Massivt multiinlägg!

Okej, så igår kväll var Behemoth i stan.
Jag borde ha varit där, men ärligt?
Orkade inte. 
Och anledningen, mina vänner, är mest det där med massiva konsertpaket.
jag pallar fan inte fem band på raken en kväll (om det inte är festival), en tisdag i februari. Dessutom får det ju till effekt att bandet jag faktiskt vill se, Behemoth, får dela scentid med andra. Med fler än vad som behövs. Och det kan inte innebära maximal speltid för huvudakten, speciellt inte när man som nu delar "huvudakt-rollen" med ett annat band, Cradle Of Filth (se där ett band jag ger blanka fan i!). Fast nu vet jag ju inte hur det var, jag chansar lite.
Jag var ju inte där, som sagt.
Vilken jag säkert får ångra med tanke på hur vansinnigt bra senaste given "The Satanist" är, men jag får hoppas att de kommer till en festival nära mig, eller på en till sväng. 
Det är ju onekligen ett band som jobbar hårt, så omöjligt är det inte.
Någon som faktiskt kommer är förresten den här killen. Till Gröna Lund, den 25/7!

 Det är hur coolt som helst, tycker jag. King Diamond på Gröna Lund!!
Det är bara det att mina semesterplaner ligger så att det antagligen inte funkar, flygplanet till Bulgarien med familjen lyfter den 24/7.. (en eftergift så att jag ska hinna hem till Getaway..)

Så.
Åter till resten av livet.
Det här kommer att bli ett sånt där multiinlägg som behandlar en massa saker, så du får finna dig i att det skvalpar och skvätter lite här och var, och jag var egentligen inte färdig med första bilden.
Behemoth på framsidan av Close-Up Magazine.
För tillfället är jag inne i en period där jag inte har orkat läsa speciellt mycket i vare sig Close-Up eller Sweden Rock Magazine. Det ligger nog en två-tre tidningar vid sidan av sängen, olästa. Jag har liksom inte kommit mig för att plöja dem.
Det är rätt ovanligt, jag brukar försöka och vilja kasta mig över dem när de ramlar in i brevlådan, men..ja..hårt jobb på dagarna, träning och annat har gjort att det fått vänta.
En sak har jag dock sett.
Att Close-Up startat en ny serie som jag tycker verkar mycket spännande och bra.
Den här:

 

Man avser alltså att gå igenom 100 klassiker, med utgångspunkt för hur skivan var en gång i tiden och hur den är idag.
Ett enormt projekt, men förstås genialt.
Jag önskar att jag hade kommit på det själv!
Nå, först ut är Flotsam And Jetsam med "No Place For Disgrace", och jag ser verkligen fram mot att få följa den här serien. Det blir sen till att köpa alla plattorna jag inte har sedan tidigare, bara för att.
Kul grej, som sagt!

Andra saker som är kul: du vet att Veckans Tips för tillfället är danska Deus Otiosus och skivan "Godless"?
De hörde faktiskt av sig och hade snappat upp det. Det var ju kul. De bekräftade också att det kommer en ny platta till sommaren, "Rise", och att de redan släppt nya låten "Iron Rule" för den som vill lyssna.
Det är trevligt när sånt händer annars, när band hittar till den här lilla bloggen och det som skrivs om dem utan att i alla fall jag tipsar dem.
Sånt får skrivlusten att ticka vidare, liksom trevliga mejl och kommentarer från er läsare.
Det är nog till och med så att man får vara tacksam för spam.
Thank God For The Spam!
Alltså, inte för att det är kul att rensa bort (tror nästan inget slipper igenom i kommentarerna), men för att det antagligen är en av orsakerna till att det varit så pass fina besökssiffror de senaste månaderna eller så.
Antalet besökare ligger stadigt på minst 4 000 i veckan, och det måste ju vara en hel del som kommer från spamrobotar.
Man får ta det goda med det onda...hehe..

På sista tiden har det också ramlat in en hel del blandade roliga besked och bitar av information. Jag är tyvärr inte så bra som jag önskar på att skriva om demos och band som är på gång numer - tiden och energin räcker helt enkelt inte - och därför ska jag försöka samla lite av informationsflödet här.

