Metalbloggens samarbetspartner:

lördag 25 september 2010

Queensrÿche

Seattles stoltheter Queensryche är ett av mina favoritband, brukar jag hävda.
De spelas ofta, och jag har under hela mitt liv haft bandet som en kompanjon vid speciella tillfällen. Jag anser att DVD'n "Mindcrime At the Moore" är bland det bästa som skapats i DVD-väg, och jag hävdar med bestämdhet att "Operation: Mindcrime" är världens bästa konceptskiva - och kanske världens bästa skiva totalt sett (den är i alla fall på Topp 5, det är odiskutabelt som alla vet... )

Det är bara det att jag har kommit på en sak.

Allt detta baserar sig på en svunnen tid. Neddimpandet av "Promised Land" på hallmattan i veckan får mig att inse att jag lever i det förgångna. Visst är den skivan bra, men på senare tid så har bandet inte rosat marknaden direkt. Förra given "American Soldier" innehöll t ex bara ett fåtal ljusglimtar i ett för övrigt genomgrått och överpretentiöst material.
Det kanske rent av är dags att... ja... ni vet... lägga av?
Bandet kanske ska sluta nu. Luta sig tillbaka och vara fantastiskt nöjda över allt man åstadkommit? Det måste förstås vara en av de allra svåraste frågorna en artist eller grupp kan ställa sig - när det är dags att lägga ner verksamheten - men ibland kanske det är bättre.

Jag vet inte, förstås, men medan jag funderar vidare så bjuds det på fin underhållning. "My Empty Room" som förstås bara är uppvärmningen innan en av världshistoriens bästa låtar tar vid. "Eyes Of A Stranger". Fyyyy fan vad bra!!!

Kan Queensryche någonsin nå den här nivån igen, eller ens i samma division? Tveksamt. Tyvärr.

1 kommentar:

  1. Om de skulle upptäcka att de älskade metal igen skulle de kunna göra vad som helst. Men de gillar inte metal. Inget band som tappat kärleken gör bra musik. It all 'bout the love. 8)

    SvaraRadera