Lördagslyx: Malt, humle, jäst och distade gitarrer!

Lördagkväll.
Finns det något bättre?
Inte mycket. Det skulle förstås vara om man kunde krydda den med något gott att dricka.
Och kanske lite bra musik.
Helst vore det att föredra om man kunde får båda, förstås.
Det kan man.
Lördagslyxen denna gång kombinerar de två.
Under en lång vår har Rebellängeln samlat bilder och intryck, och här kommer en ganska lång radda mer eller mindre långsökta kopplingar mellan olika sorters öl och hårdrocksskivor.

Alla kopplingar på namnstadiet, och hela resan har varit rätt spännande att göra.
Många sorters öl hade jag inte druckit innan, och dessutom har det fått mig att leta en hel del bland skivorna i hyllan.
Så - häng med. Sätt dig med Spotify eller din skivsamling och öppna en kall öl.
Trots allt, livets goda erbjuder ju Malt, humle, jäst och distade gitarrer!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Saxon - Saxon "The Inner Circle"

Vi börjar med en ganska okänd öl. Saxon är ett glutenfritt öl som har Carlsberg Bryggerier som avsändare. Det är tappat på modesta 4,1%, vilket kanske passar att börja med. Smaken är faktiskt okej, men inte alls så mycket mer. Det är ljust och friskt, men på det hela taget lite för karaktärslöst och intetsägande för att jag skulle välja det om jag valde fritt.
Oftast som bandet Saxon då. I ala fall vid första anblicken.
Det är verkligen ett band som numera prånglar ut skiva efter skiva med ganska bra grejor, men som inte får det där stora mottagandet längre.
Inte hos mig heller, fast jag gillar dem när jag lyssnar på dem.

Som skiva valde jag dock deras starka "The Inner Circle" från 2007, en skiva som faktiskt helt oväntat tog förstaplatsen som musikval under en resa till Mallorca som jag gjorde med kompisen Robert.
Plattan innehåller starka spår som inledande "State Of Grace", singeln "If I Was You" och klassisk Saxonmark som "Red Star Falling".
På det hela taget ett bra sätt att börja kvällen både musikaliskt och dryckesmässigt.
Det är rätt snällt och passar alla, samtidigt som det varken förstör öronen eller smaklökarna för det som komma skall.
--------------------------------------------------------------------------------------------
TT - AC/DC "High Voltage"

TT.
Ett T och ett T.
A T and a T.
T'n'T, alltså! T.N.T!
Okej, den där är långsökt så inihelsicke, men jag tycker ändå att det är okej.
Dels för att det ger anledning att gå på ännu en enkel öl av lite svagare tappning, men även för att det ger anledningen att spela AC/DC's bästa skiva "High Voltage".
Jo, du läste rätt. Det är inte "Back In Black" som är bäst.
Det är den här.

Det är dessutom kanske den perfekta partyplattan om man vill njuta en öl, det är för mig nästan omöjligt att inte få ett leende på läpparna när jag hör klassiker som "Long Way To The Top If You Wanna Rock'n'Roll", "Rock'n'Roll Singer", "The Jack", "T.N.T", "High Voltage", "Can I Sit Next To You Girl"... tänk att detta är från -76, det är fan fenomenalt bra.
Passar rätt bra med en öl som TT också, tycker jag nog.
Enkel i sin framtoning, men ändå okej.
Ljus lager. Glad musik!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Störtebecker Bock Bier - Running Wild "Death Or Glory"

Störtebecker var den mest berömde sjörövaren under Hansatiden. Han stal från de rika köpmännen och gav till de fattiga, men verkar vara i stort sett okänd utanför Tyskland. Må så vara, men han lämnade efter sig ett arv som blev detta öl från Stralsund i samma land, och det var ju tur! Det är tappat på hela 6,5%, och har en mycket frisk och fyllig smak samt en djupt gyllene färg som nästan drar åt rött. Eftersmaken bjuder på lite kola, och det här är ganska långt från den vanliga öjusa öl som de stora tyska märkena bjuder.
Piratöl - då tänker man ju osökt på Running Wild, eller hur?
Bandet har dessutom på den rmastrade versionen av starkaste stunden "Death Or Glory" en låt som heter just Störtebecker, så kopplingen blir grymt solid.
Bra skiva, en av de få som jag spelar med jämna mellanrum med detta band. Dessutom tycker jag att den har en ganska skön ljudbild, på något sätt.

