.

Ska Rebellängeln gnälla ytterligare lite så är det på avslutningen.

Bandet gör kanske den snyggaste och coolaste grejen på avslutande "Lucifer" - då kommer den obligatoriska masken fram på Nergal, och hela gänget avslutar samlat runt trummorna, se bilden i detta inlägg - men låten i sig är tyvärr rätt tråkig. För enformig och maler mest på.

Nej, där skulle istället fenomenala "Ov Fire And The Void" ha fått avsluta, och då kanske bandet hade kunnat klämma in lite allsång med "Christians To The Lions".

Men, likväl... dessa klagomål ska ses som att spotta på en vulkan.

De är halvhjärtade små ynkliga petitesser i det hela - detta är helt enkelt årets bästa spelning so far, och när jag vandrar ut i regnet från Klubben på kvällen så ringer det skönt i öronen samtidigt som jag känner mig både mentalt och fysiskt överbemannad.

Precis som det ska vara efter en spelning med Behemoth, med andra ord.

Jävligt bra!