Veckans Tips: Temple Of The Dog "S/t"

Veckans Tips den här gången är en skiva som jag gissar att de flesta rockers redan har koll på, och många har stående hemma i sin hylla. Kanske finns det några få som inte har det redan och som upptäcker plattan nmu, men i huvudsak är detta mer en påminnelse än ett faktiskt tips.

Det var säkert ett tag sen du lyssnade på det här, men det är faktiskt dags nu.

Temple Of The Dog, 1991.

Vännerna från Seattlescenen samlas för att göra upp med sina känslor efter att kompisen Andrew Wood - frontman i Mother Love Bone - dukat under i en överdos. Chris Cornell, Stone Gossard, Mike McCready, Matt Cameron och Jeff Ament bearbetar sorgen delvis genom sin gemensamma kärlek till musiken, och resultatet blir en platta med bandet Temple Of The Dog. Det görs bara en platta, då alla dessa musiker har fullt upp med egna "små projekt" som Soundgarden och Pearl Jam, men det har bara bidragit till den här skivans totala kultstatus.

Chris Cornell har till exempel aldrig sjungit bättre, vill jag påstå. Smärtan är påtaglig, samtidigt som det finns en glädje i att få uttrycka denna ära genom musiken, ett sätt att se framåt.

Bandet överträffar sig själva i jammand och sväng, och överlag är låtar som "Reach Down" och "Hunger Strike" rena rockfesten. Balladerna "Say hello To Heaven" och "Call Me A Dog" är förstås svidande vackra, men det är ändå skivans helhet som är så otroligt bra.

En kärleksfull rock'n'roll-hyllning till vännen som inte klarade det.

I text och musik.

Jag plockar fram den här skivan lite då och då, speciellt härlig är den att lyssna på när jag själv känner mig lite nere eller behöver få hämta lite kraft. Plattan finns på Spotify, och detta är en skiva som du antingen kollar in för första gången genast, eller återupptäcker.

Helst redan idag. Den är nämligen helt fantastiskt bra!