• Pray For Locust släpper nya tredje albumet "In The Shadow Of The Colossus" via Discouraged Records. Plattan kommer den 28/4, och det ska bli intressant att se var bandet som en gång vann "Årets Bästa Svenska Debut" på Werock tar vägen nu. Dessutom borgar ju skivbolaget för kvalitet...
• Boken "Hårdrock...Rundgång, nitar och nackspärr" av Melker Becker och Mattias Lindeblad kommer i pocket nu, och då med extramaterial av... Siewert Öholm! Han kommenterar den ökända "Svar Direkt"-händelsen med Anders Tengner, och bara det lär ju vara värt det för att slanta upp i bokhandeln.
• Black Creed är ett av banden som medverkat med EP'n "Natural Born Rocker's And Rollers"  i recensionsväg på den här bloggen. Nu har bandet släppt ny video ("The Bitter End" heter låten) , från debuten "Diamond Stone". Alltid kul när band man fått höra i tidigt stadie tar ett steg till!
• Är du i Malmö mot slutet av mars så ska du få ett jäkla bra tips: Doom Over Scandinavia. Vilken lineup, säger jag! Stonegriff, Void Moon, Nymf... för att nämna några som medverkat på denna lilla blogg.  

Och nu: öl.
Jag saknar det.
Har inte druckit en droppe sen Hårdrockskvällen i början av januari, och det har väl på något sätt med min annalkande 40-årsdag att göra, i kombination med en mer eller mindre jobbig spegelincident (den funkade, och visade upp magen i all sin sladdriga prakt) i december.
Vete fanken om man kan kalla det kris, men jag bestämde mig i alla fall för att köra ett race med stenhård träning och ingen alkohol eller mackor på kvällarna under två månader för att se om det skulle göra någon skillnad.
Det har det gjort.
Har nog tappat en 5-6 kilo och har konstant ont i kroppen av träningsvärk.
Och så saknar jag en riktigt god öl.
Inte alltid, men ibland. På helgen, om det är hockey på TV till exempel.

Jag ska nog försöka skriva mer om det där med en eventuell 40-årskris (jag tycker själv att det är lite intressant, så ni får nog stå ut med lite svammel om det) i annat inlägg, men för tillfället avser jag att frossa i den sista bilden på den senast druckna riktigt fina ölen som jag hittade i telefonen (ni vet ju att Blasphemedia för tillfället lagt bloggen på is för att skriva mer om just öl, och Christofer på Flyg, Aduio & Vision...Slice (var kommer det namnet egentligen ifrån)!)) så jag är inte i helt uselt sällskap när det gäller fascinationen över just denna bryggd), och konstatera att.. jag faktiskt har ganska mycket material sparat för att kanske kunna komma med en "Malt, Humle, Jäst och Distade Gitarrer 2" snart...

Detta var Innis & Gunn Karlssons Choice, en trevlig bekantskap, vill jag minnas...

Okej.
Vänner.
Jag måste jobba, och till detta ska jag spela Moon Coven "Amanitha Kingdom" för kontorslandskapet, ett stycke halvpsykedelisk doom/rock som jag försöker få kläm på i tid för att hinna med deadlines för recensioner på Werock...

Du har den på Spotify om du är sugen (ja, Stones, jag menar dig, detta är din grej tror jag).
Vill du ha mer läsning rekommenderar jag A Fair Judgement, där omgång 6 av Låtsnacket är igång, likväl som en parad av gästinlägg.
Hepp!

Nästan som Veckans Tips 2

I samband med att denna vårsäsong med Veckans Tips startades så fick du också ett inlägg som denna gång inte riktigt passar in, av en eller annan anledning.
Det är ju en lite speciell vårsäsong, där jag försökt skriva alla Veckans Tips långt i förväg, och dessutom hållit mina upptäckter (mer eller mindre, jag har väl inte klarat det helt och hållet ska erkännas...) hemliga för övriga kamratgäng.
Men det finns ju skivor som jag valt bort, ur just det hänseendet.
Det kan bero på att de inte riktigt passar in, eller kanske inte riktigt håller måttet.
Att de är bra men ska användas vid annat tillfälle.
Så, finns det fler?
Visst.
Därför så kommer en uppföljning på de där första 10 plattorna.
Då kör vi!

Den här skivan fick jag en kopia av Christofer på Flyg, Audio & Vision, och initialt så gillade jag den som fanken.
Det är ganska hård döds, med riktigt grov growl.
Faktiskt, med tiden, lite för hård.
Jag gillar plattans produktion, jag gillar renset och jag gillar låtarna, men det har blivit så att jag inte spelar skivan speciellt gärna eftersom jag inte uppfattar ett enda ord av vad som growlas.
Ändå hade jag till och med påbörjat ett inlägg och ett Veckans Tips om "None So Vile" av Cryptopsy, så gillar du extremmetal så är det här verkligen en bra resa. 

Nästa skiva som jag velat fram och tillbaka med är svensk, och kommer från Nymf.