Ölen Störtebecker Bock Bier har jag dessutom sett i vanliga butiker, som folköl, ifall du avskräcks av den högre alkoholhalten!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Heaven - Yngwie Malmsteen "Odyssey"

Jämtlands bryggeri gör en öl som heter Heaven. De gör en som heter Hell med för den delen, men det återkommer vi till. Heaven är en mörk underjäst historia som dragit in massor av priser på diverse festivaler och tävlingar, och detta är en riktig kvalitetsöl. Lagom beska, lagom fyllighet och en frisk smak.
Till denna goding lyssnar vi på Yngwie Malmsteens "Odyssey", speciellt låten "Heaven Tonight".
Det finns förstås massor av olika låtar med namnet "heaven" i titeln, men jag gillar ju denna skiva. Den har medverkat i en Tvekamp, och jag brukar påstå att det är starkaste skivan gitarrvirtuosen har klämt ur sig.

Rent objektivt, alltså.
Och det passar ju mycket bra till en sån god öl som just Heaven.
Tyvärr ingår den inte i standardsortimentet på Systembolaget, men den finns att beställa!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hell - The Crown "Hell Is Here"

...om vi tidigare har finlirat lite musikaliskt så är det dags att rensa örongångarna nu. Jämtlands Bryggeri gör den kända och populära ölen Hell, och med ett sådant namn har den ju en självskriven plats i en sån här genomgång. Det finns också jäkligt många olika varianter på band, skivor och låtar som man skulle kunna koppla till detta, men mitt val faller denna gång på svenska The Crown, som enkelt konstaterar att helvetet nu är här. "Hell Is Here".
Sen trampar de gasen i botten, och om ölen är en långsam njutning som ska få ta rejält med plats för att komma till sin rätt, så är det lite tvärtom med The Crown.
Pang på rödbetan, knytnäve i ansiktet.
"Hell Is Here" är riktigt bra, och trots att den lider av en lite svag produktion så kan man inte undgå att förälska sig i låtar som "At The End". Det borde vara mallen för hur aggressiv musik ska spelas, typ.
Sånt som får blodet att koka.
Ungefär som efter ett par öl, där den senaste i raden är en sån som Hell.
Då kan det vara läge att lugna sig lite...

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Unleashed - Unleashed "Hammer Battalion"

Unleashed Freedom Lager från Spendrups är en 3,5%-are som kommer levererad i färgglad, matt plåtburk som som varm smakar som omslaget. Apa. Kall funkar den däremot rätt bra, och syftet här var ju att varva ner lite efter holmgången senast...
...så hur möter man det musikaliskt?
Med bandet Unleashed, förstås.
Nä, inte för att det är så otroligt lugnt, men ställt i jämförelse med The Crown så blir det en helt perfekt lördagskvällkompanjon.
Unleashed är stabila som fasen, och på "Hammer Battalion" står det med benen brett isär, fast planterade i myllan av vikingatema och Stockholmsdöds.

Jävligt bra platta, faktiskt, trots att jag personligen upptäckte bandet sent.
"Hammer Batalion - Unleash!"
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Harviestoun Metal Edition - Iron Maiden "Live After Death"

Harviestoun Brewery i Skottland satsade hårt på att tillsammans med en svensk importör hitta en nisch inom öl och hårdrock förra sommaren.
Det funkade, jag tror ölen tog slut direkt.
Därefter vet jag faktiskt inte om den återkommit, men det borde den göra. Den var faktiskt både rolig och god, och med ett namn som Number Of The Beast Metal Edition, och en tappning på 6,66% så är det förstås helt självklart att det säljer.


