Recension: Crowbar "Sever The Wicked Hand"

Crowbar med frontmannen Kirk Windstein har spelat dyster musik i många herrans år - men jag har ingen som helst relation med bandet sen tidigare. "Sever The Wicked Hand" är min första kontakt med dem, och anledningen till denna kontakt är till stor del den massiva kritikerhyllning som plattan har dragit in, samt det faktum att poolare Per hypat den.

Han brukar ha koll på vad som faller Rebellängeln på läppen, så det är dumt att kasta bort sådana tips. Dessutom har han lovat att medverka i 3 Röster om Crowbar, så med de förutsättningarna är det inte mycket att fundera över.

Bara att hugga in!

Personligen trodde jag faktiskt att detta skulle vara mer likt harcore, en subgenre som jag ofta har lite svårt för. Det är det inte. Visst finns har massor av breakdowns, men framförallt är detta släpigare mer angränsande till sludge än vad jag trodde.

Bra det, även om det inte inte bara är ros.

För efter bra många vändor med den här skivan så kan jag konstatera att detta är musik som jag skulle vilja gilla mer än vad jag egentligen gör.

Det är bra, det är tajt, det är tungt, det är eget - men det får aldrig det där lyftet jag vill.

Skivan är också ganska ojämn, tycker jag.

Inledande "Isolation (Desperation)" är direkt tråkig, medan spår som "The Cemetary Angels", "As I Become One" och "I Only Deal In Truth" är riktigt riktigt bra.

Även vackra "Liquid Sky And Cold Black Earth" samt långsammare och desperata "Echo An Eternity" är fina.

Så länge Crowbar håller sig från mellantempot så funkar det helt enkelt bättre för mig, inser jag, och trots att det aldrig är dåligt så vill det inte riktigt bita sig fast.

Vilket är lite synd.

Detta borde nämligen hyllas, eftersom det verkar vara en skiva sprungen ur hjärtat på framförallt herr Windstein, och han sjunger oförskämt bra.

Ibland verkar det dock bara bli sådär.

Hjärnan fattar att det är bra, men hjärtat vill inte riktigt ta det till sig.

Kanske ändrar det sig med tiden, det ska verkligen bli spännande att återkomma till den här skivan med jämna mellanrum och vid olika tillfällen för att se om blir någon ändring.

Det är inte omöjligt.

Du hittar skivan på Spotify om du vill skapa din egen uppfattning, och det bör du förstås göra. Det finns också en ledig plats i den kommande 3 Röster, om du nu tycker att jag är helt ute och cyklar!

Bästa Spår: Rätt svårt, faktiskt. Det är inget som hoppat ut och bitit sig fast sådär extra hårt. Av de tre som nämnts tidigare, "The Cemetary Angels", "As I Become One" och "I Only Deal In Truth", så får jag nog ändå välja den sistnämnda....

Betyg: Tja, detta är en ganska solid trea i min bok. Det är bra, men inte sådär bra att jag påstår att det måste finnas i skivhyllan. Som det ser ut nu så ryms den inte bland årets bästa skivor. Även om omslaget är jävligt snyggt!

Crowbar "Sever The Wicked Hand" - 3