Även den här skivan ("From The Dark") har, sen jag recenserade den på Werock, varit en sån där som jag haft redo att gå hela vägen med. Alltså, hela vägen till ett Veckans Tips, och ha med en låt på Hårdrockskvällen från.
Till sist är det ett enkelt faktum som får mig att välja att inte ha med skivan i denna våromgång av Veckans Tips, och det är det faktumet att det inte finns en eller ett par låtar som känns helt givna att plocka med som hemlig okänd pärla. Lyssna själv på Spotify.
Jag tror att "From The Dark" kommer att återfinnas mer på den här siten, men inte den här våren. Inte just nu.
Ungefär samma som den här skivan, alltså.

Verkligen ingen hemlighet.
Pushade den på bloggen först, och skrev sedan en ganska högt hållen recension på Werock, så den torde inte vara en hemlighet.
Bra, det är den däremot, och det är en sån där plattan jag kommer att återvända till med jämna mellanrum. Den lämpar sig om inte annat vääääldigt bra till träning, dels för att den håller speltiden på halvtimmen prick och därmed passar alldeles utmärkt för ett kort intensivpass, och dels för att musiken - hardcore med döds och metalcoreinblandade - verkligen ger energi. Umeåsönerna System Annihilated har med "Furor" sparkat igång karriären snyggt.
Det är tryck i plattan, hela vägen, helt enkelt! På Spotify här, ifall du ska träna...

Nästa skiva som inte riktigt tagit sig genom nålsögat är mer hemlig. Faktiskt, väldigt hemlig - jag tror inte jag har yppat ett ord om den sen jag köpte den i somras, men det beror absolut inte på att den är svag eller att jag inte spelat den!

I detta kanadensiska projekt går världen åt helvete i en mix avdoom och black metal i melodiskt mellantempo - tänk tidiga Katatonia så är du inte fel ute. Bäst är "Hoarfrost", men skivan är en sån där mastodont att sätta i sig. Långa låtar, lång speltid.
Dyker nästan garanterat upp mer på den här bloggen, men inte i det här konceptet på Veckans Tips. Ov Hollowness "The World Ends" verkar inte finnas på Spotify, men väl två andra plattor med projektet om du är nyfiken!

Danmark ska vara med också.
Med ett riktigt härligt gäng från förr och som man ju bara kan säga är roliga än snygga. I alla fall på omslaget...

Witch Cross. Med världens fulaste omslag (mer bilder och reflektioner här), men habil och bra klassisk hårdrock. Jag är ju lite svag för sådan lite ostig, melodiös och inte alltid tokvass musik som har hjärtat på rätta stället, och därför gillar jag plattan "Fit For Fight".
Den fyller alla de kriterierna! (lyssna själv)

Nästa giv var en sån där som jag länge tänkte ha i hemliga projektet, men som efter ett par varv framstår som okej - men inte tillräckligt jämn och fantastisk för det. Slutade med att den recenserades, och det är ju inte speciellt hemligt... läcker dödsrosa färg på omslaget dock!

Som skiva är den lite för ojämn för att vara en av de som jag verkligen tänker mig blir ett Veckans Tips i hemliga projektet, Första halvan är fin, andra halvan lite svagare - och dessutom har ju Lord Dying "Summon The Faithless" recenserats på bloggen redan, så det där med hemlighetsmakeriet är ju lost and gone forever... 
Det gäller dock inte den här plattan, en av ganska få renodlade black metal-plattor som varit på tapeten, och den är riktigt bra.
Vi pratar om Norge, förstås, och bandet Djevel.

Omslaget är helt fantastiskt, tycker jag, med tanke på att skivan är betitlad "Besatt Av Maane Og Natt", och mitt ex är dessutom tryckt på papper som både känns och nästan luktar...unket. Passande, förstås, när låtarna har titlar som "Aapne Graver Og Tomme Kister" eller "...og Englene Dinglet Fra Galgene".
Bra black metal med lite ströfolk från Kvelertak iblandade, men trots att dte är bra och jag lyssnade in mig på skivan i oktober 2013 så kände jag aldrig att jag fick den där absoluta övertygelsen om att det var suveränt. Som sådant beslutade jag att detta inte ska vara en del av de skivor som avtäcks i Veckans Tips under våren - men det är ju, förstås, lik förbaskat bra för det.
Black metal på Spotify, för den som är sugen, och då detta är bandets andra giv finns mer att gräva i för den som så önskar...

Nästa "nästan"Tips ser klart black metal-aktigt ut om man kollar fram- och baksidan på konvolutet, men är egentligen mer rock.