Ölen i sig var en ganska intensiv ale, men för egen del hade den faktiskt kunnat få dra än mer åt IPA-hållet, med mer beska. Rätt bra ändå, och en sån där öl som bryter av bra om man druckit vanlig ljus lager ett tag. Nu är den dock slut i hemmalagret sen länge, förstås, så jag hoppas på en repris snart.
Kopplingen musikaliskt då?

Behöver du fråga det?
Iron Maiden med liveskivan "Live After Death" känns helt självskriven, tycker jag.

Den innehåller låten som namnet kopplar till.

Den innehåller bandet i högform.
Det är bandets bästa liveskiva (i alla fall enligt den här Tvekampen).
Det är musik som passar att lyssnas på under lördagkväll.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Innis & Gunn - Guns'N'Roses "Apetite For Destruction"

Okej, den här är långsökt.
I ärlighetens namn lite för långsökt.

Jag har faktiskt med den bara av två anledningar...

1) Det är en helt fantastiskt bra öl. Ale som legat ett tag på whiskyfat med himmelriket som resultat!
2) Det är en jävligt bra skiva som jag gärna spelar en lördagkväll.

Vi behöver inte stanna längre än så, utan hoppar raskt vidare till...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
KING - Satyricon "Now, Diabolical"

...ännu en långsökt koppling.
Den här gången finns det dock lite mer substans, tycker jag.
Kollar man på ölen KING och plattan "Now, Diabolical" så är de ju till och med färgmatchade - och Satyricons brutalt svängade best från 2006 har dessutom bandets dunderhit K.I.N.G med i spårlistan.
Det måste vara godkänt som koppling.
Ölen i sig är ganska meningslös, men klassisk ljus svensk lager som fungerar bäst kall och som säljer primärt på ett lågt pris.
Det piffar vi upp med norsk black metal med avskalad ljudbild utan dess like, och vid det här laget misstänker jag att volymen är vansinnigt hög. Låtar som "Now, Diabolical", "K.I.N.G" och framförallt brutalt svängiga "The Pentagram Burns" gör sig nämligen bäst på vansinneshög volym.

Grymt bra skiva det där, faktiskt.
Har du inte kollat in den så gör det genast!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Heaven och Hell - Heaven & Hell "Live At Radio City Music Hall"

Sist ut blir det en dubbel.
DVD-släppet med Heaven And Hell (eller, Black Sabbath som det borde ha stått om det inte var för rättighetsbråk) är inget annat än helt fenomenal.
Ronnie James Dio sjunger bra som fasen, Iommi och Geezer dominerar scenen med sitt lugna sväng, och låtmaterialet är så bländande bra att man blir nästan tårögd. Till och med nya låtarna "Shadow Of The Wind" och "The Devil Cried" framstår som klassiker i denna tappning, me till det ska ju förstås alla de stora låtarna som läggas.
De där som gjorde den här sättningen odödliga.
Otroligt bra.
I den förspackning jag har så får man ljudspåret separat också, så det gör ju inget.
Till denna avslutsförpackning dricker vi en dubbel från Jämtlands Bryggeri.
Himmel och Helvete.
Heaven och Hell.
Det ironiska är nästan att det Heaven som är mörk, och Hell som är ljus.
Sånt gör ju att man kan fundera på var man vill hamna.
Fast just nu finns ju ingen anledning att välja.
Det är bara att lite löst slå sig till ro i soffan och avnjuta båda!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, det var allt för denna gång.

Har du orkat läsa ändå hit så hoppas jag att du haft en bra stund, och att du fått lite egen inspiration till lyssning och kanske dryck. Kanske har du andra sådana kopplingar som inte var med. Kanske inte.

Vill du ha mer Lördagslyx så får du kolla i arkivet.

Jag ger mig i alla fall nu.

Skål!