Holländska The Devil's Blood slog igenom med den här mini-CD'n 2008, även om jag inte uptäckte dem själv då. Istället var det fullängdsdebuten "The Time Of No Time Evermore" som fångade mig förra året, så pass att plattan kammade hem den här bloggens första fullpoängare!
Konceptet på skivorna är detsamma. Svängig, halvpsykedelisk rock'n'roll med kvinnlig vokalist som besjunger djävulens lov, och på den här utgåvan får man 5 låtar magi.
Inledande "Come, Reap" är kanske det svagaste spåret i min mening, men sen är det otroligt starka alster.
"River Of Gold", "White Faces" och "The Heaven's Cry Out For The Devil's Blood" är kanske de bästa rocklåtarna du kommer höra på år och dar - och allt får en alldeles egen krydda med det speciella temat.
Egentligen är det ganska häftigt att sån här.. ja.. kommersiell musik, i brist på annat uttryck, kan locka fans som Watain och Marduk, men det är för att rubbet känns äkta. Och är förbannat bra!
Trots att det bara är 5 låtar på skivan så klockar den runt 25 minuter, vilket till stor del beror på avslutande "Voodoo Dust", en ca 10 minuter lång seance, eller vad man ska kalla det. Inte för att det är dåligt eller instrumentalt hela tiden, men för att det nästan känns som en ritual som är tonsatt.
Och det är väl meningen, om jag förstår konceptet rätt.
Oavsett om jag fattat eller inte så behöver du kolla in det här gänget. Deras MySpace bjuder på ganska mycket bra lyssning (främst från fullängdsplattan, men det spelar mindre roll då den är lika bra!), eller så kolla du in dem på Spotify.
Du vill inte missa det här!
Inlägg
Ja fy fan, dessa är verkligen bra skit!! Helt hooked!!
SvaraRadera