...helt utan någon logik så kände jag i veckan för att plocka upp Slayers senaste platta och lyssna.
Vete fanken varför, men det kändes rätt att köra den ett par varv.
Och då kan man ju lika gärna passa på att göra en Backspegel på den, kolla om ens egna reflektioner från recensionen stämmer.
Såhär skrev jag förra hösten, och delade ut en 3:a.
i korthet kan man väl säga att jag fortfarande står kvar vid tankarna om att vissa band aldrig kan nå sina storhetstider igen - men det är ju som det är med det. man får se skivorna som en hygglig actionfilm numera. underhållning för stunden, men inte något som förändrar livet.
Och det är väl fint så?
Jag tycker fortfarande att plattan är värd en 3:a i betyg - visst saknas kanske det riktiga "bettet", men Slayer snickrar ändå riff som vi vanliga dödliga har svårt att försvara oss mot - och jag gillar en hel del låtar hårt. En bra fortsättning på förra given "Christ Illusion", på det hela.
Att det däremot inte är gjort någon "3 Röster om..." på "World painted Blood" är lite synd.
Det hade nog varit väldigt spretiga åsikter och riktigt underhållande läsning...
Inlägg
Christ illusion är nog snäppet bättre. Men jag hade inte gett denna en trea. En svag sådan i så fall. Smken, du vet. ;)
SvaraRaderaJg skall dock häda och säga att jag aldrig gillat bandet, inte som resten av close-upskribenterna i alla fall. South of heaven och seasones är min favoriter. Samt liveskivan Live undead. SLayer har aldrig varit lika bra som tillexempel Testament. I MIN värld. 8) En öl på den!