Idag är det lördag, och Rebellängeln är på semester. Espana, för att vara exakt, och varför inte fira en sån bra sak med att göra en dubbelkoll i backspegeln - på de två första skivorna som drog hem full pott på den här bloggen? Inomtvå veckor så recenserades The Devil's Blood och Paradise Lost med betyget 5, och frågan är... hur står de sig nu då, efter lite tid?
Svaret är faktiskt liktydligt i båda fallen.
De står sig mycket väl!
Holländska The Devil's Blood har en helt egen typ av musik, i mina öron, och jag har både spelat och diggat den här plattan intensivt sen den kom. Det svänger, det är lättlyssnat men ändå med djup.De förtjänar fullpoängaren, och har du inte införskaffat den här plattan ännu så rekommenderar jag att du gör det snarast - eller ångra dig för alltid!
Paradise Lost behöver knappast någon närmare presentation.
Veteranerna med ett antal klassiska skivor i bagaget återvände 2009 till gammal god form med oerhört starka "Faith Divides Us - Death Unites Us", och det räcker att lyssna på den här plattan en gång nu för att hålla fast vid maxbetyget. Inte för att den fått lite speltid, tvärtom, den är ofta med mig i hörlurar vid träning.
Kolla in den själv, på Spotify!
Det är, tycker jag, trevligt att såhär i eferhand kunna stå kvar vid maxbetyg när det är de första skivorna som tilldelats det.
Däremot toppade ingen av dem min årsbästalista för 2009, konstigt nog!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar