Veckans Tips: Count Raven "High On Infinity"

Svensk doom av hög klass, med ett namn som du säkert har hört.
Nä, Count Raven är kanske inte den mest välborgade hemligheten av alla, men har du läst om dem på den här siten förr?
Nix.
Och jag ville ha med dem i våromgångens Veckans Tips av två anledningar, trots att det kanske inte är den mest obskyra akten.
Det första är att gruppen och skivan i sig faktiskt har några år på nacken och det är trevligt att kunna blanda upp de sprillans nya plattorna som annars dominerat när det gäller att hålla hemlisar.
Det andra skälet är att l¨tarna på "High On INfinity" är väldigt bra, och att jag har två spår som jag i skrivande stund (början av december) laborerar med att spela som ett av de åtta valfria spåren på Hårdrockskväll 2014.
Överlag låter ju bandet lite som länken mellan Black Sabbath (med Ozzy Osbourne på sång) och Candlemass, och hade man klarat att snickra fram en lite bättre ljudbild så hade nog Count Raven varit ett större namn. Förmågan att skriva riff och låtar är nämligen väldigt bra, och Dan "Fodde" Fondelius spelar inte bara gitarr bra - han sjunger dessutom stundtals så kusligt likt just Ozzy att det är närapå skrämmande.
Trion som förutom nämnde Fondelius består av Tommy "Wilbur" Eriksson på bas och Christer "Renfield" Pettersson på trummor hamrar fram blytyngd på detta tredje album från 2005, och vill man höra bra exempel på låtar som är lika bra som krossande så är det bara att vrida upp volymen till någon av mina favoriter "Children's Holocaust", "Masters Of All Evil" eller de två riktiga topparna "High On Infinity" och "An Ordinairy Loser".
Det är de två sistnämnda som verkligen är med i racet om att spelas i samband med Hårdrockskvällen, och egentligen är det så löjligt att ett av de största hoten mot det är...
...att jag bestämt mig för att ha med Void Moon, och att jag inte är helt övertygad om storheten i att ha två svenska doom metal-representanter på skivan.
Och Count Raven har du kanske redan koll på.
har du inte det så är det bara att gratulera.
Tyvärr verkar skivan i sig inte finnas på Spotify, så du får utforska cyberrymden på egen hand, eller höra av dig så kanske vi kan lösa något. 
Detta vill du liksom inte missa...

Massivt multiinlägg!

Okej, så igår kväll var Behemoth i stan.
Jag borde ha varit där, men ärligt?
Orkade inte. 
Och anledningen, mina vänner, är mest det där med massiva konsertpaket.
jag pallar fan inte fem band på raken en kväll (om det inte är festival), en tisdag i februari. Dessutom får det ju till effekt att bandet jag faktiskt vill se, Behemoth, får dela scentid med andra. Med fler än vad som behövs. Och det kan inte innebära maximal speltid för huvudakten, speciellt inte när man som nu delar "huvudakt-rollen" med ett annat band, Cradle Of Filth (se där ett band jag ger blanka fan i!). Fast nu vet jag ju inte hur det var, jag chansar lite.
Jag var ju inte där, som sagt.
Vilken jag säkert får ångra med tanke på hur vansinnigt bra senaste given "The Satanist" är, men jag får hoppas att de kommer till en festival nära mig, eller på en till sväng. 
Det är ju onekligen ett band som jobbar hårt, så omöjligt är det inte.
Någon som faktiskt kommer är förresten den här killen. Till Gröna Lund, den 25/7!

 Det är hur coolt som helst, tycker jag. King Diamond på Gröna Lund!!
Det är bara det att mina semesterplaner ligger så att det antagligen inte funkar, flygplanet till Bulgarien med familjen lyfter den 24/7.. (en eftergift så att jag ska hinna hem till Getaway..)

Så.
Åter till resten av livet.
Det här kommer att bli ett sånt där multiinlägg som behandlar en massa saker, så du får finna dig i att det skvalpar och skvätter lite här och var, och jag var egentligen inte färdig med första bilden.
Behemoth på framsidan av Close-Up Magazine.
För tillfället är jag inne i en period där jag inte har orkat läsa speciellt mycket i vare sig Close-Up eller Sweden Rock Magazine. Det ligger nog en två-tre tidningar vid sidan av sängen, olästa. Jag har liksom inte kommit mig för att plöja dem.
Det är rätt ovanligt, jag brukar försöka och vilja kasta mig över dem när de ramlar in i brevlådan, men..ja..hårt jobb på dagarna, träning och annat har gjort att det fått vänta.
En sak har jag dock sett.
Att Close-Up startat en ny serie som jag tycker verkar mycket spännande och bra.
Den här:

 

Man avser alltså att gå igenom 100 klassiker, med utgångspunkt för hur skivan var en gång i tiden och hur den är idag.
Ett enormt projekt, men förstås genialt.
Jag önskar att jag hade kommit på det själv!
Nå, först ut är Flotsam And Jetsam med "No Place For Disgrace", och jag ser verkligen fram mot att få följa den här serien. Det blir sen till att köpa alla plattorna jag inte har sedan tidigare, bara för att.
Kul grej, som sagt!

Andra saker som är kul: du vet att Veckans Tips för tillfället är danska Deus Otiosus och skivan "Godless"?
De hörde faktiskt av sig och hade snappat upp det. Det var ju kul. De bekräftade också att det kommer en ny platta till sommaren, "Rise", och att de redan släppt nya låten "Iron Rule" för den som vill lyssna.
Det är trevligt när sånt händer annars, när band hittar till den här lilla bloggen och det som skrivs om dem utan att i alla fall jag tipsar dem.
Sånt får skrivlusten att ticka vidare, liksom trevliga mejl och kommentarer från er läsare.
Det är nog till och med så att man får vara tacksam för spam.
Thank God For The Spam!
Alltså, inte för att det är kul att rensa bort (tror nästan inget slipper igenom i kommentarerna), men för att det antagligen är en av orsakerna till att det varit så pass fina besökssiffror de senaste månaderna eller så.
Antalet besökare ligger stadigt på minst 4 000 i veckan, och det måste ju vara en hel del som kommer från spamrobotar.
Man får ta det goda med det onda...hehe..

På sista tiden har det också ramlat in en hel del blandade roliga besked och bitar av information. Jag är tyvärr inte så bra som jag önskar på att skriva om demos och band som är på gång numer - tiden och energin räcker helt enkelt inte - och därför ska jag försöka samla lite av informationsflödet här.

• Pray For Locust släpper nya tredje albumet "In The Shadow Of The Colossus" via Discouraged Records. Plattan kommer den 28/4, och det ska bli intressant att se var bandet som en gång vann "Årets Bästa Svenska Debut" på Werock tar vägen nu. Dessutom borgar ju skivbolaget för kvalitet...
• Boken "Hårdrock...Rundgång, nitar och nackspärr" av Melker Becker och Mattias Lindeblad kommer i pocket nu, och då med extramaterial av... Siewert Öholm! Han kommenterar den ökända "Svar Direkt"-händelsen med Anders Tengner, och bara det lär ju vara värt det för att slanta upp i bokhandeln.
• Black Creed är ett av banden som medverkat med EP'n "Natural Born Rocker's And Rollers"  i recensionsväg på den här bloggen. Nu har bandet släppt ny video ("The Bitter End" heter låten) , från debuten "Diamond Stone". Alltid kul när band man fått höra i tidigt stadie tar ett steg till!
• Är du i Malmö mot slutet av mars så ska du få ett jäkla bra tips: Doom Over Scandinavia. Vilken lineup, säger jag! Stonegriff, Void Moon, Nymf... för att nämna några som medverkat på denna lilla blogg.  

Och nu: öl.
Jag saknar det.
Har inte druckit en droppe sen Hårdrockskvällen i början av januari, och det har väl på något sätt med min annalkande 40-årsdag att göra, i kombination med en mer eller mindre jobbig spegelincident (den funkade, och visade upp magen i all sin sladdriga prakt) i december.
Vete fanken om man kan kalla det kris, men jag bestämde mig i alla fall för att köra ett race med stenhård träning och ingen alkohol eller mackor på kvällarna under två månader för att se om det skulle göra någon skillnad.
Det har det gjort.
Har nog tappat en 5-6 kilo och har konstant ont i kroppen av träningsvärk.
Och så saknar jag en riktigt god öl.
Inte alltid, men ibland. På helgen, om det är hockey på TV till exempel.

Jag ska nog försöka skriva mer om det där med en eventuell 40-årskris (jag tycker själv att det är lite intressant, så ni får nog stå ut med lite svammel om det) i annat inlägg, men för tillfället avser jag att frossa i den sista bilden på den senast druckna riktigt fina ölen som jag hittade i telefonen (ni vet ju att Blasphemedia för tillfället lagt bloggen på is för att skriva mer om just öl, och Christofer på Flyg, Aduio & Vision...Slice (var kommer det namnet egentligen ifrån)!)) så jag är inte i helt uselt sällskap när det gäller fascinationen över just denna bryggd), och konstatera att.. jag faktiskt har ganska mycket material sparat för att kanske kunna komma med en "Malt, Humle, Jäst och Distade Gitarrer 2" snart...

Detta var Innis & Gunn Karlssons Choice, en trevlig bekantskap, vill jag minnas...

Okej.
Vänner.
Jag måste jobba, och till detta ska jag spela Moon Coven "Amanitha Kingdom" för kontorslandskapet, ett stycke halvpsykedelisk doom/rock som jag försöker få kläm på i tid för att hinna med deadlines för recensioner på Werock...

Du har den på Spotify om du är sugen (ja, Stones, jag menar dig, detta är din grej tror jag).
Vill du ha mer läsning rekommenderar jag A Fair Judgement, där omgång 6 av Låtsnacket är igång, likväl som en parad av gästinlägg.
Hepp!

Veckans Tips: Void Moon "On The Blackest Of Nights"

Ååhhh... den här skivan var med på en av Record Heavens nyhetsutskick.
Den väckte omedelbart min nyfikenhet.
Namnet.
Omslaget.
Det faktum att jag aldrig hört talas om bandet, men att de  ändå skyltar med referenser som nedanstående text:
The band reportedly draw inspiration and strength from the old gods of Black Sabbath and Candlemass empowered by torchbearers like Solitude Aeturnus and contemporary bands like Hammers of Misfortune and Grand Magus, the lyrical themes surrounding Crowley's teachings, horror stories, death and philosophy.
Det slutgiltiga faktumet, att Void Moon inte fanns på Spotify beseglade beslutet - det var att beställa. I blindo.
Skivan landade i min brevlåda i mitten/slutet av februari 2013, och med händer som darrade och svettades av förväntan/fasa (tänk om detta skulle vara kasst?) petade jag in skivan i spelaren.
Ut strömmade en skiva som skulle komma att ta ett järngrepp om mig under de närmaste veckorna - kanske längre. Det vet jag inte i skrivande stund, eftersom jag genast bestämde mig för att låta detta bli en del av mitt "hemliga projekt", där jag skriver om skivan långt i förväg för att sedan begrava den från Metalbloggens sidor under hela 2013 - med andra kanske det visar sig, så här i efterhand, att jag lyssnat på den här plattan mer eller mindre konstant under året. Jag kanske inte ens hållit den hemlig?

Nå.
Bandet är svenskt, och fortsätter med att konstatera "Our music is not for everybody but with a label like Cruz del Sur we are sure to reach out to that percentage of people who really will understand and appreciate it." - och jag är tydligt en av dem. 
Det är doomaktig heavy metal med känsla och rätt skön avighet och smuts.
Låtarna heter saker som "Hammer Of Eden", "The Word And The Abyss", "Among The Dying" och "The Mourning Son". 
De två bästa låtarna heter "Cyclops" - som startar med fantastisk sång och lite halvballadkänsla för att växa sig episk - samt "Through The Gateway" - som bjuder på snabbare trumspel och riv i riffen - och båda dessa hade jag direkt i tanken som spår för Hårdrockskväll 2014.
Kanske framförallt "Cyclops".
Den refrängen är svår att skaka av sig...

Nå. 
Det är inte alltid ett blindköp lyckas. Jag har både framgångar och totalnitar när det gäller sånt, men denna gång var det en fullkomlig vinstlott.
Void Moon "On The Blackest Of Nights"  är en hemlighet jag bara vill dela med mig av. Det är bara att du kastar dig ut på nätet och kollar om du kan tjuvlyssna på den på något sätt (vem vet, den kanske finns på Spotify nu?) - eller så gör du som jag och blindköper.
Det är ett säkert kort!

Hårdrockskväll 2014 - Mina val!

Här kommer de.
Mina val från gårdagens Hårdrockskväll, som utlovat.
Det blir en bild från skivan ifråga, samt en kortare anledning till varför just den låten valdes. Dessutom kan jag utlova att samtliga dessa skivor kommer att få sin kvart av berömmelse i samband med ett Veckans Tips under vårsäsongen. Då får du mer info.
Nu ligger dessa spår i fokus.
Håll till godo!

1) "Wolf Eyes" - Sons Of Aeon

Det finns ingen anledning att gå som katten runt het gröt.
Starten på min skiva och mina val räknar in med ett par snabba pukslag, sen får man knappa 4 minuter ren genialitet från finska Sons Of Aeons självbetitlade debutskiva.
Detta torde gå hem i alla läger i samfundet, oavsett om man har sin bas i elakare eller snällare hårdrock. Den som inte gillar detta är ju snudd på tondöv...

2) "The Age To Come" . Diabolical

Ganska lång låt från årets bästa dödsmetallplatta.Mycket snygg sak dessutom.
Och dyster.
Oerhört dyster.
Detta kommer väl inte att passa alla som är med, men de som gillar döds gillar garanterat detta. Och dessutom, det viktigaste av alt, jag vill höra låten själv.
Jag tycker den är snorbra.

3) "Drakon, Its Shadow Upon Us" - Black Oath

Från en av årets bästa upptäckter hämtar vi den här låten.
Här har jag nog haft nästan varenda spår från plattan med vid olika tillfällen, i alla fall en 5-6 olika alternativ. Kan dock inte riktigt värja mig från svänget i versen på den detta spår, så det landade i just "Drakon, Its Shadow Upon Us".
Den passar också ganska bra i mitten av skivan, typ.
Detta tror jag kommer gå hem rätt brett i gänget, och det ska bli spännande att se hur många som tjuvkikat in skivan efter att ha sett den på årsbästalistan (för jag tror inte det är så många som haft koll på den innan).

4) "The Jewelers Daughter" - Carousel

Här delas garanterat gänget i två.
De som gillar lite retrorock och snällare sväng kommer slicka sig om munnen när jag spelar titelspåret från 2013 års bästa rockplatta.
De som inte gör det kommer få en liten paus....

Jag tycker den här låten är perfekt för att introducera Carousel, den fäster snabbt och är ändå en av bandets tyngre spår. Och, igen, jag gillar den. Som fan.

5) "Beyond The Abysmal Horizons" - Konkeror

Så här ser den alltså ut, den skiva som jag antagligen spelat mest av alla under 2013.
Min absoluta favoritupptäckt under de föregående året (tack för det, Metallbibliotekarierna!).
Inte speciellt snyggt omslag kanske, men innehållet är fasen magiskt.
Progressiv döds-thrash av allra yppersta kvalitet, och här har jag haft alla låtar utom en (dvs 8 av 9) på tapeten, mest beroende på var på skivan jag ville lägga bandet. 
I början? "I, Monolithic" eller "Towers". 
I slutet? "The Pillars Of Creation" kanske? 
Till slut valde jag att dela min skiva i två sektioner.
En med låtar från årets topplista (de första fyra), en med idel djupare begravda akter (de fyra sista), å i och med denna spår fem så går vi in i den andra delen.
Och till slut valde jag alltså "Beyond The Abysmal Horizons" från Konkeror. Fantasisk låt!

6) "The Mourning Son" - Void Moon

Bästa svenska doom-plattan (fan, bästa doom-plattan) jag upptäckt på år och dar kommer från Void Moon. Återigen har jag haft så sjukt många olika låtar från "On The Blackest Of Nights", men fastnade till slut för skivans avslutning "The Mourning Son" där refrängen är en sån som man går och nynnar på i efterhand.
Den här tror jag inte kommer att gillas av alla, men hey - det skiter jag verkligen i.
De som gillar det kommer att älska det.
Och jag gör det, så för mig blir det en högtidsstund.
Vill du utforska mer rekommenderas främst låtarna "Cyclops", "Among The Dying" och "Through The Gateway". Och så den här då, förstås, men den kan du ju höra i Spotifylistan som kommer mot slutet av inlägget!

7) "The Words I Failed To Say" - Borealis

Detta är den låt som varit in och ut på listan flest gånger. Tvekade länge om jag skulle ha med den, och hade så sent som i lördags morse tyska Die Knappen med "Kein Weg Ins Licht" istället.
Det som till slut gör att jag verkligen vill ha med det lite smörigare och enkla hårdrockande Borealis är dels att sången är riktigt jävla bra, dels att jag ju gillar det jävligt mycket.
Misstänker att detta inte kommer falla i så god jord hos de tuffaste rockarna, men det struntar jag i eftersom jag vill höra/spela låten. Den är ju bra, för bövelen!


8) "The Old Wind" - The Old Wind

Näst sista spåret hämtas från karga Norrbotten, och här är jag främst förtjust i hur låten startar.
Den har en suggestiv, nästan hypnotiserande början som håller i sig gott och väl över refrängen.
Fick koll på bandet tack vare Jarno på A Fair Judgement, och det är jag tacksam för.
En fin skiva, och detta titelspår är långt, mörkt och hårt.
Som det passar sig, och en alldeles utmärkt avslutning på kvällen.

Sammanfattar man allt så är det styvt 46 och en halv minut som blev ganska snällt i år.
Inte så mycket growl, och ganska fokuserat på melodi.
Du hittar hela alltet i en spellista på Spotify här, så du kan finna nya favoriter, och förhoppningsvis har du några tips i texten ovan som ger dig guidning till din personliga smak.

Hårdrockskväll 2014 är över.
Om ett år kör vi igen....!