 

Blodigt, eh?
Nå. Detta köp var lite udda för min del. Inte för att det är konstigt att jag investerar i lite ockult rock som går en aning förbi de stora mediakanalerna, utan för att det inte går att köpa den som vanlig CD. Nä, istället gäller vinyl + CD. Sagt och gjort, tänkte jag, Stones kan ju få en julklapp. Så jag köpte den versionen, stal (!!) CD-exet och låter vinylen passera vidare.
Musikaliskt är det rock'n'roll som är rätt så ojämn.
De passager som är bra är riktigt bra (låtar som "The Horror" och "Devils II" är fina), och totalt sett är Witches Of God "the Blood Of Others" en fin platta.
Men inte tillräckligt het för att vara en kandidat för Hårdrockskväll 2014, och dessutom inte en del i det hemliga projektet med Veckans Tips denna vår eftersom jag ju givit bort skivan till Stones. Oavsett  är det en skiva du inte borde missa, tycker jag. På Spotify finns den också!

Sist men inte minst ska vi kolla in tre plattor som i sig är verkligt fina, men som av helt olika kriterier och anledningar inte varit aktuella i det hemliga projektet.
Det är de här 3!

 

 

Amerikanska Solitude Aeturnus är bra som fan, faktiskt. "Alone" från 2006 är en kanonplatta, full av låtar som på ett märkligt sätt kan sägas mixa doom och power metal (!), och ett spår som "Sightless" eller svänget i "Is There" hade förstås lätt kunnat platsa som en låt på Hårdrockskvällen, och skivan lätt som en del av Veckans Tips under våren...om det inte varit för en sak.
Robert Lowe.
Sångaren.
Han känns helt enkelt inte så jäkla hemlig, och kanske framförallt... det känns inte så himla kul. Faktiskt.
Så på rent mobbningsvis har jag helt enkelt strukit den här plattan ur hemliga klubben, även om den rent krasst är skitbra.
Svenska Agrimonia faller på praktiska detaljer.
Skivan i sig (kom 2013) är en mörk historia som är riktigt bra, och som kanske är en av de där skivorna som lämpar sig allra bäst för höst och vinter, mörker och elände.
Men låtarna är helt enkelt för långa för att kunna användas som en del på Hårdrockskvällen.
Alla spår utom ett är väl över 10 minuer (skivan har bara 5 låtar), och den enda korta låten "The Battle Faought" håller inte riktigt måttet, om man ska vara ärlig.
Alltså - bort ur listan med superhemliga skivor som legat och skvalpat, och istället kommer den här skivan så gott som garanterat dyka upp som Veckans Tips en höst eller vinterdag när man minst anar det.
Sist ut - Extol, det kristna norska bandet som gör så snygg musik att det stundtals är nästan löjligt. Det är progressiv modern metal som borde tilltala mig mer än vad det gör.
Faktiskt.
Jag har lyssnat rätt många varv på den här plattan, men det fastnar liksom inte på allvar.
Så den faller ur ramen helt enkelt för att det nästan känns lite FÖR snyggt, om det är något ni kan förstå?

Solitude Aeturnus på Spotify, Agrimonia på densamma och till sist Extol också på Spotify. Så du kan lyssna på vad som bara nästan blev Veckans Tips den här våren som dominerats av det Hemliga Projektet...

Recensioner Masterplan, King Kobra & Nymf

Envishet.
Pålitlighet.
Stabilitet.
Alla tre egenskaper kan faktiskt tillskrivas Werock och skribenterna, för trots att det ör mitt i sommaren så går tiden, vi passerar ett månadsskifte - och visst faaaan har man levererat ett knippe recensioner.
Som vanligt, oavsett förutsättningar.
Det gör mig lite stolt att vara en del av, faktiskt, och vill du också medverka så går det bra.
Vi gör allt på egen tid, av eget intresse och utan någon som helst ersättning.
Vi gör det för att vi älskar hårdrock, och vill hitta nästa stora skivkärlek, och vi kan erbjuda tillgång till promoskivor och goda möjligheter till liverecensioner och intervjuer om du vill ta för dig.
Tills vidare får du dock nöja dig med det som finns där idag.
Personligen har jag bidragit med 3 stycken helt olika recensioner.
Masterplans försök att - ännu en gång - starta om utan Jörn Lande föll mig väl sådär i smaken, även om bilskoleläraren Rick Asti sjunger jävligt bra.
King Kobra var oväsentliga då, men verkar skita i det nu. Bättre än jag trodde!
Svensk doom i form av Nymf är bästa given av de tre, och skivomslaget är ju elakt som bara fanken. Lyssna på det här och försök låta bli att a) digga samt b) tänka på Candlemass.
I dare you.


Det spelar med andra ord ingen större roll att jag inte är i landet va?
Du har fullmatad läsning här, resultatet av envishet, pålitlighet och stabilitet. Och en inte så liten gnutta nyfikenhet...!