Det är onsdag idag, och det innebär som vanligt att Mest i Spelaren är uppdaterad.
Och denna vecka har dominerats av ovanstående platta.
Dimmu Borgir.
Spelade den för första gången i lördags, och ärligt talat... jag var helt golvad. Jag har hört så mycket olika om den här skivan - sågningar från min vän Per, hyllningar från Werock-kollegan Henrik samt en nyanserad och (som vanligt) välbeskriven sak från Tom S.
Dags att bilda sig en egen uppfattning, med andra ord.
Och säga vad man säga vill - den här påkostade saken är som skapad för att spela i en påkostad stereo. Och som tur är så besitter jag en sån, en som antagligen är aningen för dyr för mitt eget bästa... (här finns mer info om den, om du är nyfiken).
En riktig klassisk orkester, stor riktig kör och maffiga studios gör upplevelsen till en riktigt häftig resa. Och titelspåret har spelat så många gånger redan nu att det är rent av larvigt..
Fullständig recension så småningom!
Inlägg
Ja ja... Jag ska väl kolla in den då
SvaraRadera--> Woodsmanfred: Klart du ska, om inte annat för att bilda dig en egen uppfattning. En sak som kan vara värt att veta dock; det kan nog inte kallas black metal längre!
SvaraRaderaDenna skiva är bra, och visst har Dimmu Borgir gått från den klassiska black metalen till den mer symponiska black metalen.
SvaraRaderaJag har bara hört lite av skivan. men det låter som att de vill gå tillbaka till Puritanical... (som om jag kunde stava till den skivtiteln). Men mer heavy metal.
SvaraRaderaJag tror dock att jag förstår vad de som säger att de slutat skriva riff menar. Mycket orkester på e-tugg är det. Men jag ska lyssna nogrannare. 8)